Rötägget (1980)

Bruno Calgagni återvänder till Frankrike från USA, där han avtjänat ett femårigt fängelsestraff på grund av narkotikamissbruk. Hans far, René, som är förman på ett bygge berättar motvilligt om moderns självmord. Vad var egentligen skälet? Renés väninna Madeleine vill inte säga någonting om händelsen. Efter diverse svårigheter erbjuds Bruno jobb på ett antikvariat, där han lär känna Catherine, även hon en f d missbrukare . . .

Pressreaktion Svensk filmografi

"Men guldstoftet, inte minst i de franska filmerna, gömmer sig ibland där man minst anar det. I Sautets historia bör vi ta vara på Jacques Dufilho i andraplansrollen som den homosexuelle bokmalen och ensamvargen Dussart: plågsamt och hjälplöst fastskruvad mellan sin isolering och sin medmänsklighet, sin praktiska livsdrift och sin patologiska kulturkärlek.

I en i övrigt föga konturskarp film är detta ett intelligent och lysande tecknat miniatyrporträtt. Styvare har det inte gjorts sen Walter Schmiedinger skissade sin närbesläktade biroll i Bergmans "Ur marionetternas liv"." Jurgen Schildt i Aftonbladet

""Rötägget" borde kanske hellre heta "Mönsterpojken". För det är vad Bruno Calgagni i själva verket visar sig vara. Praktgossen som borde vara varje svärmors dröm.

Veteranregissören Claude Sautet med många spännande kriminalfilmer bakom sig har nu på gamla dar gjort en riktigt snäll film med "Rötägget". Den är mycket riktigt också tillåten från 11 år. Det som är mest utmärkande för hans nya film är den totala konstlösheten. Och på något sätt blir det också denna hederliga lilla franska films styrka. Det är en rakt och vardagligt berättad historia utan större dramatik eller åthävor. Om man kommer att minnas den skulle det vara för den gedigna skådespelarinsats som Jacques Dufilho gör i rollen som antikvariatinnehavaren Dussart. Han är praktfull." Jan Gustafsson i Dagens Nyheter

""Rötägget" är en nedtonad vardagsberättelse om vanliga människors mer eller mindre unika svårigheter, om kontakt och kontaktlöshet om mänskliga förmågor och oförmågor.

Den vanligen yvige Patrick Dewaere har krympt sig in i huvudrollen med stor inlevelse och Yves Robert är utmärkt som hans känslokarge far.

Claude Sautet låter filmen följa en bana slingrande som själva livet. Det ger ingen perfekt rytm åt berättelsen och dämpar slagkraften.

Men ger några genuint levande porträtt.

Det är inte illa." Bernt Eklund i Expressen

"Historien är i och för sig en bagatell men Sautet ger den, med lysande hjälp av Patrick Dewaere som sonen och Yves Robert som fadern, en hög dramatisk dignitet.

Sautet är mästerlig i att låta en blick vara exakt så länge som behövs för att uttrycka en precis känsla, att låte ett tonfall ge orden suggestiva övertoner, att klippa av en scen när den uträttat sitt arbete och låta nästa scen haka fast vid den på ett sätt som gör helheten till mycket mer än bara summan av sina delar. Genom det intrikata samspelet mellan dessa formella element har Sautet skapat ett litet mästerverk där det mesta hänger på en aldrig sviktande känsla för såväl scenernas inneboende rytm som för rytmen mellan dem." Carl Rudbeck i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se