Anders Ek

Media (21 st)

Svensk skådespelare (filmroller 1940-1980). Född i Vasa, Göteborg, död i Katarina församling, Stockholm. Gift med koreografen Birgit Cullberg och far till regissören Mats Ek, skådespelerska Malin Ek och dansören Niklas Ek.

-

Han kom från ett akademikerhem som son till historieprofessorn Sverker Ek och utbildades vid Dramatens elevskola 1938-1941. Efter examen var han en kortare tid vid Dramaten samt bl.a. vid Wasa Teater i Finland 1941, varifrån han utvisades på grund av sitt socialistiska engagemang. Återkommen till Stockholm fick han anställning vid Per-Axel Branners Nya Teatern 1942-1944 och var samtidigt kontrakterad av Europa Film, där han fick sin första stora filmroll som problemfylld student i När ungdomen vaknar (1943).

Därefter följde ett par år i Malmö 1944-1946 och 1946-1950 vid Göteborgs stadsteater. Här fick han sitt stora sceniska genombrott i Ingmar Bergmans uppsättning av Caligula (1946). Åter i Stockholm 1950 spelade han på Intiman fram till 1952 och därefter, mellan 1952 och 1960 på Dramaten. Efter en period på Stockholms stadsteater i första halvan av 1960-talet återvände han till Dramaten 1965 och förblev där tills kort före sin bortgång.

Anders Ek var onekligen en av våra mest egensinniga skådespelare, en ständigt fysiskt utlevande men också omvittnat intellektuell rolltolkare. Som "Stanislavskijskådespelare" förordade han fysisk inlevelse framför naturalism. Det är omvittnat hur han sökte sig till teaterns rötter i den primitiva kulten och marknadsgycklet. Det är också vida känt att få regissörer egentligen "rådde på" honom, möjligen en förklaring till att hans filmroller är relativt få.

För det mesta hittade han helt rätt och flera av hans fåtaliga filmroller har blivit klassiker såsom den alkoholiserade målaren Elias Körner i Flicka och hyacinter (1950), som pendlar mellan konstnärligt geniövermod och snyftande självömkan, eller som luffaren Bolle i Vägen till Klockrike (1953), där han visade upp mycket av sin speciella mimik eller fysiska uttrycksfullhet som fanns i hela kroppen.

Man har ibland talat om den plåga som fanns i hans långa, gängliga kropp som förde en kamp mot orden. Resultatet var oberäkneligt och icke förutsägbart i många fall. Hans ansträngda ansiktsmuskler som kunde ge ett smått spastiskt intryck men som också kunde förvandlas till ett leende som var "det vemodigaste och ljusaste i Sverige", som det hette i ett eftermäle. Genom sitt äktenskap med Birgit Cullberg blev han intresserad av och utvecklade det pantomimiska i skådespelarkonsten.

1971 tilldelades han Dramatens O´Neill-stipendium och 1972 Svenska Akademiens teaterpris. 1979 erhöll han den kungliga medaljen Litteris et artibus. Han är far till skådespelarna, regissörerna och dansarna Mats och Niklas Ek samt skådespelerskan Malin Ek.

P O Qvist (2004)