Martin Bodin

Media (14 st)

Svensk fotograf. Född Lars Olof Martin Bodin i Klinte, Gotland. Död i Sollentuna. SF 1930-1968 därefter TRU. Far till fotografen Anders Bodin.

-

Foto- och filmintresset förde Martin Bodin till Filmstaden i Solna vid tiden för ljudfilmens genombrott och där fick han sin inskolning under bästa tänkbara ledning, den svenska stumfilmens mästerfotograf Julius Jaenzon. Nöjd med sin adept gav Jaenzon honom dessutom förtroendet att bli hans B-fotograf när han 1930 fotograferade Gustaf Molanders Fridas visor och året därpå Victor Sjöströms Markurells i Wadköping efter Hjalmar Bergmans succépjäs.

Filmerna räknas knappast till regissörernas bästa, men det var inspirerande läroår och SF var inte sena att engagera Bodin som fast A-fotograf, en uppgift han kom att fylla i inte mindre än 116 filmer under 35 år, drygt tre filmer om året. Situationen såg ut så i svensk film under dessa år - på gott och ont. Det handlade bokstavligt talat om en "filmindustri" med fast anställd personal och fasta ateljéer och en fotograf kunde inte välja vem han ville arbeta med. Man fick ta de jobb som man beordrades till, vilket gjorde att det också blev rätt många skräpfilmer utan personlig touch.

Regissörerna hade dock större möjligheter att välja och - i kombination med rätt fotograf - kunde ofta utveckla ett långt och fruktbart samarbete. För Martin Bodin började det trivsamt med Gustaf Edgren och hans Fridolf Rhudin-filmer, men redan i mitten av 1930-talet åstadkom de två ett par märkesfilmer, Karl Fredrik regerar (1934) och Valborgsmässoafton (1935) och tio år senare fotograferade Bodin Edgrens mest framgångsrika och vackraste film, Driver dagg faller regn. Då fick även Bodin sin del av rosorna.

Annars nämner ju recensenterna (och filmhistorikerna) sällan fotografernas namn, men när det kommer till samarbetet med mer bildmedvetna regissörer händer det. Ett exempel är Per Axel Branners Konflikt (1937). Kritikernestorn Bengt Idestam-Almqvis (Robin Hood) skriver: "Fotografen Martin Bodin har tagit levande, mustiga, utsökt vackra bilder av stapelbäddar och fabrikshallar, av lyftkranar mot skyn och glödande järnklumpar under hamrarna. (---) Varvsatmosfären fångas - man tycker sig känna samhörighet mellan arbetare och maskiner. Varvet lever."

Ännu mer påtagligt blev samarbetet med Alf Sjöberg i Hets (1944) med dess ofta suggestivt och expressionistiskt ljussatta bilder; i Resan bort (1945), "makalös i sitt spel av ljus och skuggor" enligt Gösta Werner i "Den svenska filmens historia" samt den mer naturdokumentära Bara en mor (1949), för vilken Bodin fick fotopriset i Venedig.

För Ingmar Bergman fotograferade Bodin endast en film, En lektion i kärlek (1954). Under de sista sju åren (för dem bägge) var det samarbetet med Hasse Ekman som gällde, från Med glorian på sned (1957) och Jazzgossen (1958) till Äktenskapsbrottaren, (1964). Martin Bodin var därmed tillbaka i 1930-talets glada komedi- och farskarusell - och även det facket behärskade han med den äran. Hans sista långfilm tillhör onekligen klassikerna i genren, HasseåTages Att angöra en brygga (1965).

"Bra Böckers Film och TV lexikon" sammanfattar väl Martin Bodins insats: "Han utvecklade en ovanlig talang för känsligt nyanserad, dramatisk och stilmedveten bildkomposition, ofta raffinerad i spelet av ljus och skugga."

Bengt Forslund (2012)