John Lindlöf

Svensk regissör (filmer 1924-1933) och skådespelare (filmroll 1920). Dramatens elevskola 1896-1898. Gift 1902-1938 med skådespelerskan Märtha Lodenius. Död på Höstsol i Täby.

-

När John Lindlöf regidebuterade 1924 skrev produktionsbolaget Suecia Film i pressmaterialet att han studerat film i Berlin och Paris åren 1921-1923. Det var inget ovanligt. Tvärtom hade både Victor Sjöström och Mauritz Stiller gjort liknande studieresor innan regissörskarriären. Lika konstnärligt fullödig blev dock aldrig Lindlöfs arbeten; snarast är de att beteckna som högst medelmåttiga.

Vägen till registolen gick via studier vid Dramatens elevskola 1896-1998. Lindlöf scendebuterade 1899 på Östermalmsteatern. Senare kom han att arbeta för Stockholms teaterkung Albert Ranft, som i början av 1900-talet var chef för Stockholms samtliga sju privatteatrar. Det kan också förklara varför filmdebuten kom så sent som 1920, i en biroll i Erotikon (Mauritz Stiller, 1920); Ranft var nämligen en hårdnackad motståndare till filmkonsten och förbjöd uttryckligen i kontrakten med sina skådespelare deras medverkan i all filmproduktion. (Vilket inte hindrade att Ranft själv gjorde två statistroller 1927 och 1930.)

Sannolikt var det i mötet med Stiller under Erotikon som Lindlöfs egna filmregidrömmar föddes. Vid återkomsten från filmstudierna till Sverige ryktades det om att han var inblandad i förarbetet till den misslyckade filmatiseringen av en berömd revy av Emil Norlander, Den förgyllda lergöken (Bror Berger, 1924; nyinspelad av Ragnar Falck 1944). Norlanders revyer var ett stående inslag på Albert Ranfts repertoar, så Lindlöf var högst välbekant med materialet.

Men i stället regidebuterade han med Ödets man (1924), en melodram om en kavallerilöjtnant på dekis som förlorar minnet men blir via en rad arbeten, bland annat som timmerflottare, slutligen direktör och återfår minnet. Denna socialdarwinistiska parabel betecknades knappast orättvist som en lisa för borgarbrackorna av arbetarrörelsepressen. I andra tidningar var man försiktigt positiv och tyckte regissören var lovande trots viss teknisk valhänthet.

Manuset signerades av den okända pseudonymen J. Ericius, som möjligen var Lindlöf själv. När han återkom med den av Bragefilm producerade Mordbrännerskan (1926) stod han nämligen även som manusförfattare. Inför det här sociala dramat, där titelns kvinnliga förbryterska efter många vedermödor finner kärleken och framtidstron, blev kritiken mer positiv. Men filmen floppade i alla fall.

Som producent och regissör till den spelfilmslånga reklamproduktionen Trollbruden (1930), finansierad av Postsparbanken, gjorde Lindlöf comeback. Samma år signerade han en valfilm för Allmänna Valmansförbundet (Moderaternas föregångare). Därefter fick han förtroendet att sitta i registolen på Europa Films allra första produktion: Kärlek och landstorm (1931), efter Gideon Wahlbergs och Gösta Rodins folklustspelsuccé. Efter den publikframgången blev det idel lustspel fram till Odygdens belöning (1937), Lindlöfs sista film. Också den gjordes i par med Gideon Wahlberg.

Michael Tapper (2012)