Orions bälte (1985)

Uppe i Norra ishavet far tre glada gossar, Tom, Lars och Sverre omkring med sin båt och försöker tjäna pengar på mer eller mindre hederliga uppdrag. En dag upptäcker de av en slump en rysk militär avlyssningsstation på en ö. De blir upptäckta av lyssnarna och skjuter en av ryssarna. Senare jagas de av en helikopter som de dock lyckas skjuta ned så att den kraschar mot en bergvägg. Samtliga grabbar är mer eller mindre sårade och båten har svåra skador. När Tom går iland för att hämta vatten dyker ytterligare en helikopter upp. Den sänker båten med Sverre och Lars ombord. Tom lyckas så småningom ta sig till bebodda trakter och förhörs senare av polis och militär. Ingen vill tro på hans berättelse. För Norge är det en balansgång, att vara med i NATO och ha Sovjet som granne. Tom flyr, men han måste tystas och snaran dras långsamt och obarmhärtigt åt . . .

Pressreaktion Svensk filmografi

"Beskrivningen av sveket har emellertid sitt intresse. Dels för att de friska här är vanliga oheroiska skandinaver och inga waynar eller stallones överlastade med muskler och snack om "demokratins försvar" etc. Dels för att de är antihjältar ända till det bittra slutet.

Kring dem och deras svettiga äventyr finns inte mycket av pojkboksoptimism. På det planet skiljer sig dessa gossar från sina amerikanska gelikar. En större realism omger dem.

Det gör också filmspråket kärvare. Här ödslas inga rutor på välkoreograferade våldsbaletter. Här skjuts inte i ultrarapid och dös inte i frusna foton. Tjugofyra bilder/sek är den gamla oaffekterade filmhantverksregel som gäller.

Spelet håller samma vadmalspräktiga klass. Fjärran är Clintans tuffhet och Rambos fribrottningsstil. Det känns befriande.

Filmens friska gossaktigheter i övrigt får man väl sen ta för vad de är värda. Oansvarigheten. Cynismerna. Den antiryska nojan. Och nånstans i botten den nattsvarta negativismen. Det hör till genren." Mario Grut i Aftonbladet

"Regissören Ola Solum arbetar målmedvetet och effektivt i filmens första två tredjedelar: "Sandy Hook", som till att börja med är en symbol för frihet och oberoende, förvandlas till en dödsfälla för att till slut gå under -- krossat av stormaktsintressen.

Som i de flesta filmer av den här arten beror det på att man ser något man inte borde se: en sovjetisk avlyssningsstation på en plats där en sådan inte borde finnas.

Det finns så långt, en god bit till, en anmärkningsvärd stilkänsla, egenart och pyskologisk nyans i "Orions bälte". Men när man lämnar Svalbard för Oslo förlorar filmen snabbt det som är dess styrka: känslan för människan i en svindlande vacker och krävande natur, som inte ens i detta avlägsna hörn får behålla sin oskuld. Så långt är "Orions bälte" lika mycket en existentiell som en politisk thriller.

Men upplösningen är förutsägbar och konventionell med smak av Bond och Alistair MacLean.

Därmed också sagt att det politiska budskapet till slut hamnar på enslinjen med detta genrens allmängods.

Det är synd på de rara ärterna Ousdal, Jordal och Sørlie i huvudrollerna, och på en film som dittills slagit dollarkollegerna så eftertryckligt på fingrarna." Eva af Geijerstam i Dagens Nyheter

"Tre norska äventyrare -- till utseendet medelålders, mentalt tjugofem år yngre -- ägnar sig åt tvivelaktiga transporter längs Spetsbergens kust.

I detta arktiska landskap finns en mängd kolgruvor i vilka både norrmän och ryssar har intressen. Under en av sina skumma båtresor råkar de tre äventyrarna av misstag upptäcka en militär sovjetisk övervakningsstation, och att döma av ryssarnas reaktion var det meningen att den skulle förbli oupptäckt.

Det är då filmen börjar.

Eller rättare sagt borde börjat, ty om regissören haft vett att kraftigt klippa ned inledningen kunde "Orions bälte" blivit en riktigt bra film.

Spänningen stiger och några av actionscenerna tillhör de mest rafflande som gjorts i Norden. När snöbollen väl satts i rullning blir den större och större, och "Orions bälte" växer till en politisk thriller av sevärt slag." Jan Gradvall i Expressen

"Solum utnyttjar på ett stillsamt men ganska dramatiskt sätt de kargt sköna miljöerna ovan polcirkeln och även om historien annars är ganska ordinärt berättad och inte blir något tyngre politiskt inlägg så är den så pass kompetent i alla avseenden att den inte skäms som filmäventyr vid sidan av det som kommer från den store Nato-brodern i väst." Hans Schiller i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se