Greystoke: Legenden om Tarzan, apornas konung (1984)

Året är 1886. Lord och lady Claytons skepp förliser utanför Gabon på den afrikanska västkusten. Paret Clayton klarar sig. De byg!ger och inreder en trähydda där Alice Clayton föder en son och, men långt senare, arvtagare till godset Greystoke. Bara dagar efter sin nedkomst dör Alice och kort därefter faller hennes make offer för en grupp apors nyfikenhet. Deras son tas om hand av Kala, en aphona som just mist sitt eget barn. Barnet växer upp bland aporna. Han blir en i flocken. Förvisso är han en albino i apornas ögon, och han klarar av andra saker än de gör, men likafullt är han en apa. Han växer upp till man och lyckas så småningom genom skicklighet och styrka bli apflockens ledare. Han är Tarzan, apornas konung. En brittisk vetenskaplig expedition finner den claytonska trähyddan. Expeditionen blir överfallen av krigiska pygméer, och endast en man, Phillippe D'Arnot, lyckas klara sig. D'Arnot är skadad och när Tarzan finner honom måste han först ägna mycken tid och möda åt att göra honom frisk igen. D'Arnot förstår att Tarzan är den sedan över 20 år försvunne John Clayton, men det blir en på alla sätt svår omställning och en svår resa att hembörda John till hans farfar, den gamle greven av Greystoke. John Clayton förs in i en för honom totalt främmande värld, en värld där det för honom naturliga av den storögda omgivningen ses som pikanterier eller en stor brist på uppfostran. När D'Arnot måste lämna godset och Skottland leds John på sin vandring i denna nya värld av Jane Porter, en lika ung som vacker skyddsling till greven av Greystoke. Jane och John blir förälskade i varandra. Intellektuellt finner sig Tarzan i sin situation som John Clayton, adelsman och arvtagare till väldiga rikedomar. Men känslomässigt befinner han sig långt ifrån sin nya värld. Efter kontakt med apor på ett laboratorium beslutar han att återvända till djungeln.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Regissören Hugh Hudson har nämligen deklaretat att han ville göra en ny Tarzan som troget följer Edgar Eice Burroughs bok om djungelkungen.

Tyvärr har han lyckats.

Jag kan förstå att man med pietet gör maniskt textnära filmer av Shakespeares dramer utan att peta i originalet.

Men Edgar Rice Burroughs?

Nej, det är som att göra en trogen variant av Åsa-Nisse. Man byter ut ett sorts trams mot ett annat.

Böckerna om Tarzan är helt enkelt inte värda detta pompösa utspel som Hudson gör. Bilderna är bedövande vackra och skådespelarna i sina apdräkter kusligt lika äkta schimpanser.

Men varför lägga ner denna möda på en bok som ingen vettig människa någonsin tagit på allvar?" Lasse Hallgren i Aftonbladet

"Som skildring av kampen mellan frihet och ofrihet, natur och moral har den inte den tyngd och födjupning som skulle ha krävts för att engagera.

Och när Hudson vill understryka att civilisationen kan vara lika grym som djungeltillvaron, vilket vi aldrig har betvivlat, då introducerar han ett omperialistiskt spökgäng som knappast öppnar några nya vyer i den vägen.

Däremot har Tarzans möte med skotska slott och herresäten avsevärda humoristiska förtjänster, och Christopher Lambert tappar aldrig apornas son ur sikte i sin uppsnofsade kostymering.

Summan av det hela blir att Hudsons "Greystoke" är en åycket njutbar tillställning frö den som har det minsta äventyrssinne i behåll. Kraftfullt gjord, spännande, vacker och rolig, mer kan man inte begära.

Utan tvivel den bästa Tarzanfilmen hittills!" Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter

"men i stort tycker jag att "Greystoke. Legenden om Tarzan" faller på egna grepp. Den vill avslöja sekelskiftets pompösa härskarsamhälle men är själv pompös som en tondikt av Edward Elgar. Den använder hinkvis med färg för att illustrra att människan är en svartalf och trots överlägsna maskörer och pälsmakare för den oss aldrig att glömma att aporna i inledningens djungelsaga gestaltas av människor.

Det var, för att använda en vanvördig men rättvis lättsinnighet, roligare på Johnny Weissmüllers tid." Lasse Bergström i Expressen

"Hudson vill i sin film ställa det hederliga grymma livet bland aporna i djungeln mot den "civiliserade" världens förtryck och organiserade ondska. I synnerhet tycks han vara ute efter den brittiska varianten som ser ned på alla från gorillor via negrer till belgare. Det är en av de senare som återbördar den vuxne djungelmannen till det skotska godset där hans primitiva vanor både förtjusar och förskräcker den victorianska överklassen. Den som gläds mest är den äldrige farfadern (Ralph Richardson i sin sista roll) som äntligen återfått en efterlängtad arvinge.

Det finns i filmen flera försök att utnyttja de två världarna för att säga något väsentligt om den västliga civilisationen men av den uppbyggnad filmen nu hr är det lätt att misstänka brutala ingrepp av vassa producentsaxar. I mycket har säkert regissören sig själv att skylla eftersom han under det som nu är filmens första timma ägnar sig åt en ganska långdragen beskrivning av livet i djungeln, en redovisning som mest bekräftar vad vi redan vet och som tar utrymme från den intressantare diskussionen om civilisationens uppkomst och mänsklig moral.

Greystoke -- legenden om Tarzan, apornas kung blir nu en filmtorso om en individ som söker sin identitet och sina fäder i två helt väsenskilda världar men utan att vare sig han själv eller Hugh Hudson ordentligt förmår motivera sina handlingar. Det som övertygar i filmen blir nu i stället aktörer och miljöer och det kan naturligtvis vara fullt tillräckligt för att ha behållning av den gode vilden Lord Greystoke." Hans Schiller i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se