Baby It's You (1982)

Trenton, New Jersey, 1966. Jill Rosen, teaterstuderande, möter "Sheik" Capadilupo, ett arbetarklassens gatubarn. De förälskar sig i varandra, men allt är inte så enkelt. Det är en tid då livet ligger framför dem, men också den tid då de måste bestämma vad de vill göra av sina liv. Och kärleken kan ibland komplicera saker och ting . . .

Pressreaktion Svensk filmografi

"Filmens styrka ligger på flera plan:

John Sayles dialog. Några få repliker räcket t ex för att vi ska förstå Jills respektive Sheiks trassliga förhållande till sina föräldrar.

Miljöskildringen. Filmen är ett suveränt tidsdokument från det senare 60-talets USA, närmare bestämt i Bruce Spingsteens hemtrakter i New Jersey. Inte minst musikvalet (allt från Springsteen och Sinatra till en rad 60-talshits) är bra.

Skådespelarna. Både Rosanna Arquette ("Susan, var är du?") och Vincent Spano hittar precis rätt ton som den sårbara men målmedvetna Jill respektive den på ytan tuffe men egentligen väldigt osäkre Sheik. Scenen där Jill på en krog berättar för sina "fina" collegekamrater och Sheik är en klassiker. Hon är redlöst berusad och de lyssnar bara av artighet -- tills hon spyr på dem!

George Lucas "Sista natten med gänget" (1973) är filmklassikern om hur det är att växa upp i 60-talets Kalifornien. "Baby, It's You" skildrar samma tidsperiod i New Jersey -- och gör det minst lika bra." Jan-Olov Andersson i Aftonbladet

"Filmen är något av en "sentimental journey", en nostalgisk men äkta känd resa in i det förflutna (60-talet). Speciellt har Sayles en fin förmåga att fånga vissa pregnanta, lätt igenkännbara ögonblick: alltifrån mimandet till Supremes "Stop in the name of love" framför spegeln i ungflicksrummet -- popgenerationens kvinnlinga motsvarighet till killarnas luftgitarrövningar -- till den hysteriskt emotsedda skolbalen, som rinner bort i mascararänder nedför kinderna.

En nostalgisk resa är filmen även musikaliskt, för den är genomsyrad av 60-talets hits -- ett grepp som skulle kännas klichéartad om inte Sayles fick dem att kommentera skeendet. Bara det att filmen öppnar med "Wooly Bully" (med Sam the Sham and the Pharaoes, i fall någon hade glömt det), förmodlingen en av de mer andefattiga men samtidigt okomplicerat anarkistiska låtar som decenniet lyckades frambringa.

Till och med den slitna Sinatralåten "Strangers in the Night" -- som man dansar till i slutbilden -- lyckas Sayles ge en djupare dimension: kanske är det bara i musiken filmens unga människor kan överskrida främlingskapet." Maaret Koskinen i Dagens Nyheter

"Filmen kom redan 1983 i USA och det är obegripligt att svenske distributören väntat så länge med att släppa den. "Baby it's you" är nämligen rakt igenom fullödig, charmfull, personlig, rolig och mycket älskvärd.

Det är fullt möjligt att man måste ha ett romantiskt sinnelag för att tillgodogöra sig den. Själv greps jag i ett ögonblick cå min egen kärlek brutalt hade krossats.

Jag kan inte påstå att jag blev tröstad av "Baby it's you", för den är inte speciellt snäll mot kärleken, men slutet är i alla fall sådant att man, om man vill, kan tro på kärleken.

Och varje gång jag ser "Baby it's you" kan jag känna lyckan i förälskelsen. Jag kan också känna desperationen i misslyckandet och förnedringen i förnekandet, men jag hoppas varje gång, så jag är beredd att stå upp och skrika att slutet ska tolkas som det vi kallar lyckligt, det vill säga att de får varandra." Mats Olsson i Expressen

"John Sayles smyger sin film fram till mognad och de svårigheter och det stämningsläge huvudpersonerna har att se fram emot sammanfattar han på ett lika genialt som enkelt sätt i slutscenen där de två finner varandra på ett dansgolv; avvikande i uppträdande och berikade men samtidigt skilda av varandra.

Kameran drar sig sakta tillbaka, lämnar de två och på ljudbandet sjunger Frank Sinatra Strangers In the Night.

Även om John Sayles film utspelar sig på 60-talet så är dess problemställningar och det allvar med vilket den ser på övergången från optimistisk ungdom till hård vuxenverklighet lika relevant i dag och de (oöversatta) orden i Sinatras sång får en extra dimension av giltighet." Hans Schiller i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se