Target - livsfarlig måltavla (1985)

En film om hur en medelålders amerikan med en barbiehustru och stålmansson plötsligt påminns om sitt förflutna som CIA-agent, när hustrun kidnappas under en parisresa. 

Huvudaktörer: Gene Hackman, Matt Dillon.

(Regi: Arthur Penn)

Pressreaktion Svensk filmografi

"Gene Hackman (pappan) är som Gene Hackman brukar vara. Och Hackman är alltid bra. Matt Dillon (sonen) är en positiv överraskning. Efter att ha mumlat sig igenom tidigare filmroller ger han här plötsligt kött och blod åt sin rollfigur.

Historien må kännas konstruerad och lite väl otrolig: hyfsat spännande är det i alla fall ibland.

Fast med tanke på hur sparsmakad Arthur Penn är (bara 11 filmer på 26 år) hade jag nog väntat mig att det skulle krävas en mer originell historia för att locka honom tillbaka till Hollywood." Jan-Olov Andersson i Aftonbladet

"Till en början har Penn en hygglig kontroll över historien. Smågnabbandet mellan far och son är fint fångat. Och Dillons ögon som växer i kapp med hans beundran över att farsgubben, denne vanligtvis så struttige bilförare, visar sig vara ett veritabelt raceress.

Det låter som en manlig askungesaga, men det märkliga är att Hackman med sitt återhållsamma spel lyckas göra sin metamorfos fullt trovärdig. Det är heller inte för inte som Penn gjort sig känd som en skicklig personinstruktör.

Men ju längre in i Europa jakten tar dem desto oftare förfaller filmen till rena, och mycket tidstypiska klichéer. Så var det full sommar när man landade i Paris. Medan någon dag senare höstdimman lägger sig tjock och löven rasslar runt fötterna. Då befinner man sig mycket riktigt i Östtyskland, och som bekant har Hollywood alltid ansett sig ha rättvisan och vädergudarna på sin sida.

Kort sagt, "Target" håller inte, varken som en kalla krigs-thriller eller som en parabel om en familj i kris. Måste den amerikanska filmen ända in bakom järnridån för att finna varandra, behöver den en yttre fiende för sin inre sammanhållning -- desto värre för den amerikanska familjen." Maaret Koskinen i Dagens Nyheter

"Så åker mamma på charterresa till Europa -- och försvinner.

Och idyllen rämnar, och sonen finner att han aldrig känt sin far.

Därmed -- och det är snart -- förvandlas filmen till högst ordinär spionspänning. Inte ens Penn lyckas göra den bättre än den är. Trots ett ovanligt välspelat far- och sonförhållande, där Gene Hackman agerar med trygg säkerhet och Matt Dillon är hans värdige medspelare.

Är det så här amerikaner tror att det går till i Europa så är det lätt att förstå att dollarturisterna börjar bli sällsynta." Bernt Eklund i Expressen

"Från slö familjekomedi blir Target händelserik agentfilm med drag av Len Deighton och LeCarré men tyvärr även av James Bond. Någonstans har det sålunda och uppenbarligen gått snett i Penns formförsök och man ser det kanske mest tydligt i Matt Dillons stundtals alltför oförstående spel i rollen som sonen medan Gene Hackman med sin professionalism hela tiden är i samklang med Penns intentioner.

Det finns alltså många svackor i Arthur Penns Target och upplösningen på dramat blir såväl alltför präktigt som överdrivet agentpatetiskt för att kunna ge balans åt berättelsen.

Target blir i första hand en film för vänner av Arthur Penn, i andra hand för spionfilmsvänner (eftersom här ändå finns en del sådana poänger och först i tredje hand för dem som vill ha en helgjuten enstaka konstnärlig filmupplevelse. Kort sagt ett intressant misslyckande." Hans Schiller i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se