Inga-Bodil Vetterlund

Media (7)

Skådespelerska (filmroller 1930-1967, scendebut 1933). Född Inga-Bodil Isabella Vetterlund i Stockholm. Dramatens elevskola 1932-1934. Gift 1938 med löjtnanten Börje Dickert, 1942 med affärsmannen Erik Björk, senare med affärsmannen Gadelius.

Hon var dotter till litteraturdocenten Fredrik Vetterlund. Hon lär enligt egen utsago ha varit en ganska skoltrött flicka som fick löfte om att bli skådespelerska om hon först utbildade sig till något annat och genomgick därför utbildning till kontorist. Hon började tidigt statera på film i Charlotte Löwensköld (1930). Hon sökte till Dramatens elevskola en första gång men blev ej antagen och fick istället ett engagemang hos Oscar Winge i Malmö sommaren 1932. På hösten samma år gick det bättre och hon kom in vid elevskolan. Efter examen 1934 började hon filma och spela teater vid scener som Vasan, Blanche och Oscars. 1936 fick hon fast kontrakt med Europa Film. Hösten 1940 gästspelade hon vid Svenska Teatern i Vasa i Finland. Hon var verksam in på 1940-talet då hon gifte sig med en affärsman och var under ett par decennier bosatt i Japan. Hon återkom på 1960-talet och gjorde 1965 come-back på scenen på Norrköping-Linköpings stadsteater. Hon hade också en del smärre filmroller som i Sällskapslek (1963) men arbetade framför allt vid TV och dess utbildningsavdelning. I sina filmroller på 1930- och 40-talen framtonar gärna bilden av en självständig och självmedveten kvinna med en lite aristokratisk replikföring, särskilt tydligt i hennes första stora filmroll i Unga hjärtan (1934) eller senare i Fransson den förskräcklige (1941). I mycket var detta en återspegling av henne själv, vilket inte minst visas av den memoarbok hon gav ut 1978, Världen är så stor, som är en intelligent, välskriven och skoningslös uppgörelse med några av dåtidens storheter som Edvard Persson, vilken hon spelade mot i Söder om landsvägen (1936), och Max Hansen.

P O Qvist (2004)