Leva tills jag dör (2022)

Media (1 st)

På Kyrkbyn, ett äldreboende i utkanten av Stockholm, fyller många av de boende snart 100 år. Innan aktivitetscoachen Monica anställdes för att bryta ensamheten kände flera av dem knappt till namnet på varandra. Med en uppsjö av idéer och kreativa upptåg väcker Monica livsgnistan hos de boende. Ett lekfullt gäng vänner växer fram – redo att dra ett oväntat skämt, klä upp sig inför en temamiddag eller ta sig an en runda ballongpingis. 

Mellan Monica och den 99-åriga Ella utvecklas en stark vänskap. När Ella dagarna innan sin 100-årsdag ställs inför att amputera benet, och hennes hälsa som följd försämras, väljer Monica att agera snabbt. Hon arrangerar ett stort födelsedagsfirande och tar Ella tillbaka till den by där hon växte upp. Det blir en resa som väcker minnen till liv, men också ett känslomässigt maraton för Monica som tvingas konfrontera rädslan att förlora människor som står henne nära.

Pressreaktion Svensk filmografi

Filmen fick betyg från 5 av våra 15 källor.

Wanda Bendjelloul, Dagens Nyheter, betyg 4: "Leva till jag dör inger hopp och utstrålar entusiasm och glädje trots att den rör sig bland gamla i tillvarons slutskede. Filmen skildrar fint hur en stor del av omsorgen ligger i detaljerna. Betydligt svårare har den att sätta fingret på vad som gör just det här äldreboendet till ett så lysande exempel. Vi får tyvärr inga andra ledtrådar än att Monica brinner för det hon gör. Möjligen så mycket att hon är på väg att bli utbränd. Igen. Ett system som bygger på en enskild individs engagemang är onekligen bräckligt. Efter alla mardrömslika vittnesmål om dess brister, inte minst under pandemin, är den livsbejakande Leva tills jag dör mer än lovligt välkommen."

Maria Domellöf Wik, GP, betyg 4: "Kvartetten regissörer bakom Leva tills jag dör ser det stora i det lilla. Filmkameran riktas mot rum och korridorer som sällan annars hamnar i rampljuset. Där skratt och gråt går hand i hand. Där personal strävsamt kämpar på och öser ur hjärtat. En kort stund får de glänsa som de vardagshjältar de är. På ett unikt, mycket värmande vis förmedlas här både klokskap, livsglädje och sorg."

Nina Asarnoj, SR Kulturnytt, betyg 4: "Leva tills jag dör är en film som går nära liv och död. Den är påminnelse om att vi förblir oss själva ända till slutet. Att åldrandet ibland kan vara ett rollspel där den äldre spelar gammal av ren artighet mot samhället. Leva tills jag dör väjer inte för linoleumgolven eller amputationerna eller smärtlindringen precis på slutet. Men inte heller för glädjen över en ny gammelrosa spetsbehå på hundraårsdagen. Den här mycket sevärda dokumentären är en påminnelse om att de allra äldsta inte utgör ett annat folkslag."

Rosemari Södergren, Kulturbloggen, betyg 4: "En gripande film om det som borde vara självklart: Att åldras inte ska göra att människor ställs åt sidan. Det känns hoppfullt att det finns äldreboende som kan fungera på detta sätt. Jag hoppas denna dokumentär kommer att visas för alla som arbetar inom vård och alla politiker på alla nivåer. Ja egentligen borde alla se den. Filmen känns väldigt ärlig och den tar upp den stora existentiella frågan om liv och död. Hur vi kan leva fast vi vet att döden närmar sig."

Annika Gustafsson, Sydsvenskan, betyg 3: "Så här bra kan faktiskt ett äldreboende vara. Det är mycket värme, kärlek och inte minst humor. Men jag hade gärna sett lite mer av samtal med flera av de boende kring tankar inför det kommande slutet. För även om filmen starkt betonar vikten av att ha bra aktiviteter och trevliga fester som bryter vardagsrutinerna, finns temat döden hela tiden i bakgrunden."

Svenska Dagbladet -

Dagens Nyheter - 4

Göteborgs-Posten - 4

Sydsvenskan - 3

Aftonbladet -

Kulturbloggen - 4

SVT Kulturnyheterna -

TV4 Nyhetsmorgon -

SR Kulturnytt - 4

Filmtopp -

Moviezine -

TT -

P4 Björns Filmguide -

Västerbottens-Kuriren -

Nöjesguiden -

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se