Natty Gann och varghunden (1985)

Den unga Natty Gann ger sig ut för att söka efter sin far i 30-talets Amerika. Hon tjuvåker på tåg tillsammans med professionella tågluffare, träffar en ung grabb med vilken hon blir god vän och hon får sällskap av en varghund på sin färd. Tillsammans får de kämpa för att överleva i den nordvästra vildmarken.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Nej, då familjefilmen är inte död. Den lever. Och den lever väl.

"Natty Gann" är nämligen ett utmärkt exempel på denna genre. Det är alltså en äkta genuin och rolig familjefilm.

Biografbyrån framhärdar visserligen i sin lika outgrundliga som envetna inkompetens och har satt en åldergräns vid 11 år.

Trams.

Nå, det är alltså en sevärd film om en flicka i trettiotalets USA som letar efter sin försvunna pappa." Lasse Hallgren i Aftonbladet

"Det är en story som på ett fyndigt sätt kombinerat frihet och utsatthet, spänning och allvar. Och regissören vet att utnyttja vidduksformatet till att accentuera Nattys litenhet i den stora vida världen, därtill hjälpt av det utsökta fotot och de storslagna naturbilderna.

Här kan man också tala om ett äkta samspel mellan flickan och hunden, speciellt i sekvensen där hon räddar honom. Mitt i oväsendet bland supande och svärande karlar ser de in i varandras ögon -- och som på en given signal sliter hunden piskan ur händerna på sin plågoande medan flickorna öppnar dörren ut mot friheten.

Den stunden av "närkontakt" vågar jag påstå varje barn -- oavsett ålder -- förstår i djupet av sitt hjärta.

"Natty Gann och varghunden" är helt enkelt ett gott och hederligt hantverk; en film som tar barn -- både den på och framför duken -- på allvar.

Så långt nu genrens konventioner tillåter, givetvis. Och mer kan knappast en sportlovsledig och äventyrslysten unge begära." Maaret Koskinen i Dagens Nyheter

"Walt Disneys spelfilmer skiljer sig från andra med en speciell positiv ton som med lätt sentimentalitet tar sig förbi även de största eländen.

"Natty Gann" har förvisso den rätta Disney-tonen men störs knappast av den. Blandningen av drömmen om en pappa och kärleken till ett djur kan tyckas spekulativ men är hedervärt genomförd av regissören Jeremy Kagan.

Och Meredith Salenger är rättframt robust som motspelerska till varghunden Jed." Bernt Eklund i Expressen

"Här finns alla ingredienser, t o m en antydd spirande förälskelse av det slag som framför allt vid ett avsked och ett minne. Det är alltså fråga om en bestämd litet gammaldags berättarstil och det fin är regissörens absoluta lojalitet med genren. Han tar den på allvar utan ironiska blinkningar till publiken och resultatet blir att man tar hans film till sitt hjärta -- så mycket mer som han verkligen berättar i bilder och låter oss känna rymden över ett landskap, kraften i allt som lever i naturen, svikten i marken, lyckan att vara en del av det hela. Jeremy Kagan heter regissören." Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se