Gunnar Olsson

Media (39 st)

Skådespelare, regissör. Född Gunnar Olsson i Nyköping, död i Gamla Stan, Stockholm.

Sexton år gammal gick han till sjöss och tillbringade ett par år ute på haven innan han återvände och började arbeta som skogsarbetare. Han hade egentligen ingen erfarenhet av teater och kom in på teaterbanan närmast av en tillfällighet. En direktör för ett resande teatersällskap, Ville Lundberg, såg ett foto av honom och bestämde sig för att ha honom med och uppsökte Gunnar Olsson och erbjöd en roll. Olsson läste in rollen och uppsökte som överenskommet sällskapet men då hade turnén spruckit. Då hade han i alla fall bestämt sig för att bli skådespelare. Han sökte till Dramatens elevskola men kom inte in utan började i stället vid sällskapet De sju, vilket innebar en halvt om halvt svälttillvaro och forsatte med att studera för Constance Byström. Så småningom kom han 1927 in vid elevskolan vid tredje försöket. Därefter var han från 1930 en kort period vid Dramaten och sedan hos Gösta Ekman vid Vasateatern samt därefter vid olika scener som Intima Teatern och i Helsingborg innan han 1960 kom att ingå i ensemblen vid den nybildade Stadsteatern i Stockholm. 1937-1938 var han lärare i scenframställning vid Dramatens elevskola och ansågs som en inspirerande lärare i ensemblespel och regi.

Under 1930-talet började han även med filmregi och var engagerad vid Europa Film, där han bl.a. regisserade tre Janne Vängmanfilmer innan han slutade då han inte fick igenom ett filmprojekt baserat på Ivar Lo-Johanssons Traktorn. Politiskt var han en engagerad syndikalist och hans arbetarbakgrund slår ofta igenom i hans rolltolkningar. Han fick, som det hette i ett minnesord, sällan de glänsande rollerna men han var en karaktärsskådespelare som gärna gav sina gestalter en drastisk, folklig påtaglighet. Hans skarpskurna fysionomi - Stig Järrel liknade honom vid en Faginfigur från Oliver Twist - med hökprofilen och de djupt liggande ögonen, placerade honom gärna i rena proletärroller. Någon gång kunde de tangera bovfacket som kommunisten och agitatorn i Flickor på fabrik (1935). Längre fram fick han spela andra sorters karaktärer, mest notabelt som kyrkmålare i Det sjunde inseglet (1957) eller som den gamle revolutionären i Gangsterfilmen (1974), som blev en av hans sista filmroller.

P O Qvist (2004)