... It's Nice To Be Privileged (1976)

Media (1 st)

Filmen är dokumentär och berättas i fem delar.

Första delen handlar om en framgångsrik, medelålders affärsman vid namn Jesus. Han berättar aningslöst om sitt bekymmersfria liv.

Andra delen skildrar summariskt den mexikanska revolutionen i början av 20-talet -- en blodig uppgörelse där en fjärdedel av landets befolkning fick sätta livet till.

Tredje delen visar en karnevalsvecka i Vera Cruz, en fest där de sociala klyftorna inte är så tydligt märkbara.

I den fjärde delen förs vi till en stadsdel i Mexico City, där en grupp präster försöker bygga upp folkets politiska medvetande i kampen mot hus- och landägarna.

Slutligen berättas om kampen om jorden -- och med jorden, den många gånger mycket ofruktbara. Här visar också regissören på indianernas kultur och svåra levnadsvillkor.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Bra om Mexico", satte Hanserik Hjertén som rubrik i DN. Han fann visserligen att filmen "travar på i en högst ordinär dokumentärfilmsstil som någon gång kan kännas lite fantasilös. Men i gengäld har man ägnat omsorg åt helheten och låter i stort sett motsatserna belysa varandra. (-) Det är med andra ord en väl genomtänkt samling bilder vi beskådar, och under tiden klarnar det diffusa begreppet Mexico en hel del.

Det är detta metodiska tillvägagångssätt som är filmens styrka. Den låter oss sjunka in i fakta och verklighet, människor och ansikten."

Övrig stockholmspress var mer tveksam.

Jurgen Schildt i AB menade att det inledande porträttet av den aningslöse affärsmannen Jesus var "det som vi huvudsakligen kommer att minnas från den här dokumentära utflykten. (-) Effekten, för intervjuoffren vill säga, kan ungefärligen jämföras med att ställa upp i likföljet på sin egen begravning", men Yamalakis är "tveksam i gestaltningen. Han suger för länge på bilderna, i synnerhet de folkloristiska. (-) Summan av delarna liknar ett hedervärt men aningen hållningslöst TV-reportage. Ska filmen lovordas är det för sina dokumentära ansatser, inte för sina kinematografiska slutsatser."

Hans Schiller i SvD var helt negativ:

"Yamalakis har med haltande teknik vandrat runt i Mexico och förutsatt att allt i landet är ruttet, vilket är en tveksam metod om man vill nå fram till en godtagbar analys av ett lands sociala och politiska läge (-) hans metod är alltför trubbig och hans kunskaper alltför bristfälliga."

Lasse Bergström i Expr konstaterade lakoniskt:

"Denna mycket för långa film om landet och dess människor redovisar rödblommigt men hederligt sina iakttagelser. Varför den visas på biograf i det här skicket undandrar sig dock mitt bedömande: det finns med stor säkerhet bättre och kortare TV-reportage att tillgå gratis."

Carl-Eric Nordberg i Vi var betydligt generösare, både till utrymme och innehåll:

"Långa stycken fungerar (-) filmen både som saklig rapport och som indignerad anklagelse."

Kommentar Svensk filmografi

Matheo Yamalakis (f i Grekland 1931) utbildade sig 1958-62 till grafiker vid en konsthögskola i Västtyskland och var därefter under några år verksam som tecknare och bokillustratör. 1964 kom han till Sverige och började 1967 att göra kortare dokumentärfilmer. Ett dussintal producerades för svensk TV fram till 1974, däribland den timslånga Resan (från Aten via Libanon och Israel till Kreta). Samma år gjorde han också en film om en religiös, grekisk sekt för Filminstitutets kortfilmavdelning, Anastenaria.

Dessa filmer i förening gjorde att Filminstitutet tillsammans med Yamalakis och TV beslöt att satsa på en längre dokumentär om Mexico. Arbetsnamnet blev Arbetare, bönder och motståndsmän. Ett kontrakt tecknades 19 november 1974, vilket innebar att Filminstitutet satsade 100 000 kr, TV 50 000 kr och Yamalakis sig själv inklusive kamera och bandspelare. Budget löd på 300 000 kr, och Yamalakis satte förhoppningen till att filmen skulle få produktionsgaranti.

Trots att H2-fonden sa nej i oktober, beslöt alltså Yamalakis att ge sig iväg och från december 1974 till maj 1975 spelades filmen in. I januari 1975 tackade även H1-fonden nej.

Det var vid denna tid mycket ovanligt med långa dokumentärfilmer, och fonderna hävdade (med byråkratisk rätt) att en film som denna inte bibehöll "filmens karaktär som massmedium, dvs dess inriktning mot en stor publik." Med tanke på filmers TV-distribution har man här senare fått tänka om.

Det omfattande materialet klipptes och redigerades under hösten och vintern, och i maj 1976 låg en A-kopia färdig. För att nu åtminstone komma i åtanke för ett kvalitetsstöd lyckades Filminstitutet övertala Sandrews att sätta upp filmen på biograf med premiär 28 juni. Filmen fick också ett kvalitetsbidrag på nästan 100 000 kr. Detta i förening med en förlustgaranti på 73 000 kr gjorde att Yamalakis inte blev helt lottlös, men försöket manade inte till efterföljd.

I fortsättningen har Yamalakis hållit sig till TV-formatet och har bl a signerat en rad uppmärksammade storstadsporträtt som Sa du Paris?, Venedig på glid och Aten. På 80-talet har Yamalakis även tagit upp sitt måleri.

It's Nice to Be Privileged visades i TV (TV2) 22 februari 1977 under titeln Skönt med privilegier.

Filmen har blivit såld till Holland.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se