Adolf klarar skivan (1938)

Media (36 st)

Originaltitel	Adolf klarar skivan
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Adolf Jahr
Manus	Gustaf "Gösta" Wahlenius (som Gus Morris)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Ajafilm AB
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1938-02-14

Medverkande

Adolf Jahr
Adolf Jansson alias greve von Jahn

Artur Cederborgh
fabrikör August Petterson

Anna Hillberg
Adele Petterson, hans fru

Eleonor de Floer
Susette Petterson, deras dotter

Hilding Gavle
greve Sixten von Jahn

Charley Paterson
direktör Sirius Jansson, ägare till Sydsvenska Chokladtrusten

Visa fler

Handling

På Allmänna Förmedlingsbyrån, en arbetsförmedling, griper Adolf Jansson in och hjälper en gammal gumma att betala 2 kr för att få upplysning om en plats. Själv får Adolf diverse...

Visa hela handlingen

Press

DN (Jerome): "Utgångspunkten för historien är annars den att Jahr går omkring och söker arbete -- scenerna på förmedlingsbyrån äro för resten roligt gjorda, betydligt bättre än vad...

Visa all press

På Allmänna Förmedlingsbyrån, en arbetsförmedling, griper Adolf Jansson in och hjälper en gammal gumma att betala 2 kr för att få upplysning om en plats. Själv får Adolf diverse ströjobb. Ett arbete består av att rasta en hund, och i samband med detta stöter han ihop med Susette Petterson. Hon är dotter till fabrikör Petterson, en uppkomling. Adolf ser på henne med förtjusning medan hon betraktar honom med något föraktfull blick.

Petterson söker en ny betjänt. Adolf blir ditskickad av förmedlingen. Han introduceras i sitt arbete i Pettersons moderna våning. Fru Petterson visar honom hur han ska damma och kallar honom Adolphe. Adolf kommer snart bra överens med herrskapet Petterson, särskilt fabrikören själv

Adolf har emellertid ett jobb vid sidan om. Det är vid en modern barnstuga som drivs efter moderna uppfostringsprinciper och med modern terminologi. Den jordnäre Adolf har trots detta mycket god hand med barnen och är omtyckt av dem. När han pratar i telefon med föreståndaren kommer fru Petterson att missförstå det hela och får uppfattningen att Adolf har en massa oförsörjda barn med ett stort antal olika mödrar.

Relationerna med Pettersons dotter Susette är till en början avvaktande. Pettersons bekanta Hanssons blir imponerade av Adolf och erbjuder högre lön för ta över honom. Susette säger att hon inte har något emot att han slutar. Adolf gör min av att gå sin väg och först när pappa Petterson bönat och bett att hon ska be honom stanna gör han det. I själva verket är hon intresserad av Adolf. Susette uppvaktas även med blomsterbuketter av en anonym beundrare.

Fru Petterson får reda på att blommorna kommer från greve von Jahn, och bjuder honom till middag. Även chokladfabrikör Jansson är bjuden till middagen. Greven lämnar återbud i sista stund och Adolf ombeds föreställa honom. Petterson säger till sin fru att hålla god min eftersom han har ett viktigt kontrakt på gång med Jansson. Jansson tror att Adolf är von Jahn. När Adolf erbjuder sig gå i borgen för Pettersons kontrakt blir denne ganska nervös.

Greve von Jahn uppenbarar sig oväntat i egen hög person och fru Petterson gör sitt bästa för att han ska få ihop det med dottern, som dock är avvisande. Det är Adolf hon älskar. Det visar sig att Adolf trots allt är en riktig greve, i själva verket kusin till den besökande Sixtus von Jahn. Adolf har precis fått det rättmätiga arv han varit berättigad till genom att ett försvunnet testamente nu kommit till rätta. Han kan förklara varför han kallat sig Jansson och att han inte alls har en massa oförsörjda barn och annat. Herr och fru Petterson ger honom sin dotters hand.

Pressreaktion Svensk filmografi

DN (Jerome): "Utgångspunkten för historien är annars den att Jahr går omkring och söker arbete -- scenerna på förmedlingsbyrån äro för resten roligt gjorda, betydligt bättre än vad som presterades i Skicka hem n:r 7 -- och blir till slut hovmästare hos den mycket nyrika familjen Pettersson. Resten ger sig själv, eftersom det finns en dotter i huset (Eleonor de Floer); hovmästaren och den unga damen förälska sig naturligtvis i varandra. Det är upplösningen på denna lilla historia som inte håller måttet. Den bygger på struntförnämitet och adelsfjäsk som komiska stöttepelare, vilket vi allt kommit bra långt ifrån nu för tiden. Och Jahrs grevskap förefaller vara litet löst påsmetat, det kan nu icke hjälpas."

SocD (Nils Edgren): "När Adolf Jahr lämnade Irefilm för att starta sin egen filmproduktion, trodde man att han tröttnat på menlösa uppgifter och ville hugga i ordentligt. Efter att ha sett hans första film av eget fabrikat, Adolf klarar skivan, anar man andra bevekelsegrunder: han har kanske velat gå genaste vägen till svenska folkets plånböcker? Adolf Arbetslöse etablerar sig som hovmästare i en stockholmsk uppkomlingsfamilj, i vilka, som man vet, det finns gott om hovmästarjobb. Där förvandlas han till Adolphe med det kvicka och ofta uttalade e:et i ändan. Herrn i huset är ett beskedligt smygsupande kräk under sin societetstokiga hustrus toffel, dottern ett obeskrivligt våp, som inte ens en ännu bättre skådespelare än hr Jahr skulle kunna bli övertygande förälskad i, och flickorna i köket ha utrustats med samma intelligens som i vilken annan svensk genomsnittsfilm som helst."

StT (Robin Hood): "Det är inte så säkert att Adolf klarar skivan -- men måtte han göra det. Han är så trevlig, sympatisk och glad. Men någon durkdriven filmregissör är han ännu inte. Det är icke så lätt att bära fram en poäng -- bra på papperet -- så att den slår från vita duken. Ett par scener har han lyckats utmärkt med, exempelvis den lilla sagoläsande flickan -- förtjusande -- kysscenen med Eleonor de Floer, originellt och chablonfritt utformad, och Hilding Gavles grevebravader. (-)

Regissören Jahr har inte haft tid att tänka så mycket på sig själv. Han har tänkt mera på de andra, och låtit Hilding Gavle och Eleonor de Floer blomma på bekostnad av sig själv. Synd att Eleonor fotograferats så ofördelaktigt. Hon bör absolut lägga om frisyren. Ty hon är pigg och skicklig -- och bör bli en god förstärkning i svensk film, om herrar fotografer, belysningsmästare och frisörer komma bättre underfund med henne.

Bra sångschlager."

Kommentar Svensk filmografi

Detta var den första ljudfilm som Adolf Jahr (1893-1964) regisserade på egen hand (d v s han hade Thure Alfe som regiassistent). Tidigare hade han samarbetat med Edvard Persson under deras tid på Hippodromen i Malmö om flera stumfilmer, som dessa herrar gjorde i kompanjonskap, av dessa står han som regissör till en, Kvick som Blixten (1927). Det skulle dröja 20 år innan han än en gång vågade sig på regi igen. Det blev Ebberöds Bank (1947).

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se