Jörn Donner

Media (1 st)



Finländsk journalist, författare, reseskildrare, filmproducent, filmregissör och politiker. Verkställande direktör för Svenska Filminstitutet 1978-1982. Född och död i Helsingfors. Far till regissören Johan Donner.

-

Jörn Donner kom från en välrenommerad släkt i Finland. Fadern var filolog, forskningsresande och politiker och Jörn växte upp och utbildade sig i Helsingfors där han 1959 tog en fil. mag. Han hade redan då gett ut sex böcker och det blev ett drygt 40-tal till, nästan en om året. Det finns de som menar att hans litterära insats är hans främsta. Som politiker har han tillhört tre olika partier, men det var för Svenska Folkpartiet han var riksdagsman 1987-1995 samt 2007. 1995-1996 var han Finlands generalkonsul i Los Angeles och 1996-1999 medlem av Europaparlamentet för Finlands socialdemokratiska parti.

Han kom som filmkritiker och kolumnist till DN 1961 och året därpå kom hans uppmärksammande studie av Ingmar Bergmans filmer, "Djävulens ansikte". Lockad av det svenska filmavtalet 1963 ville han nu också pröva lyckan som filmregissör. En söndag i september blev ingen framgång, trots ett debutantpris i Venedig, men Att älska (1964) blev mer positivt bemött även om man kritiserade den litterära dialogen och bristen på tempo. Harriet Andersson, Donners sambo under 1960-talet, spelade huvudrollen i bägge filmerna och fick pris som bästa kvinnliga skådespelare i Venedig. Kritikernas kluvenhet inför Donners filmer kvarstod inför Här börjar äventyret (1965) och Tvärbalk (1967). Man ansåg att Donner mognat som filmskapare, men att filmerna var formellt och innehållsligt tråkiga.

De fem följande filmerna, flera med inslag av mjukporr, t.ex. Sixtynine (1969), producerades i Finland och fick mestadels negativa recensioner i Sverige, i den mån de visades. Mer lyckad var hans comeback i Sverige 1978 med filmatiseringen av Märta Tikkanens provocerande roman "Män kan inte våldtas".

Då var han redan etablerad som administratör på Svenska Filminstitutet. 1972 anställdes nämligen Donner som en i den chefstrojka som skulle sköta Filminstitutet under Harry Scheins ledning. Donners huvudansvar blev dokumentationsavdelningen där han gjorde en bestående insats som initiativtagare och redaktör för "Svensk Filmografi", vars första band kom ut 1977. Året därpå efterträdde han Harry Schein som VD och stod 1982 som producent för Troells Ingenjör Andrées luftfärd och Bergmans Fanny och Alexander, som bägge Oscarnominerades. Den senare kom också att ta hem fyra statyetter, bl.a. för bästa utländska film (Foreign Language Film). En fjäder i hatten för Donner men då kostnaderna för båda filmerna dragit iväg så mycket att Filminstitutets ekonomi kommit i gungning fick han lämna VD-posten innan de fått premiär.

Donner återvände nu för gott till Finland där han fortsatte sin verksamhet, främst som författare och politiker. Som mångsidig begåvning med avundsvärd arbetskapacitet och som allsidig journalist och provokativ debattör saknar Donner motstycke. Hans insats som filmregissör är en mer opersonlig parentes i karriären.

Bengt Forslund (2012), redigerad 2020