Erik Hell

Media (133 st)

Skådespelare (filmroller 1942-1971). Född Erik Hell i Kalliokoski, Finland. Avled i Solna.

Han föddes vid ett glasbruk i Finland med en norsk far som var glasblåsare och finsk mor. Under inbördeskriget 1918 flyttade familjen till Sverige och Norrhult i Uppvidinge i Småland där man blev inhysta under mycket påvra förhållanden. Det var meningen att Hell skulle gå i faderns fotspår och han utbildade sig också till glasslipare och arbetade i detta yrke i flera år vid Emmaboda glasbruk. Han blev intresserad av teater och kom med i amatörteaterföreningen i Emmaboda där han bl.a. spelade amatörrevy och vid sidan blev han en flitig konsument av världslitteraturen. 1939 kom han som den äldste eleven någonsin in vid Dramatens elevskola och efter examen 1942 blev han för en kort tid engagerad vid nationalscenen. Efter det följde en något kringflackande tillvaro vid olika scener, bl.a. Helsingborg och Norrköping-Linköpings stadsteater 1957 där han förblev i tre år, åtföljd av flera omgångar vid tv-teaterensemblen. 1966 återvände han till Dramaten där han förblev till sin bortgång.

Erland Josephson talade i sin minnesruna över honom om en mycket rikt utrustad skådespelare med en livserfarenhet som var ovanlig för teaterelever samt att han hade en utstrålning av rik erfarenhet, av genomgången möda och av lust och lidande liksom det faktum att han var en mycket ombytlig konstnärsnatur och hade ett ansikte som var en unik tillgång. Allt detta var också mycket märkbart redan i hans genombrott på film som bödeln i Rid i natt! (1942). Framgent kom hans många film- och tv-roller att utmärkas av denna speciella utstrålning av melankolisk ödesbundenhet och plåga, där också den karaktäristiska rösten gjorde sitt till. En annan minnesvärd sådan roll var som den ene brodern i Saljefilmerna På dessa skuldror (1948) och Människors rike (1949), som påtagligt plågas av sitt dåliga samvete. Arne Mattsson var den regissör som mest och bäst utnyttjade Hells speciella utstrålning, vare sig det gällde den efterblivna drängen i Hon dansade en sommar (1951), soldat i Kärlekens bröd (1953), präst i Storm över Tjurö (1954) eller ryttmästare i Ryttare i blått (1959). Lite annorlunda var hans insatser som kabaretartist i några tv-program 1972-1973. 1971 tilldelades han LO:s kulturstipendium. Han var gift med skådespelerskan Öllegård Wellton och far till skådespelaren Krister Hell.

P O Qvist (2004)