Intervju med SaraKlara Hellström

Hallå där…SaraKlara Hellström som tidigare i år vann den prestigefyllda Startsladden på Göteborg Filmfestival med sin film Bromance. Först och främst: ett stort grattis i efterskott! Hur var det att vinna ett sådant tungt pris?

Tack! Det kändes helt fantastiskt. Jag hade inte alls räknat med att min film skulle vinna. Det var många bra filmer som jag tävlade mot så jag blev väldigt förvånad.

Så du var med andra ord inte segerviss på förhand?

Jag hoppades förstås att jag skulle vinna men jag hade absolut inte det på känn. Det var supernervöst att sitta där och se bra film efter bra film. Alla var verkligen fantastiska.

Var det någon av konkurrenterna som du gillade extra mycket?

Jag tyckte väldigt mycket om en film som heter Bankrånet (2022) av Fanny Ovesen.

Ok, då får jag hålla utkik efter den framöver. Förutom äran att vinna ett prestigefyllt pris belönades du även med 350 000 kronor i form av kontanter, filmteknik och tjänster. Vet du redan nu vad du ska göra med detta tillskott i kassan?

Jag har några funderingar men det är inget som är hugget i sten ännu.

Hur skulle du beskriva dig själv för dem som trots vinsten i Göteborg inte har stenkoll på dig?

Jag är 28 år och kommer ursprungligen från Skellefteå. Därefter har jag flyttat runt en del i Sverige och nu bor jag i Stockholm. Jag kommer egentligen från någon form av teaterbakgrund och gick på ett teatergymnasium. Jag skrev även en text på Unga Dramaten som 16-åring och där började mitt intresse för skrivande. Sedan har jag gjort några kortfilmer, och bland annat pluggat på Fridhems Folkhögskola, Biskops Arnö och Alma Löv. Sedan har jag jobbat en del inom casting, och det är mycket via det som jag lärt mig att regissera.

Att gå på Fridhems Folkhögskola verkar med andra ord vara ett säkert recept för framgång. Även årets stora Guldbaggevinnare Nathalie Álvarez Mesén pluggade ju nämligen film där. Tror du att det är en slump eller finns det något speciellt på den skolan som gör att den producerar vassa filmskapare?

Jag tror att Fridhem filmlinjes styrka är att ta vara på den skaparglädje som finns hos de elever som går där. Jag hade en fantastisk lärare som hette Bengt Andersson. Han var en otroligt varm och rolig människa. Hans styrka låg i att ständigt uppmuntra sina elever och stötta dem i allt de tog sig för oavsett om det var en abstrakt film om mänskligt lidande eller en kommersiell actionfilm. Han hade varit otroligt stolt idag om han fått vara med oss och se hur bra det gått för så många av hans elever.

Hur skulle du beskriva Bromance för de som inte sett den?

Det är en coming of age-film om en ung kille och hans bästa vän som båda får en ny syn på sin vänskap under en fest.

Kommer folk som inte hade möjlighet att se den i Göteborg få en ny chans?

Ja, den kommer att visas på SVT, men jag vet i nuläget inte riktigt när. Sedan hoppas jag att den kommer gå upp på Folkets Bios biografer.

Filmens huvudkaraktär Räkan är ju en ganska socialt obekväm figur som först blir accepterad av det coola grabbgänget när han kränker en tjej. Just skildringen av giftiga manliga ideal, som det även finns spår av i din förra film, var en av grejerna du hyllades för av Startsladdenjuryn. Är det en problematik som du tycker är viktig att skildra?

Ja, det tycker jag verkligen. Jag tycker det är intressant att berätta om samhällsstrukturer. Samtidigt är det väldigt viktigt för mig att även skildra honom med värme. När jag skriver om en karaktär så måste jag tycka om den. Om man skriver om någon med förakt blir det lätt att man gör den till en karikatyr. Mitt mål med karaktären Räkan har hela tiden varit att han ska vara problematisk men samtidigt mänsklig.

Finns det några budskap med filmen?

Ja, jag är väldigt intresserad av hur bristen på sexuellt och socialt kapital påverkar ens självbild.

Buster Blomqvist gör en väldigt bra insats i huvudrollen, var hittade du honom?

Vi gick ut och sökte skådespelare via flera olika plattformar, bland annat Facebook och Instagram. Men jag tror att vi hittade honom via Statist.se.

Vad var det som fick valet att falla på honom?

För mig var det viktigt att hitta en person som såg sympatisk ut eftersom karaktären i filmen gör en handling som är väldigt osympatisk. Buster är en väldigt sympatisk person samt en fantastisk skådespelare.

Både Bromance och din förra film har producerats av Lova Lilliemarck. Hur träffades ni?

Vi träffades på ett mingel som Filmbasen hade. Då hade jag idén till min skräckfilm Tvagning (2020) som jag pitchade för henne. Det kändes som vi hade samma stil och tyckte om ungefär samma sorts berättelser. Då började vi jobba ihop.

På tal om berättelser som du gillar, har du några förebilder i filmvärlden?

Jordan Peele har varit en stor inspiration för mig. Jag tycker han är nyskapande i sättet han blandar olika genrer och han har en absurd och rå humor som jag gillar. Framför allt inspireras jag av hur han lyckas berätta om samhällsstrukturer på en abstrakt nivå som samtidigt är enkel att ta till sig.

Finns det några svenska regissörer som inspirerar dig?

Ja, Roy Andersson är också en stor inspiration för mig. Det finns en värme i hans berättelser och jag tycker att han har en intressant blick på människan och mänskligt beteende. Både han och Jordan Peele har humorn gemensamt och även om jag ännu inte gjort några renodlade komedier så tycker jag alltid att det är viktigt att få med värme och humor oavsett vad jag gör. Jag tycker det märks på en text eller på en film om personen som skrivit den har haft kul under processen och det känns det som att båda har. Det ska vara roligt att skapa. Sedan tycker jag Sanna Lenken är en fantastisk regissör, jag tyckte väldigt mycket om Min lilla syster (2015) samt kortfilmen Äta lunch (2012). Det finns en nerv i hennes filmer och hon är väldigt bra på att porträttera människans sårbarhet utan att göra henne till ett offer.

Bromance är den tredje filmen som du skrivit och regisserat, känner du att du börjar bli varm i kläderna som filmskapare?

Jag kände mig faktiskt mycket mer självsäker när jag började göra film, haha. Det berodde på att jag inte visste så mycket, idag förstår jag att det finns enormt mycket jag har att lära. Förhoppningsvis kommer jag fortsätta lära mig nya saker under hela min karriär.

Är du självkritisk när du ser dina filmer och tänker på saker du hade kunnat göra bättre?

Jag är nog mer kritisk under tiden som jag utvecklar en film. Efteråt känner jag oftast att vi gjorde det bästa vi kunde och att det blev bra.

Förutom regi har du även stått för manuset på alla dina filmer hittills, känner du att det är viktigt att själv ha skrivit sakerna du ska gestalta?

Jag skulle gärna regissera andras filmer och serier också men jag tycker väldigt mycket om att skriva. Jag identifierar mig nog mer som manusförfattare än som regissör. Jag tycker verkligen att manusprocessen är väldigt rolig och fri.

Angående manusprocessen har jag noterat att du tagit till ett intressant knep för att försöka sätta dig in i hur tonårskillar tänker. Kan du berätta om det?

Ja, jag har skapat en profil på Flashback. Där skriver jag som en 15-årig kille om de problem man har i den åldern och ber om input från andra killar.

Har det gett önskvärt resultat?

Ja, jag tycker att det varit bra. Dels att få leva sig in i karaktären men det har också varit intressant att se svaren som han får. Många är hårda och tuffa men det finns även vissa som engagerar sig, delar med sig av liknande erfarenheter och vill att det ska gå bra för den här killen. Det är en likande jargong jag vill fånga i det långfilmsmanus jag skriver.

Så dina närmaste framtidsplaner är att göra en längre version av Bromance?

Ja, jag och Lova håller för tillfället på att utveckla ett långfilmsmanus för den. Så det projektet hoppas jag verkligen blir av.

TV är ju annars en grej, inte minst i USA, som lockar väldigt många skickliga regissörer och manusförfattare nuförtiden.

Ja, jag är verkligen jättesugen på att få göra TV. Det skulle vara väldigt kul att få skriva drama, komedi eller mer coming of age för TV.

Är det något som månne redan är på gång?

Vi får se. Jag hoppas på det, men man vet inte.

Tror du det är svårare att göra, och även att få chansen att göra, TV kontra film?

TV-formatet är längre och därmed längre karaktärsbågar, fler vändpunkter och i serier måste man kunna skapa konflikter som ska hålla i x antal avsnitt. På så sätt är det svårare. Men att skriva för film är oftast mer ensamt. Det har sina för- och nackdelar. Jag tror att det svåraste är att få chansen att skriva. I den här branschen handlar det väldigt lite om talang och mer om timing och slump, tror jag.

Finns det även drömmar om att slå sig in på den internationella scenen?

Ja, jag skulle jättegärna vilja att min karriär tar fart även utomlands. Men jag tror att den enklaste vägen att nå dit är att göra något som blir stort i Sverige och sedan växa utifrån det.

(publicerad i mars 2022)