Yrke: reklamare
Jacob Lundström, filmkritiker och chefredaktör för FLM
Långt innan Roy Andersson gjorde sina hyllade reklamfilmer för försäkringsbolag och bilföretag hade Ingmar Bergman drygat ut kassan med påkostad tvålreklam på 1950-talet. Och det var genom en försäljningskampanj för Stockholmsvaruhuset PUB på 1920-talet som Greta Garbo gjorde sina första avtryck i filmhistorien.
Det är inte så konstigt att reklambranschen och filmvärlden har följt varandra åt – biografen och varuhusens skyltfönster var trots allt barn av samma tid och exempel på den moderna stadens visuella lockelser. Det finns fler likheter. Förslagna filmproducenter har länge excellerat i att sälja in kittlande premisser med inbjudande titlar till publiken. Ja, på ett sätt som inte står kundinriktade reklamsäljare långt efter. Men filmens och reklamens relationsstatus är komplicerad och trots visst släktskap har det sällan handlat om några familjära porträtt när reklamare ska skildras på bioduken.
I Flickan från varuhuset (Torsten Lundqvist, Anders Henrikson, 1933), som tyvärr inte visats sedan premiären, kläcker varuhusets beräknande reklamchef (Valdemar Dalquist) idén att låta en kvinnlig anställd utföra en fejkad stöldkupp för att skapa gratis publicitet. En av regissörerna, Henriksson, hade strax därpå en större framgång med Annonsera! (1936). I den filmen gjorde Åke Söderblom en av sina tidiga roller som den fiffige reklamchefen Ambrosius Bergman. Möjligen är det den mest positiva bilden av en reklamare i svensk filmhistoria. Söderbloms rollfigur är en framåttänkare vars upptåg övertygar den gammalmodige tvålfabrikören om nyttan med annonsering.
Ambrosius Bergman må vara rätt man på rätt plats men ett betydligt vanligare motiv är reklamvärlden som en kreativ återvändsgränd, som en plats där man hamnar om man inte följer sina drömmar. I Det är hos mig han har varit (Arne Mattsson, 1963) framträder reklambyrån i ett dystert ljus och Li (Elsa Prawitz) söker frigörelse genom att börja teckna konstnärligt istället för kommersiellt. Huvudpersonen i Heja Roland! (Bo Widerberg, 1966) vill bli författare men behöver pengar och börjar arbeta med att göra deodorantreklam. Författardrömmar har också copywritern Bosse i Jag är med barn (Lasse Hallström, 1979) som säger upp sig från annonsbyrån för att skriva sina första roman (innan graviditeten kommer emellan).
I ett par mer nyliga filmexempel framstår reklamvärlden som en jönsig bransch utan intellektuell botten – men inte som en hemvist för oförlösta konstnärer. Den frånskilde Pontus i Varannan vecka (Felix Herngren m.fl., 2006) är ett slags vandrande livstilsrekvisita från Södermalm i Stockholm, men han vantrivs inte i reklamkulturen. På samma sätt är den grabbiga PR-duon som dyker upp i Ruben Östlunds The Square (2017) olycksaliga snarare än olyckliga. Deras effektsökande reklamkampanj, som skapar skandal i filmen, verkar trots allt konstruerad med hantverksmässig stolthet.
Kanske ser de rentav ner på filmbranschen på samma sätt som den har sett ner på reklamvärlden.
(publicerad i december 2017)
Svenska filmer med reklamare
Klicka på titlarna för att läsa mer om filmerna i Svensk Filmdatabas
-
Ett av många filmsamarbeten mellan det komiska radarparet Åke Söderblom och Thor Modéen. Finns utgiven på dvd.
-
Elsa Prawitz både skrev manus och spelade huvudrollen mot Per Oscarsson i Arne Mattssons film.
-
Efter att ha gjort en film om en lyckad men olycklig filmregissör (Kärlek 65) återvände Bo Widerberg här till temat från Kvarteret Korpen: en film om en man med författardrömmar. Heja Roland! hade det svenska filmårets högsta kvalitetspoäng och Thommy Berggren mottog en Guldbagge för bästa skådespelare.
-
Jan Halldoffs stökiga film, med ett slags tvärsnitt av mer eller mindre dysfunktionella relationer, skildrar en fest på en reklambyrå under tilltagande berusning, där det blir dålig stämning för att PR-avdelningen går bättre än fotoavdelningen.
-
Lasse Hallströms relationskomediuppföljare till En kille och tjej. Den här gången med Magnus Härenstam istället för Lars "Brasse" Brännström i huvudrollen (Brännström var dock medförfattare till bägge filmerna).
-
Lasse Åbergs succékomedi börjar med att en kämpande sparktillverkare i Västerbotten ska börja sälja slalomskidor genom att fotografera en reklamkampanj i Alperna. "Vilka otroligt fula skidor", konstaterar modellerna och reklamfotografen från Stockholm verkar lagom exalterad.
-
Bröderna Herngrens komedi om livspusslet i Stockholm var den mest sedda svenska filmen på bio 2006.
-
Ruben Östlunds Guldpalmsbelönade satir av konstvärlden gav också en släng av sleven till två PR-nissar som skapade skandal medan deras chef multitaskade som pappa under mötena.
Se reklamfilmer på Filmarkivet.se och läs artiklar om andra yrken i svenska filmer
-
Se Greta Garbo i reklamfilmer för varuhuset PUB på Filmarkivet.se
-
Se Ingmar Bergmans reklamfilmer för tvålen Bris på Filmarkivet.se
-
Se Roy Anderssons reklamfilmer på Filmarkivet.se
-
Läs Jan Lumholdts artikel "Yrke: reporter"
-
Läs Mikaela Kindbloms artikel "Yrke: hembiträde"
-
Läs Michael Tappers artikel "Yrke: polis"
-
Läs Bengt Forslunds artikel "Yrke: lärare"
-
Läs Tobias Rydén Sjöstrands artikel "Yrke: musiker"
-
Läs Bengt Forslunds artikel: "Yrke: präst"