Stenåldersmannen (1919)

Filmen var ett försök att rekonstruera stenålderstidens sätt att leva i Sverige med hjälp av tillgängliga fakta och lämningar. Första delen visade i huvudsak hur stenåldersmannen förfärdigar och använder olika redskap, gör upp eld och hugger med flintyxa. I del 2 fick man se hur han bygger sin koja, hur han fiskar och mjölkar sin get samt hur han lagar "urpannkaka". Den sista delen redovisade "hushållning", innefattande bl a jakt, mera fiske och matbestyr.

Pressreaktion Svensk filmografi

I den mån Stenåldersmannen omnämndes i samband med sina delpremiärer skedde det i allmänhet med uppskattning.

Om den första delen skrev t ex Marfa i DN: "Den behjärtade man som åtagit sig att leva på stenåldersvis under vetenskaplig kontroll hela sommaren heter Daniel Smedberg, och man får på filmen se hur han med stor skicklighet förfärdigar sina verktyg såsom prylar och mejslar och flintyxor, därvid uteslutande begagnar sig av de hjälpmedel som stodo stenåldersfolket till buds. Det var ett nummer som mycket uppskattades av publiken, och man motser med spänning hur han sedan skall klara sig med benmejslar och flintyxor i kampen för tillvaron ute i skogen."

Efter den andra delpremiären skrev emellertid StT: "Mindre sentera vi däremot -- vi bekänna det öppet -- den etnografiska spekulationen med den konstlade framställningen av 'Stenåldersmannen'. Så mycket mindre nu, sedan vi slagits med häpnad och beundran av -- Söderhavsvildarna."

Kommentar Svensk filmografi

Under sin korta existensperiod före uppgåendet i Svensk Filmindustri ägnade sig det ambitiösa Skandia-bolaget inte enbart åt spelfilmsproduktion utan även åt avancerad kortfilmsverksamhet inom olika dokumentära områden. Man gjorde t ex konsthistoriska filmer under ledning av Axel Gauffin och Johnny Roosval. Man engagerade konservatorn och filmfotografen David Sjölander att göra zoologiska dokumentationer från både när och fjärran.

Ett av de mer kuriösa resultaten av bolagets kulturambitioner var det kulturvetenskapliga experimentet att låta ett par herrar försöka leva ett autentiskt stenåldersliv för att på filmduken åskådliggöra våra tidigaste förfäders levnadsbetingelser.

Uppslaget kom från tidningsmannen Ernst Klein, som antagligen också stått för någon sorts regi vid inspelningstillfällena. Dessa ägde rum dels på våren, dels under sommaren 1919 och förlades till vildmarkerna kring Rockelstad i Södermanland. Filmen har blivit behandlad av Bengt Nyström i uppsatsen "Samhällets minne. Filmen och museerna", Film & TV nr 2, 1982.

Olika versioner av filmen (eller egentligen filmerna) om stenåldersmannen distribuerades så småningom av SF som skolfilmer och bjöds i den formen ut ännu i slutet av 1960-talet! Efter att sålunda ha stått på repertoaren i ett halvt sekel torde Stenåldersmannen höra till de mest sedda av alla svenska filmer.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se