Mannen som trodde han var Bogart (1980)

En man får sitt ansikte opererat av en plastkirurg för att han ska likna Humphrey Bogart. Operationen lyckas och stärkt med namnet Sam Marlow startar han en detektivbyrå. Han anställer Duchess som sin läckra men vimsiga sekreterare. Affärerna går dåligt tills Sams bild uppenbarar sig i tidningen efter en skotthändelse och han överhopas med förfrågningar om ett par försvunna blå safirer vilka ryktesvis använts till ögon på Alexander den Stores byst. På jakt efter dessa safirer är den turkiske pampen Hakim; den grekiske skeppsredaren Anastas, som även använder sin dotter Gena för att Sam ska hjälpa honom; kommissionsmannen Zebra, och Wolf Zinderneuf, vilken startade allt genom att prata om safirerna medan han avtjänade ett 17-årigt fängelsestraff i ett grekiskt fängelse som nazistisk krigsförbrytare. Första offret i jakten på safirerna är en tysk flykting, Horst Borsht, vars dotter Elsa erbjuder Sam sin hjälp för att kunna hjälpa sin far. Hon dödas till slut när hon luras från sitt hem av ett falskt telefonsamtal. Men för det mesta är det Anastas dotter Gena som står vid Sams sida -- ända till den dramatiska jaktens slut på en lyxyacht ute på havet.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Summan har blivit den perfektabalansgången mellan nostalgin och komiken, pastischen och parodin. Tonträffningen är, ifall ordet kan användas i sammanhanget, genommusikalisk. Vartill kommer att trycket varit ovanligt högt hos den Andrew Fenady som hamrat ner replikerna. Den här sortens drastiska och ekonomiskt mönstergilla dialoger -- lyssna er omkring i terrängen -- skrivs nämligen inte längre i vårt gudomliga 80-tal.

Antingen ni räknar er till Bogarts fan-club eller ej hör nog thrillern om honom till det nöjsammaste och älskligaste som kan skådas i huvudstaden just nu. Förvåningen över lyckokastet är så kännbar att vi i brist på lämpligare betygssystem frestas tillgripa Sam Marlows egnaste utrop:

Holy Toledo!" Jurgen Schildt i Aftonbladet

"I stort sett duger dock filmen till en stunds förströelse, med en bitvis rolig dialog och lite hårdhänt deckarpyssel i lätt antikverad fyrtitalsstil.

Samt en ganska bedårande Bogartimitation, som sagt!" Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter

"Robert Sacchi håller inte Bogarts klass som skådespelare. Och regissören Robert Day har inte John Hustons eller Howard Hawks handlag. En anspråkslöst sympatisk parodi har de i alla fall åstadkommit." Bernt Eklund i Expressen

"Mannen som trodde han var Bogart är en film som då och då är hyggligt underhållande men som mellan de noterbara poängerna går på tomgång, vilket möjligen kan förklaras med att regissören arbetat för mycket med television.

Robert Sacchi i titelrollen är mycket lik Humphrey Bogart i vissa vinklar, ur andra ser han mest ut att höra hemma på ett vaxkabinett. Som helhet en film som är roligast för dem som sett mycket amerikansk 40- och 50-tals film." Hans Schiller i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se