Christina Schollin

Media (1 st)

Svensk skådespelare (filmroller från 1956). Född Christina Alma Elisabet Schollin i Maria Magdalena församling, Stockholm.

-

Hon har ofta beskrivit sig själv som s.k. sladdbarn, uppväxt i en medelklassfamilj. Som barn brukade hon spela teater hemma tillsammans med sin kusin Helena Brodin medan hon sällan fick den möjligheten i skolan. Hon övergick till barnteater i radion och var också medlem i Radiotjänsts flickkör. Fadern såg till att hon fick en ordentlig utbildning som sekreterare och hon arbetade en tid vid kontor medan hon började ta kvällslektioner vid Willy Koblancks teaterskola. Där ansågs hon så begåvad att hon rekommenderades att gå vidare. 1956 fick hon sina första scenerfarenheter på turné med Charleys tant och fick samtidigt sin första filmroll som elev i Swing it, fröken! (1956).

Hon utbildade sig 1958-1961 vid Dramatens elevskola. Vid Dramaten väckte hon stor uppmärksamhet när hon som förstaårselev medverkade i rollen som Anjotka i Mörkrets makt (1959) , där hon enligt samtida kritik spelade denna förskrämda tonåring med en sådan intensitet att det blev dödstyst i salongen. Samtidigt slog hon också igenom på film i Raggare! (1959). Som andraårselev spelade hon Ofelia i Hamlet (1960) i en uppsättning av Alf Sjöberg, en regissör hon menar varit betydelsefull för henne. Efter examen var hon verksam vid Dramaten till 1964 då hon sade upp sig eftersom hon vägrades tjänstledighet för att spela vid en annan scen. Efter det har hon spelat en hel del privatteater, bl.a. vid Vasateatern.

Under 1960-talet kom hon framför allt att bli känd för en rad roller i några av decenniets mest framgångsrika filmer, bl.a. mot Jarl Kulle såsom Änglar, finns dom? (1961) och Käre John (1964). Den senare filmen inbringade även ett internationellt kritikerpris vid filmfestivalen i Mar del Plata. Hon har också haft en mindre internationell karriär bl.a. genom sin medverkan i Edvard Grieg-eposet Song og Norway (1970) sedan hon tidigare 1966 avböjt erbjudanden att spela bl.a. mot Elvis Presley. Detta var en följd av den internationella uppmärksamhet som hennes svenska filmer väckt ute i världen och gjort att hon fortfarande är ett känt namn ute i vida världen.

Hon återkom 1989 till Dramaten för en tid där hon medverkade i bl.a. Farliga förbindelser. Med tiden blev hon mer känd för sin medverkan i ett par tv-serier. Det skedde först i Varuhuset (1987-1989) i rollen som den intriganta och långt ifrån trevliga varuhusdirektören Margareta Öhman, vilket gav henne epitetet "Sveriges Angela Channing", och senare i Tre Kronor (1994-1997) i rollen som den långt mer tragiska postkassörskan Birgitta. Hon lär t.o.m. ha hotat att lämna serien om rollfiguren drabbades av fler olyckor. Från att först och främst ha fungerat som en både nationell och internationell ikon för den svenska frigjordheten har hon mer och mer utvecklat draget av ren karaktärsskådespelerska, något som blev mycket märkbart genom den tragiska rollen som farbror Carls tyskfödda fru i Fanny och Alexander (1982). I tv-serien Irma & Gerd (1997) visade hon sig också vara kapabel för en mer drastisk humor.

Hon är gift med skådespelaren Hans Wahlgren och mor till bl.a. skådespelarna och artisterna Niclas, Pernilla och Linus Wahlgren. Hon fick en Guldbagge 1966 för bästa kvinnliga huvudroll i Ormen.

P O Qvist (2004), redigerad 2013-11-05