Anna Asp

Media (2 st)

Svensk scenograf. Född Anna Margareta Birgitta Asp i Söderhamn, Hälsingland.

-

När Anna Asp gick på Christer Strömholms fotoskola i slutet av 1960-talet var många övertygade om att hon hade blivit en ypperlig fotograf om hon inte hade valt scenografbanan. Bille August gick på skolan samtidigt och deras vägar skulle korsas igen tjugo år senare då Asp gjorde scenografin till hans film Pelle Erövraren (1987). För det belönades hon med de danska filmpriserna Bodil och Robert.

Asp utbildade sig vid Dramatiska Institutet. Efter arbete som scenograf på Giliap (Roy Andersson, 1975) skrev hon ett ansökningsbrev till Ingmar Bergman. Han anlitade henne och förmedlade sina kunskaper i färgernas betydelse för att framhäva skådespelarnas ansikten: "undvik blått".

Efter Höstsonaten (Ingmar Bergman, 1978) fick hon i uppdrag att göra scenografin till mastodontproduktionen Fanny och Alexander (Ingmar Bergman, 1982). En scenografisk dröm- och mardrömsvärld sett ur ett barns perspektiv. För sitt arbete erhöll hon en Oscar 1984. Utifrån Bergmans önskemål skapade hon farmors hem som en varm röd omslutande trygg livmoder för Alexander.

Samarbetet med Andrej Tarkovskij blev lärorikt. Han var noggrann med färgnyanser, kontraster och bildkomposition, men var också mån om att Asp skulle vara djärv och leka med proportioner och perspektiv för att uppnå illusioner. Under inspelningen av Offret (1986) tvingades hon bygga en mindre exteriör av ett hus än dess interiör för att matcha storleken på några tallar. Att kameran sen inte fungerade när bygget skulle brännas ner, och huset fick byggas upp igen, har blivit en klassisk scenografianekdot.

Asp utgår alltid från manus och arbetar intuitivt utifrån karaktärernas psykologi något som gör att en regissör som Bille August tar kontakt med henne tidigt inför en inspelning. Under deras fleråriga samarbete med produktioner som Den goda viljan (1992), Jerusalem (1996) och En sång för Martin (2001) har Asp använt sig av det nordiska ljuset med dess årstidsväxlingar, beskrivit fattigdom kontra borgerlighet genom rummets beskaffenhet och kontrasterat klädedräkt mot omgivning med estetisk blick och säregen formkänsla.

Färg är den billigaste scenografin och Asp låter den gärna bli en utgångspunkt. i Ondskan (Mikael Håfström, 2003), för vars scenografi hon vann en Guldbagge 2004, tänkte hon 'nazistbrunt' för att fånga internatets och hemmets klaustrofobiska och pennalistiska stämning.

Asp är med i alla moment i det som idag kallas produktionsdesign. Från val av miljöer till materialet i skådespelarnas kostymer. Scenografin får gärna synas men måste framför allt understödja personerna och förhöja deras inre. Hon förvandlade Kurt Wallanders Ystad till en kameraövervakad svensk utpost och Wallander själv fick några ytterligare mänskliga dimensioner med ett förfallet växthus i sin trädgård.

Anna arbetar hellre utifrån den tredimensionella modellen än skisser då det ger utrymme både för henne och regissören att utforska kamerans vinklar och ljuset effekter på människor och materia. Dessutom föredrar hon att skapa historiska miljöer utan autentiska anspråk, egna nyskapade filmuniversum som inger åskådaren en känsla av en epok.

Med produktionsdesignen till Arn - Tempelriddaren (Peter Flinth, 2007) och Arn - riket vid vägens slut (Peter Flinth, 2008) skapade Asp utifrån vikingaestetik, medeltid och fantasy en helt egen och spektakulär fantasivärld i Sverige, Marocko och Skottland. I Svinalängorna (Pernilla August, 2010) kreerade hon det miljonprogramsområde som innebar både himmel och helvete för 1960-talets många finlandssvenska arbetsinvandrare.

Anna Asp är även verksam på teatern och har stått för scenografin till en extravagant "Tartuffe" på Stockholms Stadsteater. Senare stod hon bakom både kostym och scenografi till "Tribadernas natt" i regi av Thommy Berggren på samma teater.

Louise Lagerström (2012)