Olle Hedman

Svensk konstnär, animatör och filmare. Född Olov Natanael Hedman i Engelbrekts församling, Stockholm. Utbildad grafiker. Konstfackskolan.

-

Olle Hedman är en Sveriges mest betydande experimentfilmare. Han växte upp i Stockholm och började studera på Berghs reklamskola 1959 varefter han arbetade som tecknare inom reklambranschen. 1965 började han studera på Konstfack där han kom i kontakt med Claes Söderquist som undervisade i film. Söderquists undervisning, programmen med amerikansk experimentfilm på Moderna Museet under 1960-talet, samt umgänget med mentorn och inspiratören Åke Karlung var de viktiga influenserna för Hedmans filmskapande. Trots det är Hedmans uttryck helt unikt, liksom hela hans filmiska universum.

Olle Hedmans korta men koncentrerade produktion präglas av hans intresse för ljud och av hans bakgrund som tecknare och grafiker. Hedmans första filmer som är bevarade (den tidiga produktionen på Super-8 är förlorad) är grafiska associationsrika audio-visuella studier, t.ex. En semiotisk studie av icke-logiska kodifieringar i bild (1973, tillsammans med H.P. Andersson) och Aforism (1974). De här två, liksom de flesta av Hedmans filmer gjordes med stöd från Filmverkstan. Hedman kom också att bistå flera animatörer vid Filmverkstan, bl.a. Lilian Domec i hennes tidiga animation Höghuset (1976).

Under slutet av 1970-talet var Olle Hedman praktiskt taget den enda verksamma svenska experimentfilmaren som hade en produktion som blev internationellt uppmärksammad. Dels korta och aggressiva animationer som Oremus (1976), Phantom Conception (1978) och Instant Movie (1979), men inte minst Metro: Means of Conveyance (1977). Metro visade på Hedmans förmåga att skapa en helt unik och oöversättbar audiovisuell upplevelse. Filmens ljud är inspelat i Paris’ tunnelbana medan bilderna, som främst visar en pendels olika rörelser, är tagna i Sverige. Kulmen på Hedmans experimentella produktion vid Filmverkstan är Coca Strip (1985), en gåtfull och hotfull film i kontrastrikt svart-vitt där tittaren följer en figur med Musse Pigg-mask i ett rum som aldrig förklaras för åskådaren. Till slut vänds kameran mot ett öga som desperat försöker ta in vad som visats.

Olle Hedman har också gjort några experimentella dokumentärer, Glo-Babel (1979), en dokumentation av en Åke Karlung-utställning på Moderna Museet, samt den poetiska Roma (1990) som producerades av Filminstitutet. Roma är med sina 24 minuter den överlägset längsta filmen i Hedmans koncisa produktion.

I slutet av 1990-talet flyttade Olle Hedman till Mexiko och han har sedan dess gjort olika konstaktioner och skrivit onomatopoetisk, performativ poesi som han också dokumenterat på video, t.ex. Exmemeeraa (2002).

John Sundholm (2012)