Fedora (1977)

Filmstjärnan Fedora har dragit sig undan rampljuset. En dag dyker en producent upp som vill få henne att göra come-back. Hon känner sig smickrad men omgivningen sätter stopp. Bor hon verkligen där av fri vilja eller hålls hon fången?

Pressreaktion Svensk filmografi

"Det är alltså upplagt för stor melodram. Men William Holden är en alltför endimensionell skådespelare för att intressera i längden som luggsliten sanningssökare och Marthe Keller är trots skönhet och andra kvaliteter ingen Garbo.

Och eftersom den "tragiska sanningen" om Fedora (som jag förstås inte tänker avslöja här) nog kan anas av de flesta redan efter en kvart, går luften ur "storfilmen", som förvandlas till ett gediget och påkostat, men ganska träaktigt stycke hantverk." Björn Samuelsson i Aftonbladet

"Wilder har åter velat visa upp den osköna verkligheten bakom legenderana och denna gång är den oskönare än någonsin. Men magin från "Sunset Boulevard" är borta och Hollywoodsatiren delvis omvandlad till ett privatgnölande över den nya tidens kinematografiska konstigheter.

Grundfelet med "Fedora" är att man i dess berättartekniska irrgångar aldrig får syn på några levande människor och därför i stort sett ger katten i vad som händer dem." Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter

"Här är Wilder trött och lite filmpolitiskt gnällig som om Fedoras tragedi vore hans egen. Hans fogar mellan de olika tidsplanen är oprecisa och flera av hans aktörer trampar vatten, utan stöd som de ibland är både i manus och regi.

Men kvaliteterna finns och de är, inte minst, filmhistoriska: William Holden upprepar sin undersökande roll från "Sunset Boulevard" med god rutin och djupet av hans åldrade engagemang blir inte sämre av att han, och den skymtande Henry Fonda, under väntetiden drabbats av samma död som "Fedora" innerst inne handlar om." Lasse Bergström i Expressen

"Det gamla Hollywood suger livet ur det unga. Wilders många år i branschen har sannerligen gjort honom cynisk. Eller kanske ironisk. Fedora får själv bevittna sin pampiga begravning där TV-kameror, blomsterarrangemang och maskspel blir det yppersta beviset för filmvärldens falskhet och förmåga att förvandla människor till de figurer de förväntas vara.

Men Wilder är inte elak, han har sett för mycket för det. Han luckrar upp och nyanserar sina personer ju längre han berättar, och i slutet är det ömt och tragiskt -- som det blir när offren är för stora.

Som deckare gör sig inte Fedora särskilt bra. Det är Wilders lågmälda skala-löken-teknik som driver upp intresset, och det räcker om man intresserar sig för livets skuggsidor." Ingrid Hagman i Stockholms Tidningen

"De egenskaper som gjorde Sunset Boulevard till en lyckad satirisk melodram finns inte i Fedora utan den senare filmen känns idag mest som en trött upprepning eller ett misslyckat försök att återskapa en succé." Hans Schiller i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se