Jonas Cornell

Media (2)

Svensk regissör (1965-2004), manusförfattare (1965-2010), författare (1962-1969) och producent (1983). Född Bengt Henrik Jonas Cornell i Storkyrkoförsamlingen, Stockholm. Gift 1965 med skådespelaren Agneta Ekmanner.

-

Mångsysslaren Jonas Cornell hade en lång och växlande karriär inom nästan alla medier. Han debuterade 1962 med romanen "Hindret", följd året därpå av "Kall oktober". Vid samma tid etablerade han sig som filmskribent i Chaplin, och när han 1964 blev elev på Svenska Filminstitutets nystartade filmskola tog konstnärskapet en ny vändning. Visserligen hoppade han av utbildningen redan efter ett år och kortfilmen Hej (1965) men då för att på egen hand pröva lyckan som filmregissör.

Hos Sandrews fick han 380 000 kronor till sin första långfilm, en produktionsbudget som han klarade att hålla bland annat genom att huvudinteriören var en privat lägenhet på Östermalm under inspelningen som gjordes i juli–augusti 1966. Flera i filmteamet var kurskamrater från filmskolan, som Lars Svanberg (foto) och Lennart Malmer (ljud). Resultatet Puss & kram (1967) ägnades långa och mestadels positiva analyser av de svenska kritikerna och uppmärksammades på flera filmfestivaler. Det realistiska formspråket i kombination med en allegorisk samhällskritik som gifter samman Freud och Marx gör filmen till en tidstypisk representant för den svenska nya vågen.

Relationsdramat Som natt och dag (1969) blev däremot kontroversiell, främst för att en del kritiker tyckte att handlingen var schablonartad och att det bildsköna filmfotot i färg och vidfilmsformat (1:1,66) skapade en glättad yta. En som tog filmen i försvar var den populäre författaren, kulturskribenten och läkaren P.C. Jersild. Kanske var det därför som Cornell och Jersild samarbetade på nästa film: Grisjakten (1970, efter Jersilds roman från 1968). Den är en absurdistisk skildring av den nazistiska pliktmänniskan – modell Adolf Eichmann – på fiktiva myndigheten Statens Boskapsinspektion med uppdrag att utrota alla grisar på Gotland. Med en stram Hans Alfredson i huvudrollen som den okritiskt lojale byråkraten Lennart Siljeberg fick filmen stor och positiv uppmärksamhet, om än kritiken av den allegoriska träffsäkerheten var blandad.

Ekonomiskt var 1970-talets filmklimat kärvt, och Cornell regisserade endast en biofilm ytterligare det decenniet – den svalt mottagna Bluff stop (1977). Även efter kassasuccén med nypilsnerfilmen Varning för Jönssonligan (1981) dröjde det ytterligare ett decennium innan hans nästa biografpremiär: den unisont sågade komedin Riktiga män bär alltid slips (1991), som också blev hans sista i registolen. I stället har Stockholms stadsteater och Sveriges Television varit hans huvudsakliga arbetsplatser sedan tidigt 1970-tal. På den senare fick han stora framgångar med serier som Babels hus (1981, igen i samarbete med Jersild), I dag röd (1987, efter Stieg Trenter), Apelsinmannen (1990, efter Birgitta Stenberg) samt En komikers uppväxt (1992, efter Jonas Gardell). Sin pensionering 65 år gammal firade han 2003 med manus och regi till storsatsningen Linné och hans apostlar, som fick premiär under Linnéåret 2004.

Cornell arbetade dessutom som manusförfattare åt andra regissörer, bland annat med En kärlekssommar (Mats Arehn, 1979), Hamilton (Harald Zwart, 1998) och Jag är Dina (Ole Bornedal, 2002). För manuset till Sjöwall-Wahlöö-filmatiseringen Mannen på balkongen (Daniel Alfredson, 1993) belönades han med en Guldbagge. Att han även sent i karriären kunde väcka debatt vittnar hans manus till den norska TV-succén Harry & Charles (Marit Moun Aune, 2009) om. Skildringen av ett triangeldrama under unionsupplösningen med Sverige 1905 mellan blivande kung Håkon VIII, hustrun Maud och en hovdam blev en stridsfråga i norsk press.

Michael Tapper (2012), redigerad 2022