Gaza Ghetto (1984)

Media (1 st)

År 1948 fördrevs palestiniern Abu el-Adel av israelisk militär från byn Dimra, där hans familj bott i flera generationer. Han och hans släkt slog sig ner i flyktinglägret Jabalia i Gaza-området. Där möter vi honom idag, med dottern Itidhal, hennes make Mustafa, deras äldsta dotter Ra'ida och sex andra barn. I filmens inledningsbilder säger Ra'ida att det viktigaste för en människa är att kunna återvända till sin jord, att ha sin hembygd.

Itidhal är havande och Mustafa arbetar som läkare på ett sjukhus i en annan del av Gaza. När det är utegångsförbud, vilket det ofta är, kan han inte komma hem till sin familj på kvällen. Itidhal är orolig, hon känner till en kvinna som förblött i väntan på ambulanstransport under ett utegångsförbud.

Gaza Ghetto är ett porträtt av familjen från 1948-1984. På väg till den s k slavmarknaden i Tel Aviv (där man kan få tillfälligt arbete) passerar Abu el-Adel varje dag hembyn Dimra. Genom inklippt arkivmaterial visas områdets historia. Man besöker utplånade byar och israeliska bosättningar. Där en grannby tidigare låg bor nu politikern Ariel Sharon. Han klappar sina får och talar om sin jordbrukarsjäl. Sedan beskriver han hur han tog itu med den palestinska terrorn i Gaza. ¿Vi lyckades med det amerikanerna misslyckades med i Vietnam,¿ säger Sharon stolt och döper det till fredlig samexistens. Yitzhak Rabin förklarar att förhandlingar med palestinierna inte kan komma på fråga.

Filmarna talar också med israeliska soldater, flera av dem ovilliga ockupanter som ser bevakningen av Jabalia som ett tråkigt och smutsigt jobb. Högste befälhavaren, general Ben Eliezer, reagerar oförstående på uppgifterna om att en åttaårig pojke skulle ha dödats av en israelisk soldat. Själv känner han bara till att "tre-fyra barn ska ha dödats under intifadan".

Modern till den dödade Suhail försöker få lillebror Ashraf att säga att han ska hämnas sin broders död. Den lille pojken stirrar bara oförstående på modern.

De storpolitiska sammanhangen interfolieras med varma och lågmälda bilder från Itidhals och Mustafas familj. Vi möter dem i sorg när Mustafas mor dör under inspelningen, och i glädje, när lille Mukhless föds. Familjen lyckas åstadkomma ett förvånansvärt normalt liv med tanke på att de ständiga utegångsförbuden och razziorna inte tillåter en planering ens för de närmaste timmarna.

Filmen slutar med att släkten försöker komma fram till Dimra, men hindras av israeliska bosättare. Det är samma sekvens som i inledningen av filmen, och Ra¿idas ord om vikten av att ha en hembygd står också som filmens slutord.

Pressreaktion Svensk filmografi

Gaza Ghetto togs emot positivt av kritikerna.

Anders Mellbourn, DN: "Den film som Peå Holmquist och hans medarbetare gjort i Gaza är både en korrekt skildring och en partsinlaga. Den bild filmen ger av livet på ockuperat område, både av vardagen och av ockupationsmaktens framfart förefaller obestridlig. Den innehåller en anklagelse mot Israel, som det är svårt att motsäga också av den som vill slå vakt om Israels rätt att existera som judisk stat inom trygga och säkra gränser. (-)

Det är en film präglad mer av lågmält sorgmod än av agitatorisk vrede. Och det är en film där förnedringen verkar nästan större för förtryckarna än för de förtryckta.

Men filmen visar förstås inte några palestinska bombdåd inne i Israel som utgör andra sidan av tragiken i området. Och när PeÅ Holmquist väljer ordet ghetto i filmtiteln och skriver den i något som är misstänkt lik tysk frakturstil gör han sig skyldig till en alldeles onödig provokation.

För lösningen av konflikten i Israel och Palestina (-) måste ändå vara något slags förhandling och försoning för att använda en from term hämtad från traktens bibliska historia.

Därför är kanske trots allt (-) filmens mest löftesrika replik något som aldrig sägs.

En skolgosse har dödats av israeliska soldater. Hans mor ropar ut sin sorg och frågar vädjande lillebror vid sin sida:

- Ashraf, kommer du att hämnas Suhail?

Hon får inget svar. Kanske är Ashraf blyg för kameran, kanske han undrar. Kanske barnet ändå anar att den organiserade hämnden - vid varje enskilt tillfälle så lättförståelig - i Israel och Palestina varje gång driver konflikten ännu ett steg bort från en vändpunkt och en ny framtidstro."

Björn Erik Rosin, SvD: "PeÅ Holmquist är inte rädd för att sticka ut hakan och filmens titel är på affischer och i förtexter tryckt i frakturstil för att ingen ska undgå den eftersträvade kopplingen mellan den israeliska ockupationsmakten och gårdagens Nazityskland.

Gaza Ghetto skulle dock leva även utan sådana ambitioner att provocera varma och ljumma israelvänner. (-)

Den sida av konflikten Holmquist framhäver tål säkerligen att göras påmind även hos dem som skulle vilja se den palestinska frågan ur andra perspektiv."

Björn Linnell, Expr.: "Gaza Ghetto är en film om ockupationens vardagliga grymhet och tragik.

Filmen arbetar med enkelt gestaltade motsättningar, där våldets vapen och taggtråd ställs mot de ockuperades vardagsrum, familjeliv och närhet."

Björn Samuelsson, AB: "Vi har sett många dokumentärfilmer från krigs- och konfliktdrabbade områden. Bilden av död, förtryck, misär bränner och upprör, men vad finns kvar hos oss som tittat när sista bildrutan tonat ut? En känsla av vår egen handlingsförlamning. Ofta inte mer.

Gaza Ghetto på Folkets Bio är precis motsatsen. Filmen beskriver hur den israeliska ockupationspolitiken tvingat och tvingar palestinaaraber från sina gårdar och hem till en 'fredlig samexistens' i misär på ockupationens villkor. (-)

När jag ser Gaza Ghetto tycker jag att jag för en gångs skull får bitar av förståelse för vad det verkligen innebär att bli berövad sitt land, sin jord, sitt hem. Det är en förståelse som kan leda vidare i engagemang och handling. Gaza Ghetto är en värdefull film."

Jan Aghed, SDS: "Genom intervjuer med båda sidor blottlägger [Holmquist] skärande kontraster mellan israelisk och palestinsk historieskrivning, samtidigt som [han] inte döljer sin övertygelse om att den förra är tillrättalagd av segrarna.

Kort sagt, Gaza Ghetto kommer att stämplas som propagandistisk och oansvarig av dem som inte delar Holmquists inställning. Men än sen? Ett och annat avbräck i det israeliska monopolet på historien om palestinaflyktingarna kan inte skada, särskilt inte om det iakttar sådana försynta och varma mänskliga dimensioner och tonfall som den här dokumentärfilmen faktiskt gör."

Sven E Olsson, Arbetet: "Kanske har [Holmquist] rentav levt så länge med problematiken att han blivit oförmögen att riktigt artikulera den i sina bilder. Ty även om han i återkommande kontrastmontage visar oss 'fiendens' gärningar, bostäder och ledarprofiler - Ariel Sharon framför allt - saknar filmen ett känslomässigt fokus och mänskliga, gripande fästpunkter i just bilderna."

Kommentar Svensk filmografi

Om Gaza Ghetto mottogs med intresse av svenska kritiker så väckte den desto mer negativa känslor utomlands.

Filmen totalförbjöds i Israel, där den ansågs uppviglande och ett rykte spreds att den skulle vara finansierad av PLO. Visningsförbudet överklagades och fallet togs upp i Israels Högsta domstol, men beslutet ändrades inte. Att titeln skulle vara vald som provokation avvisades av Holmquist: "Det är vad både judar och palestinier kallar området," förklarade han (GP 1.12.1984).

Film Forum (närmast en amerikansk motsvarighet till Folkets Bio) distribuerade filmen i USA. Den fick nedgörande kritik, framför allt för sitt klara ställningstagande för palestinierna. "I sina försök att skapa sympati för flyktingarna överdriver filmmakarna så att de motverkar sitt eget syfte", skrev New York Times, som fortsatte: "De israeliska censorerna som har förbjudit Gaza Ghetto har kraftigt överskattat dess styrka." Village Voice ansåg att filmen bröt mot grundregeln för en någorlunda objektiv dokumentär, att låta båda sidor komma till tals: "Är israeler bara rasistiska svin? Ingen israelisk officer får förklara varför de gör det de gör, varför israelerna på Västbanken skulle vara ett hot. Inga PLO-representanter överhuvudtaget intervjuas. Men låt oss göra en sak klar: det värsta är att filmmakarna faktiskt har goda grunder för sin kritik. Den israeliska behandlingen av palestinierna är skamlig, men om du ser denna dumma, kortsynta, självbelåtna film så blir du inte klokare på varför."

"Dokumentär betyder inte objektiv eller opartisk," förklarar Holmquist i pressmaterialet. "(-) I mina filmer har jag valt att arbeta mer personligt och med mycket känslor. Vilket i många journalistkretsar betraktas nästan som förräderi. Men hur ska man kunna förklara vad krig och ockupation är utan att arbeta med känslor. (-)

Tillsammans med den amerikanska journalisten Joan Mandell och den svenska filmaren Pierre Björklund började vi [1981-82] söka en familj som för en amerikansk och europeisk publik kunde skildra en flyktingfamiljs historia, och vi försökte under drygt två års arbete fånga bilden av ockupationen. Den havande Itidhal i flyktinglägret i Jabalia där utegångsförbud råder, och med maken Mustafa som är utanför lägret och som förgäves försöker komma sin familj till undsättning. Filmens och verklighetens Abu el-Adel, Mustafa, Itidhal och Raida kan inte planera sin vardag. De lever under ständig osäkerhet, bakom nästa vägkrök kan en israelisk militärpatrull dyka upp, på natten kan du väckas av att grannens eller ditt eget hus ska sprängas i luften. För att få svenskar och amerikaner att förstå denna ohyggliga vardag arbetar filmen med kontrasterande bilder och ljud, ingen speakertext som föser in åskådaren i biofåtöljens säkerhet. Vi har också skildrat den andra sidan: de israeliska soldaterna, som i många fall inte stöder ockupationen, men som tvingas utföra det direkta förtrycket av de verkliga förtryckarna som t ex Ariel Sharon, huvudarkitekten av Gaza, som också skildras i filmen."

Filmen visades i svensk TV, men en planerad sändning på långfredagen flyttades till ett mindre kontroversiellt datum.

Gaza Ghetto fick första pris vid filmfestivalen i Florens 1985 och året därpå vid en amerikansk film- och videofestival. Jordanien var ett av många länder som köpte in och sände filmen i TV.

PeÅ Holmquist är född 1947.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se