Arnold Sjöstrand

Media (57)

Svensk skådespelare (filmroller 1931-1952, scendebut 1923) och regissör (filmer 1947-1951). Född Nils Arnold Sjöstrand i Bromma. Gift 1926 med skådespelaren Barbro Djurberg (f. 1903).

-

I sin ungdom ansågs Arnold Sjöstrand som något blyg och under läroverkstiden på Norra Real avböjde han erbjudanden från gymnasieföreningen Concordia att spela med i deras teaterverksamhet. Dock drömde han om att bli skådespelare och tog privatlektioner för Jenny Tschernichin-Larsson. Efter att ha hoppat av skolan efter andra ring utbildade han sig 1921-1923 vid Dramatens elevskola. Efter examen var han verksam vid nationalscenen till 1932 med avbrott för ett par år vid mitten av 1920-talet i Helsingborg och Göteborg. Kring mitten av 1930-talet spelade han bl.a. vid Hippodromteatern i Malmö under ett par säsonger och Stockholmsscener som Oscars-teatern och Vasateatern. 1936 återkom han till Dramaten och förblev där till 1941 då han kom att mer eller mindre helt ägna sig åt filmande under några år. Under senare delen av sin karriär bl.a. vid Riksteatern och de sista fem åren vid Malmö Stadsteater.

Under sin mycket framgångsrika filmkarriär under framför allt första halvan av 1940-talet blev han något av svensk films främste förste älskare. I någon mån var detta en fortsättning på de ynglinga- och älskarroller han hade tidigt i sin teaterkarriär. Han slog 1923 igenom som Benjamin i Påsk på Dramaten och 1927 som Armand i Kameliadamen, den senare ansåg han själv som en av sina bästa roller. I 1940-talets filmer ansågs han som något av svensk films "he-man". Hos honom fanns ett tydligt drag av lugn och trygghet. I förening med detta och hans uppenbart blonda älskartycke och det vekt romantiska draget hos honom uppstod en kombination som gjorde honom till kvinnornas favorit, vare sig han var bonde som står emot den bigotta byopinionen i Tänk, om jag gifter mig med prästen (1941), läkare i Gula kliniken (1942), där han bildade ett av tidens mest omskrivna kärlekspar på vita duken med Viveca Lindfors eller den gode brodern i Brödernas kvinna (1943), där han åter ställdes mot Viveca Lindfors. Rollen i den förstnämnda filmen var en av de som han själv var mest nöjd med. Annars var han rätt kritisk mot de förhållanden som då rådde inom svensk film.

P O Qvist (2004)