Det våras för galningarna (1977)

Dr. Richard H. Thorndyke, som lider av höjdskräck, anländer till Institutet för de mycket, mycket nervösa som ny chef. Han varnas av chauffören Brophy som har misstankar angående den förre chefens död och berättar också att dr. Charles Montague är ilsken över att han inte fick chefsposten. Thorndyke träffar några av patienterna, Arthur Brisbane och Zachary Cartwright, varav den senare anser sig helt frisk mon som Montague vägrar släppa iväg. Ovetande om Montagues och sköterskan Charlotte Diesels skumraskspel avreser Thorndyke och Brophy till en psykiatrisk konferens i San Francisco. Där blir han uppsökt av Brisbanes dotter Victoria, som säger att hon inte får någon kontakt med fadern sedan han skrevs in på kliniken. En man, utklädd till Thorndyke, mördar en annan man i en massa vittnens närvaro. Thorndyke blir en efterlyst man. Men Brophy har tagit ett fotografi, som visar att Thorndyke i skottögonblicket befann sig i en hiss. Brophy infångas dock av Montagues anhang. Förklädda tar sig Thorndyke och Victoria till kliniken där de tillsammans med professor Lilloman räddar Brisbane och avslöjar konspiratörerna. Samtidigt befrias Thorndyke från sin höjdskräck av professorn.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Men det är svårt att göra parodi på Hitchcocks filmer eftersom de på något sätt redan har parodierat sig själva. Hitchcock sägs vara thrillerns mästare, men han är också mästare på överdrifter. Nu kommer Mel Brooks och ska göra överdrifterna ännu tydligare och dessutom fräckare och roligare, men han går inte riktigt i land med det." Jörgen Blom i Aftonbladet

"... detta är första gången som jag är helt övertygad om att Mel Brooks också är en filmskapare med förmåga att överblicka helheten. Hans film rör sig framåt i parodierna med en ny berättarteknisk säkerhet.

Den är tillägnad Hitchcock, thrillermästaren, och fylld av situationer som skrattspeglar berömda scener ur filmer som PSYCHO, FÅGLARNA och VERTIGO. Det är storartat roligt, men det är dessutom - och det är det som är det nya - gjort med en filmisk finess som inte står förebilden långt efter." Lasse Bergström i Expressen

"Resultatet är inte särskilt lyckat. Man får en känsla av att Brooks gett sitt bästa i den här sortens dårfilmer och att det inte blir bättre av att han uppsökt galenskapens egentliga boningar. Även om man kan uppskatta satiren över det florerande psykologiskojet i USA och antydan om att världen är full av knasbollar.

Hitchcockparodin är inte heller någon fullträff. Det är en sak att skämta med monsterfilmer och Vilda Västern där schablonerna växer vilt, vilket också Brooks gjort med framgång. Men det är en annan potatis att göra det med Hitchcock." Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter

"DET VÅRAS FÖR GALNINGARNA är absolut ingen av Mel Brooks bästa filmer, sevärd i sin helhet är den endast som Rorschachtest för hitchcockianer även om här naturligtvis finns komiska poänger, som när kameran på klassiskt manér skall glida rakt igenom den franska fönstren - och också gör det, men stor komik blir det aldrig." Hans Schiller i Svenska Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se