Kärleken är allt (1986)

Media (1 st)

Originaltitel	Kärleken är allt
Svensk premiärtitel	Kärleken är allt
Inspelningstitel	Johanna

Regi	Rainer Hartleb
Medregi	Staffan Lindqvist (ej krediterad)
Producent	Lisbet Gabrielsson
Foto	Staffan Lindqvist
Klippning	Rainer Hartleb Staffan Lindqvist
Ljudtekniker	Rainer Hartleb
Ljussättare	Leif Lindholm
Negativklippning	Karin Giernoth (som Karin Sundström)
Ljudläggning	Peter Eklund
Mixning	Kjell Westman

Johanna Jönsson	Johanna
Hans Edström	Hasse
Gunvor Blomqvist
Agneta Elers-Jarleman
Katarina Englund
Folke Fransson
Henrik Franzén
Berta Grünewald
Jonas Hallqvist
Birgitta Jönsson
Malena Jönsson
Mona Jönsson
Mikael Samuelson	Figaro

Produktionsbolag	Raketfilm HB		(för)
	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
	Sveriges Television AB TV2
Distributör i Sverige (16 mm)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1986
Distributör i Sverige (inst. video)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
Laboratorium	AB Film-Labor
Mixning	FilmMixarna AB

Kärleken är allt är en fristående fortsättning av filmen om Hasse och Johanna, Hemligheten (1982/18).

Hemligheten berättar om Hasse, 25 år, som jobbar på fritidshem. Hans stora intresse är musik, han spelar gitarr, skriver låtar och siktar på att bli rockartist. Så träffar han Johanna, 15 år, som fortfarande går i skolan, och de blir kära i varandra. För dem båda är det den första, riktigt stora kärleken.

När vi på nytt möter dem i Kärleken är allt, har de beslutat att flytta ihop i en etta i andra hand på 26 kvm. Kärleken sätts hela tiden på hårda prov, inte minst eftersom Hasse har intressen utöver Johanna, han går på franskundervisning på kvällarna, och så har han ju sin musik. Johanna förefaller att sakna ambitioner, hennes enda intresse är Hasse. För henne är kärleken allt.

Johanna: "Hasse säger hela tiden att vi måste kämpa. Jag vill inte att kärleken ska vara så. Jag vill att kärleken bara ska vara..."

Johanna misslyckas i rollen som husmor, och Hasse flyttar ut. "Ta dina skitiga kalsonger också!" skriker Johanna och kastar ut smutstvätten på gatan. Senare gör hon reflektionen: "Varför gör vi varandra illa när vi ändå älskar varandra?!"

Hasse lever ensam, Han är rastlös och improduktiv.

Johanna söker arbete. Hon är på Folkoperan och vill bli statist, men det är till slut på hemtjänsten hon får jobb. Vid sidan av skaffar hon pengar genom att låta en fotograf ta nakenbilder av henne. Hemma hos en av åldringarna får hon rådet: "Man får inte ge tappt." Hon dricker vin för att trösta sig.

Hasse har kommit i gång med komponerandet och återförenas med Johanna. När hon fyller 19 år dukar han upp en festmåltid hemma och bjuder på "champagne".

Vardagseländet börjar igen. "Varför har du inte nån mat för?" säger Hasse när han kommer hem på kvällen. "Det känns som om han är trött på mig", säger Johanna till en väninna. Kommunikationen fungerar inte längre. Hasse: "Kan du inte säga nånting?" - "Nej", svarar Johanna.

Hasse bedrar Johanna med en kurskamrat från franskundervisningen. Johanna är hemma, nervös och desperat. När Hasse kommer hem på morgonen, slår och sparkar hon honom.

Johanna är ute på stan. Hon träffar på nytt nakenfotografen och ligger med honom. När hon kommer hem, väntar Hasse i köket. Han slår henne.

Johanna flyttar hem till sin mamma.

I sista scenen sitter Johanna i sandlådan på en lekplats med lekande barn runt omkring. Hon ritar en triangel i sanden. Hasse står på avstånd och sneglar på henne.

Censurnummer	126123
Datum	1986-04-22
Åldersgräns	Barntillåten
Originallängd	647 meter
Kommentar	Aktlängd: 647 m.

Censurnummer	126123
Datum	1986-04
Åldersgräns	Barntillåten
Originallängd	647 meter

Bildformat	1.37:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Färg
Bärare	16 mm
Hastighet	24
Längd i meter	647 meter
Längd i minuter	59 min
Akter	1 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Större delen av kritikerna gav filmen sitt erkännande, om än inte oreserverat. Några var dock starkt negativa.

Elisabeth Sörenson, SvD: " Hasse stod i förgrunden i förra filmen - den här gången är det Johannas problem som kräver största utrymmet. Det är å andra sidan problem som hänger samman med relationen till Hasse. Kärleken är allt nämligen. Det är den nog för båda, men på olika sätt. Hasse, som ju också är flera år äldre, går och läser franska, han har sin musik, han intresserar sig - samtidigt som han kanske är, eller i filmen framställs som, en rastlös sökare; 'jobbig'.

Som Johanna Jönsson spelar fram filmens Johanna lever hon i en kärlekens fördrömdhet som hämmar intiativen när det gäller andra sidor av livet. Hon vill att 'kärleken skall bara vara', fast Hasse säger att 'man måste kämpa'. Bestämt har Johanna utvecklats och blivit litet mer medveten och självständig i slutet av filmen.

Hartleb och Lindqvist har här, som när de gjorde Hemligheten, arbetat utan manus och försökt skapa en känsla av autenticitet även om de inte gått så nära inpå huvudpersonernas privata verklighet som i Hemligheten. Vilket möjligen varit till fördel. Det har blivit mer rymd i filmen.

Den tolkade verkligheten har kanske skapat en större frihet-säkerhet på båda sidor om kameran. Det finns en massa ömhet och humor i kärleken som blommar mellan kriserna. Välgörande är också den osökta stadspoesi som kameran tillåts snappa upp i förbigående."

Carl-Eric Nordberg, Vi: "Rainer Hartleb och Staffan Lindqvist har (-) - tillsammans med kärleksparet - improviserat fram en varsamt övertygande samlevnadshistoria som delvis bygger på Johannas och Hasses egna liv. Denna fragmentariska rapport om deras vilsna livsexperiment i nuets folkhem verkar genomgående psykologiskt sann och inlevelserik.

Själva formen kan däremot diskuteras. Vi rör oss ju här i en obestämd gränszon mellan dokumentär och fiktion. Det innebär att en del episoder bara hinner fladdra till i marginalen. Då saknar jag ett koncentrerat berättargrepp. Som helhet är det ändå fråga om en lika anspråkslös som finstämd ungdomsstudie som - mitt i vardagens rutin - öppnar gläntor av kära lekar och gemenskapsvärme. Könsrollerna kan brytas! Ensamheten kan övervinnas! Både Johanna och Hasse vill spränga gränser och vidga sin värld - i kärlekens tecken!"

Malou von Sievers, AB: "Filmens svaghet är mittenpartiet, där man på ett mycket svenskt och schablonmässigt sätt skildrar hopplösheten och den grå vardagen genom snabba klipp mellan arbetsförmedlingen, bostadsförmedlingen, bästa väninnan och så vidare.

Pekpinnemässigt går handlingen från a till ö så att vi inte missar något led. Trots denna övertydlighet känns klippen som pusselbitar som aldrig fogas ihop till en sammanhängande bild.

Förhållandet går i kras. Hasse lämnar Johanna. Man förstår honom till fullo. För mig som kvinna är Johanna oerhört provocerande.

Hon vill ingenting, kan ingenting och gör ingenting. Hennes dröm är att bli älskad bara genom att existera. (-)

I slutet av filmen, när Hasse och Johanna återförenas, lever filmen upp igen. Deras känslor för varandra känns äkta.

Mer äkta än några skådespelare skulle kunna gestalta. (-) Filmen är ett intressant experiment, med tanke på att den bygger på verkliga känslor och händelser. Men det räcker ändå inte hela vägen. Tyvärr saknas riktig dramaturgi och regi."

Sven E Olsson, Arbetet: "Det finns, tycker jag, i filmen också ett sympatiskt vänskapsförhållande mellan filmare och de filmade. Ett slags varsamhet om de två ¿ och en vaksamhet kring det viktiga i det till synes futtiga. Som i en lång och rätt lealös episod kring funna ängrar under sängen, där parets relationer testas kring en icke fungerande dammsugare.

Men sådant kan kanske vara ett roligt sambo-prov, vid sidan om dem i Vecko-Revyn eller söndagsmagasinen. Som åskådare finner jag ändå situationen påfrestande poängfattig: en omväg, och den blir inte ett dyft bättre av att den har skapat sig själv, att den hände sig framför kameran. Tafflig och tafatt dramaturgi - eller hur ni vill benämna benstommen bak en historia - säger mig inte mer, därför att den är äkta. (-)

Och i mötet mellan så mycket dokumentärslagg och den själens historia som är en levande flickdröm uppstår mestadels något som liknar 'Mitt livs novell', dikterad för handkamera, risig mikrofon och kornig 16 mm-film.

Jag hoppas att det bara är ett misslyckande."

Kommentar Svensk filmografi

Själva konceptionen - detta att arbeta i gränszonen mellan dokumentär och fiktion - kommenterades så här av upphovsmännen Rainer Hartleb (f 1944) och Staffan Lindqvist (f 1953).

Hartleb: "Kärleken är allt bygger på Hasses och Johannas egna erfarenheter men fritt tolkade. Det har aldrig funnits något manus. Scenerna är improviserade; ibland anknyter dom till sånt som just i ögonblicket verkligen händer, ibland är dom rent påhittade.

Men i gränslandet mellan verklighet och fiktion hamnade vi flera gånger vilse. Vart var vi egentligen på väg? Hur mycket verklighet, hur mycket fiktion? Så hände det ett par gånger att vi drog åt fyra håll. Kaos utbröt och vi fick avbryta arbetet. Så här efteråt kan man kanske undra om det inte hade varit enklare att skriva ett manus i förväg, skapa färdiga roller och sedan börja spela in filmen på vanligt sätt med skådespelare. Men var det det vi ville...?" (Ur pressmaterialet)

Lindqvist: "I samband med att Hemligheten (-) visades på bio fick Rainer Hartleb och jag ta emot många reaktioner. En synpunkt som återkom ofta var att filmen handlade för mycket om Hasse och för litet om Johanna. Det var en tankeställare för oss och vår utgångspunkt i nästa film blev att mer lägga tonvikten vid henne. (-)

Vi gjorde så att vi satte oss ner alla fyra, Hasse, Johanna, Rainer och jag, och fabulerade fram scener. Scener som hade sin utgångspunkt i deras liv och som var en av flera möjliga utvecklingsvägar för hur deras liv i fortsättningen skulle kunna komma att gestalta sig: vad händer i ett förhållande när förälskelsen lagt sig och vardagen tränger sig på, hur håller man kärleken vid liv? (-)

Att arbeta med en sådan här metod är inte bara spännande, det är väldigt slitsamt också. Mycket bäddar för konflikter: det i grunden ojämna förhållandet mellan oss bakom kameran och dem framför, de agerandes integritet, deras upplevelse av att bli utnyttjade.

Man balanserar på en väldigt skör tråd. Man får betala ett högt pris för den autenticitet man uppnår." (Film & TV nr 3/1985)

I Expressen 1986-05-26 påminde kulturredaktionens Sara Danius läsarna om att inte missa Kärleken är allt med tanke på den lilla publik hon själv sett i biosalongen. Expressen hade dock inte brytt sig om att recensera filmen vid premiären.

På biograf visades Kärleken är allt i par med Marie-Louise De Geer Bergenstråhles kortfilm Sagan om den lilla flickan och den stora kärleken.

Annan visning	1986-04-04	Folkets Bio	Stockholm	Sverige	60 min	(Filmens Dag)
	1986-04-05	Bio Victor	Stockholm	Sverige	60 min	(Filmens Dag)
Sverigepremiär	1986-05-02	Filmstaden 2	Stockholm	Sverige	59 min
Urpremiär	1986-05-02	Filmstaden 2	Stockholm	Sverige	59 min
Festivalvisning	2018-03-09	Reflexen	Stockholm	Sverige		Tempo dokumentärfestival 2018

Originaltitel	Mare Jadilla
Kompositör	Astor Piazzolla

Örni-priset	Katrineholm	1986			(bästa svenska ungdomsfilm; barn- och ungdoms filmforum)

DK Dokumentärfilm

DK Relationer, Samliv

DK Ungdomskultur

DK Uppväxt

Dokumentärfilm

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	16 mm

Typ	Lågkontrastkopia
Bärare	16 mm
Längd i meter	647

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	16 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	16 mm

Typ	Ljussättningsinformation
Bärare	Kassett

Typ	Slutmix
Bärare	16 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	KÄRLEKEN ÄR ALLT
Affischdesign	Christer Jonson

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Dialoglista
Manustitel	Where there's love... Av Rainer Hartleb och Staffan Lindqvist.
Omfång	9 s. + 2 s. produktionsuppgifter.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Kärleken är allt.
Omfång	10 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Where there's love.
Omfång	10 s. + 1 s. handskrivet tillägg i ett ex.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Kärleken är allt.
Omfång	10 s. + 1 s. handskrivet tillägg.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Where there's love... Av Rainer Hartleb och Staffan Lindqvist.
Omfång	9 s. + 2 s. produktionsuppgifter.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Where there's love.
Omfång	10 s. + 1 s. handskrivet tillägg i ett ex.
Språk	Engelska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	13
Färg papper	SET
Bakombild papper	2
Album	Nej

Typ	Övrigt tryck
Språk	Svenska