Fyra vänner (1981)

Danilo Prozor och hans föräldrar har utvandrat från Jugoslavien till Amerika. Danilo har två kompisar, David och Tom. Alla tre pojkarna älskar samma flicka -- Georgia. Åren går. Georgia gifter sig med David. Men det är Tom som är far till hennes barn. Då och då söker Georgia och Danilo upp varann, och båda är på var sitt håll lika olyckliga. Georgia har fått skrinlägga sina planer på att bli en ny Isadora Duncan. Danilo känner sig rotlös och ensam. Till slut blir det i alla fall Georgia och Danilo, och hon följer honom till det college där han fått plats som lärare.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Dialogmängden till trots är det en påfallande visuell film. Den rör sig oförtrutet mellan uppladdningarna och urladdningarna, den tunga epiken och de plötsliga explosionerna. Den griper visserligen över mycket och orkar inte fånga allt.

Men mot detta står precisionen i dess stegföring, bredden i dess ansatser, den närmast exotiska färgrikedomen i dess persongalleri.

Inför den sortens tillgångar, åtminstone, har vi skäl att ett ögonblick buga oss med pannbenet mot asfalten." Jurgen Schildt i Aftonbladet

"Penns nya film är en återblick på ett redan klassiskt amerikanskt decennium. Men den har nog mer att säga om Penn själv än om den tid han skildrar.

Berättelsen har nämligen en irriterande tunnhet trots episodrikedomen. Den blir undanglidande och fragmentarisk i sitt försök att fånga ett helt tidsskede genom några människoöden. Man får inget rejält grepp om personerna, inte ens om Danilo själv.

Visserligen skall han vara lite konturlös. En kille med en suddig dröm som blir besviken och börjar flyta omkring i tillvaron. En idealist utan engagemang som bokstavligen tar en annan väg än bussen med medborgarättskämpar och som siktar på en plats på toppen innan han hittar tillbaka till sin Georgia.

Men hans vilsenhet blir inte särskilt spännande, en del verkar konstruerat och hans mognadsprocess blir tvivelaktig när Penn låter den kuliminera i ett banalt restaurangslagsmål.

Det finns fina ögonblick i filmen. Och dit räknar jag Danilos besök på kyrkogården där invandrarkvinnan repar gräs och sjunger gamla skördesånger medan han tar avsked av en kortvarig kärlekshistoria. Liksom Reed Birneys olyckliga rikemansson som med sin sexhunger och sitt ständiga leende vacklar fram på sina kryckor genom tillvaron.

Men det är alltför sällan Penn får fram denna stämning som på ett engagerande sätt fångar Danilos relationer till omvärlden och USA." Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter

"Det plötsliga våldet står i centrum i Penns USA, den starka känslosamheten likaså.

"Fyra vänner" är en passionshistoria. Flickan som dyrkar friheten och vill dansa som Isadora Duncan får barn med en av vännerna och gifter sig med en annan -- utan att kommaloss från den tredje.

Men passionerna handlar inte bara om förhållandet mellan några männsikor utan lika mycket om förhållandet till ett land, till myten Amerika.

"Fyra vänner" är en innehållsrik legend, berättad med en blandning av brutalitet och sentimentalitet som borde vara omöjlig.

Men det är det inte.

Det är den blandningen som är myten.

Och den lever." Bernt Eklund i Expressen

"I en episk film bör tidens förtärande kraft kännas i bilderna. För att den ska göra det krävs det att vi låter berättelsen vila, falna ur, under vissa ögonblick, för att den i vila ska visa sin glans, sin ådring.

Dit når aldrig Fyra Vänner. Det betyder inte att det är en dålig film. Vissa av karaktärerna, särskilt Reed Birney, som spelar den handikappade Louie, är mycket bra. Men man borde kunna hoppas mer av Arthur Penn som gjort Bonnie och Clyde och den verkligt fina Mickey One. Troligen är det bättre om en sådan regissör håller sig till den klassiska amerikanska filmens berättarstil." Stig Larsson i Stockholms-Tidningen

"Man kan förvåna sig över Penns slutbilder och möjligen finna dem kvalmiga och ologiska, men riktigare är att betrakta dem som Penns egen dröm om hur tiden efter 60-talet borde ha gestaltat sig, vad de och vi borde ha lärt oss av händelser som ungdomsrevolten och Vietnamkriget och hur vi fortfarande har möjlighet att göra det om viljan finns.

Det är i sitt sammanhang och som komplement till Arthur Penns hela tidiga konstnärskap som Fyra vänner blir betydande, inte så mycket som enskild film även om den stundtals är lysande berättad med fina rollporträtt, dramatiska enskildheter och en mycket överraskande peripeti. Nog är det en högintressant film även om det känns litet löjligt när den utnämns till "80-talets film" -- redan nu." Hans Schiller i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se