Lennart Malmer

Svensk filmare, fotograf, regissör m.m. Född Lennart Gösta Malmer i Solna.

-

Lennart Malmer är dokumentärfilmare men har varit verksam i snart sagt alla funktioner när det gäller filmskapande: som regissör, producent, fotograf, klippare, ljudtekniker och han har komponerat filmmusik. I de senare funktionerna har han även arbetat åt andra. Flera av Malmers filmer från 1959-1976 regisserades i samarbete med Ingela Romare.

Malmer gjorde sig redan från början känd som en politiskt engagerad filmare. Bara fyra av hans filmer tycks ha visats på biograf, med reservation för distributionsformen när det gäller hans kortfilmer. Från början arbetade han huvudsakligen med inriktning på TV, med en rad filmer om kriget i Vietnam, då i allmänhet som fotograf. Han regisserade Att samla några bevis (1971), som handlade om USA:s användning av splitterbomber och napalm, vilket stod i strid med internationell rätt, och Sue - flicka i Sydvietnam (1974), berättelsen om en ung flickas liv i en sönderbombad by, med bombkratrar överallt och lömska minor dolda i gräset.

En tidig film med svenskt motiv var Norrlandsproblemet (1970), där oroliga och vredgade människor uttalar sig om glesbygdspolitiken, och i den biografvisade Besvärjelse för att driva ut förmörkad måne (som ingår i 1985. Vad hände katten i råttans år?, en episodfilm där tio regissörer gav varsin samtidskommentar) skildras hur ett antal demonstranter med samiska besvärjelser och sitt-demonstrationer försöker förhindra byggandet av ett kraftverk.

Till tioårsjubiléet av byggandet av Berlinmuren gjorde Malmer tillsammans med Axel R. Lohman Berlin - delad stad, där budskapet är att muren möjligen är positiv för DDR, samtidigt som den bidrar till att Berlin långsamt dör som storstad, en rätt kontroversiell ståndpunkt. I Till olydnadens lov (1985) intervjuade han medlemmar av den amerikanska s.k. plogbillrörelsen, som protesterade mot kapprustningen genom sabotage mot bombplanet B-52 och olika militäranläggningar, vilket ledde till domar på fyra-fem års fängelse.

I flera filmer från tidigt 1970-tal skildrade Malmer befrielsekampen i Afrika. I I vårt land börjar kulorna blomma (1973) skildras organisationen Frelimos frihetskamp i Moçambique, som inkluderade skolundervisning på landsbygden, och i Vredens poesi - en film om poesi och frihetskamp (1981) sammanvävs skildringen av gerillakriget med eggande poesi.

Filmerna från Vietnam, Berlin och Moçambique äger väl idag mest historiskt intresse, men det gäller inte de filmer han gjort i kärnkraftsfrågan. I Sista varningen (1980) intervjuas kärnkraftskritiska vetenskapsmän och människor som drabbats av haveriet i Harrisburg och i Och stjärnans namn var malört (1996) - titeln är ett citat hämtat ur "Uppenbarelseboken" - berättas ingående om vad som hände med människor kring Tjernobyl och inte minst Harrisburg, där många dött av cancer; där hundar, katter och även barn fötts missbildade. En skakande film som befäst Malmers ställning som en av våra mest angelägna dokumentärfilmare.

Gunder Andersson (2011)