Sven A:son Berglund

Media (1)

Svensk ljudfilmspionjär. Född Sven Oscar Fredrik Archadiuson Berglund i Stockholm, död i Berlin, Tyskland. 1911-1914 anställd hos firman Goertz i Berlin. Teknisk ingenjör vid Tonbild-Syndikat (Tobis) och Klangfilm. Hedersdoktor vid Berlins tekniska högskola 1936.

-

Uppfinnaren Sven A:son Berglund var en av pionjärerna när det gäller att spela in ljud optiskt på film. Under 1920-talet, parallellt med ljudfilmsutvecklingen på andra håll i världen, gjorde Berglund en serie experiment i sin villa i Brevik utanför Stockholm som drog till sig internationellt intresse. Berglund erbjöds att fortsätta sin forskning i Tyskland och det var där hans resultat och filmer kom att bevaras. Först på 2000-talet återfanns Berglunds ljudexperiment på gamla nitratfilmrullar. Dessa har numera restaurerats av Filmarkivet vid Svenska Filminstitutet och presenterades för första gången för publik under en visning på Cinemateket i Stockholm den 28 september 2011.

Berglund växte upp i Stockholm och for till Berlin i början av 1900-talet för att studera pappersbruk. Han kom i kontakt med de tidiga ljudfilmsexperiment som vid den tiden genomfördes av den tyske fysikern Ernest Ruhmer och väl hemma började Berglund att utföra egna experiment med ljud inspelat på fotografiska glasplåtar.

1911 började Berglund arbeta för Optischen Anstalt C.P. Goerz i Berlin. Redan samma år kunde Berglund spela in ljud med hjälp av en spegelmekanism som enligt honom själv återgav tal utan svårigheter på 8-10 meters avstånd. När kriget kom blev Berglund tvungen att återvända till Sverige. Han lyckades få med sig de viktigaste apparaterna och fortsatte sitt arbete hemma i villan på Lidingö.

Världens första offentliga demonstration av ett optiskt filmljudsystem skedde i Berglunds hem på Lidingö den 17 februari 1921. Uppvisningen uppmärksammades i pressen men den inbjudna svenska filmbranschen var måttligt intresserad.

Berglund återvände till Tyskland där han var anställd av projektortillverkaren Ernemann som hade köpt hans patent och iordningställt en egen ljudfilmsstudio åt Berglund i Dresden. Där spelades 1922-1923 de ljudfilmer in som återfanns så sent som år 2009 i Deutsches Filmmuseum i Frankfurt och som nu är restaurerade.

Projektet i Dresden lades ner 1923, förmodligen av ekonomiska skäl. Berglund flyttade till Berlin där han arbetade som teknisk ingenjör för olika filmbolag. 1932 utverkade han ett system för eftersynkroniserat ljud. Han stannade i Tyskland till sin död 1937.

Det intressanta med Berglunds ljudfilmssystem är att han behandlade ljudet som bild. Så är det ju idag, med ljud och bild på samma filmremsa. Men Berglund var långt före sin tid. Hans filmarv kan idag beskrivas som experimentfilm eller konstfilm där de spöklika ljuden och rösterna som framträder ur de pulserande lodräta ränderna på vita duken tillsammans skapar ett slags visuell musik.

På http://filmsoundsweden.se finns en utförlig teknisk beskrivning av Berglunds ljudfilmsuppfinningar.

Mikaela Kindblom (2011)