Nils Poppe

Media (701 st)

Svensk skådespelare och regissör. Född i Malmö. Död i Helsingborg.

-

Han föddes som s.k. oäkta barn, blev utackorderad till en änglamakerska och slutligen adopterad som Nils Einar Jönsson av ett arbetarpar i Malmös fattigare stadsdelar. Enligt honom själv väcktes hans intresse för teater relativt tidigt då han som barn spelade och framförde små dockteateruppsättningar med ganska primitiva hjälpmedel. Trots detta var han till en början inställd på att ägna sig åt politikerbanan och efter folkskolan fick han stipendium att studera vid folkhögskola, där han kom att delta i den amatörteaterverksamhet som bedrevs där. Folkhögskolans rektor ansåg dock att han var mer lämpad för att skådespela och övertalade honom att söka sig in på den banan. Rektorn ordnade också så att han fick engagemang hos Oscar Winge på Hippodromteatern i Malmö, där den unge Nils, som nu antog artistnamnet Poppe, 1930 debuterade i en friluftsuppsättning. Skådespelandet innebar en ekonomiskt osäker tillvaro och han antog därför ett erbjudande från Ragnar Klange vid Folkets Hus Teatern i Stockholm som sökte en ersättare till Åke Söderblom och som fått sig Poppe rekommenderad. Poppe förblev 1934-1938 hos Ragnar Klange tills han engagerades av Björn Hodell vid Södra Teatern och därefter började han tillsammans med Rolf Botvid med egen teaterverksamhet vid Scala Teatern.

Under tiden hade han också börjat filma, först i ganska små roller som snabbt blev större och han slog igenom som filmkomiker med sina första stora filmroller i Adolf i eld och lågor (1939) och Melodin från Gamla stan (1939). Under senare delen av 1940-talet knöts han till SF och under denna tid skapade han sin mest kända filmfigur, Bom med början i Soldat Bom (1948) samtidigt som han började regissera med Pengar - en tragikomisk saga (1946) och Ballongen (1946) med sig själv i huvudrollerna. Han bildade då också ett framgångsrikt danspar tillsammans med Annalisa Ericson och framträdde med henne i några filmer såsom Tappa inte sugen (1947).

När filmkarriären senare började klinga av kom han i stället att från 1966 engagera sig vid Fredriksdals friluftsteater i Helsingborg som han drev fram till 1993. Flertalet av de föreställningar som framfördes där med honom själv i huvudrollerna har också televiserats.

Poppe har ofta jämförts med Chaplin men det vore fel att säga att denne tjänat som teknisk förebild. Poppe var unik i sig som komiker och likheten ligger snarare i det politiska engagemanget som helt uppenbart hade sina påtagliga rötter i hans uppväxt. En likhet ligger också genom inslagen av anarkistiskt färgade samhällskommentarer i komiken. Liksom Chaplin kom Poppe att i sin komik utforska tillvarons orättvisor och absurditetet med en likaledes mörk klangbotten. Detta blev mycket uppenbart i Pengar. Som många andra framgångsrika komiker hade han i grund och botten en komplicerad personlighet med återkommande svarta depressioner som väl också gjorde sitt till för att ge en viss relief till komiken. Dumbom (1953) som vare sig hör till de mest framgångsrika eller uppskattade i denna serie är ett intressant exempel som låg något före sin tid även om den kan ses som en sammanfattning av efterkrigstiden "anti-modernism" som vid denna tid tog sig påtagliga utslag i form av alla landsbygdsfilmer. Här handlade det om en vag dröm om grön småskalighet gentemot en omänsklig och teknokratisk "betongmentalitet", som påminner om 1960-och 70-talens kritiska motstånd mot utvecklingen i form av "gröna vågen".

1988 tilldelades han den kungliga medaljen Illis quorum, 1989 Svenska Akademiens teaterpris och samma år även Teaterförbundets guldmedalj samt det första Poppepriset som instiftats i hans namn. Han var först gift med skådespelerskan Inga Landgré och senare med skådespelerskan Gunilla Sundberg samt är far till skådespelerskorna Anja Landgré och Maria (Mia) Poppe.

P O Qvist (2004)