Ghostbusters - spökligan (1984)

Peter Venkman, Raymond Statz och Egon Spengler blir utsparkade från ett universitet där de forskat i övernaturliga fenomen. De öppnar en firma för bortjagande och infångande av spöken. De lyckas fånga spöken och blir berömda. Hjältar blir de när de hittar det center, varifrån alla spöken kommer, och räddar staden genom att förstöra centret.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Bättre än skådespelarna är dock spökena; allt från en gammal bibliotekarie, som skrämmer vettet ur folk som vägrar prata tyst på hennes gamla bibliotek, till gröna genomskinliga monster som äter upp maten för en författarkongress på lyxhotellet.

Jag tror att de som går dit för att få sin tro på spöken befäst blir besvikna. Filmen tar lätt på de mer metafysiska spekulationerna. Spöken finns för att de är roliga att göra film om, och det är ett av de bästa skäl jag känner till." Lasse Hallgren i Aftonbladet

"Hur som helst innehåller "Ghostbusters" en rad dråpliga repliker och situationer, men så har gänget bakom den mångårig samkörd vana från sketchprogrammet "Saturday Night Live".

Det är mera helheten som blir en smula mekaniskt mattande och som till slut, efter finalfyrverkeriet, får en -- likt en av huvudpersonerna -- att "känna sig som golvet i en taxi".

Men firmamärket är som sagt genialt, och ges en härligt självironisk sväng: redan i filmen låter man T-shirtförsäljare, politisk röstkrängning och massmedial yra följa i Spöklikans spår." Eva af Geijerstam i Dagens Nyheter

"Ivan Reitman är lite feg i ögonblicket då alla spöken släpps ut. Han låter ett köra taxi och ett annat sno korv från en korvgubbe, men gör inte mycket mer åt de skojiga konfrontationer som kunnat uppstå i mötet mellan verkligheten och Det Okända.

Annars finns här inga bromsar. Manuset är välskrivet och till skillnad från den svenska Jönsson-ligan är medlemmarna i denna spökliga trovärdiga -- trots att de är mer osannolika." Mats Olsson i Expressen

"Visst är det ganska roligt mest hela tiden men med tanke på vad Dan Aykroyd tidigare åstadkommit -- t ex "Blues Brothers" och "Ombytta roller" -- är resultatet en aning matt. Det blir varken vildsint komedi eller ordentlig skräckfilm utan något ofullgånget mitt emellan. Att hitta det rätta tonläget mellan två väl inarbetade genrer är svårt men förvisso inte omöjligt. Att det faktiskt går visar Joe Dante i sin snart Sverigeaktuella film "Gremlins", som också den ligger i gränslandet mellan det komiska och det skräckinjagande.

Ingen kommer att ha tråkigt under "Spökligan", men alla de som bara går på bio då och då gör klokast i att invänta Dantes lysande uppvisning av hur en liten stad blir ett monsterdrabbat inferno." Carl Rudbeck i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se