Lars Lennart Forsberg

Media (2 st)

Svensk regissör, fotograf och manusförfattare. Född i Sankt Görans församling, Stockholm. Död i Ystad.

-

Lars Lennart Forsberg gjorde i början av 1960-talet en par kortfilmer som visades i TV, Samtal (1964) och Marknad (1965) innan han långfilmsdebuterade med Misshandlingen (1969). Det är en film som tematiskt låg mitt i tiden; den skildrar en man som i protest mot det kapitalistiska samhället slår en direktör på käften. Han omhändertas av psykvården och hamnar senare i spännbälte. Den fick bra kritik, delade vid SFI:s årliga filmgala förstaplatsen som årets bästa film och tilldelades en Guldbagge samt togs ut till kritikerveckan vid filmfestivalen i Cannes.

Efter ett antal framgångsrika TV-produktioner, bl.a. baserade på verk av Stig Claesson, Vem älskar Yngve Frej (1973) och På palmblad och rosor (1976) återkom han med en långfilm byggd på en roman av Per Gunnar Evander, Måndagarna med Fanny (1977). Det är berättelsen om lagerarbetaren Robert som i samband med besök hos sin sjuka far, en pensionerad lärare som knäckt honom som barn, träffar sjukvårdsbiträdet Fanny. Robert lever i ett bottenfruset äktenskap, och han och Fanny inleder en kärleksaffär. När hon senare inser att han är gift vill hon dra sig ur. Fadern dör och Roberts liv rasar samman. Filmen fick god kritik som lyhörd skildring av ensamhet och kontaktlöshet och gamla knutar som aldrig lösts upp.

Nästa film, Kristoffers hus (1979), efter en roman av finlandssvenska Johan Bargum, fick ett betydligt mer blandat mottagande. Den handlar om en pressfotograf med konstnärliga ambitioner som gradvis tappar fotfästet. En skildring av alienation och främlingskap som på något vis saknar riktning.

Med filmen Henrietta (1983) återknöts samarbetet med Stig Claesson. Porrdirektören Pettersson (lysande spelad av Janne "Loffe" Carlsson) har tagit semester från turnélivet med sin porrshow och dragit ut på landet. Där möter han Henrietta som förlorat sin cykel vid en av vårfloden raserad bro. En kritikerhyllad finstämd komedi med en claessonsk tonträff.

Forsbergs märkligaste film är ändå den Guldbaggebelönade dokumentären Min mamma hade fjorton barn (2000), en självbiografisk berättelse om hans familj och uppväxt, helt byggd på stillbilder. Den forsbergska familjen var Stockholms barnrikaste. En unik film om en särpräglad uppväxt i Stockholms sämre bemedlade kvarter.

Gunder Andersson (2012)