Peter Kylberg

Media (1 st)

Svensk regissör (filmer 1962-1996), konstnär och kompositör. Född Jan Peter Henrik Kylberg i Oscars församling, Stockholm.

-

Filmaren, målaren och kompositören Peter Kylberg är en experimentfilmare som försökte förena det rena experimentet med kommersiell biograf- och TV-film. Han sågs på 1960-talet som ett konstnärligt underbarn och hans fall blev desto tyngre när debutlångfilmen Jag (1966) inte ansågs leva upp till de högt upptrissade förväntningarna.

Kylberg (farfaderns bror var koloristen Carl Kylberg) debuterade med en utställning på Sturegalleriet 1957; en makaber samling tavlor som föreställde massakrerade människokroppar. Så småningom hamnade han hos Svensk Filmindustri och gavs av chefen Carl Anders Dymling fria händer vid Filmstadens tecknarateljé. Det resulterade i den abstrakta animationen Kadens (1960), visad vid 1961 års Berlinfestival och i Sverige hyllad av filmkritikern Bengt Idestam-Almquist. Han fann också en mentor i Ingmar Bergman som emellertid motsatte sig Kylbergs vilja att komponera filmmusiken själv, men Kylberg lät sig inte påverkas och skulle utveckla en syn på filmskapande som ett enmansverk. De stråkkvartetter och pianokonserter han skrev till sina filmer var influerade av Arnold Schönbergs atonala kompositioner.

Kadens belönades av Svenska Filminstitutets filmpremienämnd. Det gjorde även En kortfilm av Peter Kylberg (1963), där Rune Ericson stod för fotot. När Kylberg 1963 bodde i Paris gjorde han storstadssymfonin Paris d-moll (1964) tillsammans med filmfotografen Willy Kurant och producenten Philippe d'Argila. Filmen premierades av Filminstitutet, och positiva epitet haglade över "vår unge avantgardist". Kylberg gav sig in i debatten kring det nya Filminstitutet och hamnade i polemik med dess grundare Harry Schein över experimentfilmens rätt till stöd. Schismen skulle troligen komma att ligga Kylberg i fatet. Vid långfilmsdebuten var Schein skeptisk och kallade Jag för "konstnärligt onödig". Filmen var en samproduktion, den första av sitt slag, mellan Filminstitutet, Sandrews och Svensk Filmindustri. Tidningarna kallade filmen före premiären för det mest avancerade svensk film frambringat. Kritikermottagandet av Jag var delvis positivt, men det som vissa kallade "centrallyrisk egocentrism" retade gallfeber på många andra. Det uppstod en debatt om varför Filminstitutet stött en inåtvänd och publikfientlig film. Följden för Kylberg var att hans nästa projekt hos Svensk Filmindustri enbart blev en kortfilm: Konsert för piano, två ansikten och en fortsättning (1968), som dessutom hamnade i malpåse. Kylberg blev efter det persona non grata hos svenska filmbolag.

Efter en tid vid Sveriges Radios Färg-TV-grupp forskade Kylberg vid Kungliga Tekniska Högskolan och reste senare till Schweiz för att göra TV-filmen Opus 25 (1980), ett inlägg i kärnkrafts- och energidebatten. Filminstitutets kortfilmsproducent Lisbet Gabrielsson stöttade Kylbergs experimentfilm Du (1986), ett försök att inom ramen för ett stramt kammarspel sammanföra naturvetenskaplig forskning med filmmediet. Gabrielsson producerade även kortfilmen F-42 (1992). Laboratoriet FilmTeknik producerade 1996 långfilmen I stället för ett äventyr som fick blandad kritik och var en social kommentar där ilskan över det kommersialiserade medie- och filmlandskapet är påtaglig.

Lars Diurlin (2011)