Reine & Mimmi i fjällen! (1997)

Media (2 st)

Originaltitel	Reine & Mimmi i fjällen!
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Magnus Skogsberg
Producent	Christian Wikander Peter Emanuel Falck
Manus	Hans Rosenfeldt
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	TV Spartacus AB Svensk Filmindustri TV4 AB
Åldersgräns	Tillåten från 7 år
Dialogspråk	Svenska Ryska
Sverigepremiär	1997-08-15

Medverkande

Bertram Heribertson
Reine Gustavsson

Ing-Marie Carlsson
Mimmi Gustavsson

Sanna Ekman
Katta Nilsson

Sanna Bråding
Tanja Bengtsdotter

Mi Ridell
Siri Norlander

Per Graffman
Bängt Norlander

Visa fler

Handling

Hemma i vardagslivets bestyr börjar Mimmi få nog. Reine bara jobbar i sin butik, Reines Närköp, och när han är hemma tittar han mest på sporten i TV. Till slut ställer hon ett...

Visa hela handlingen

Press

Kritiken gjorde samfällt tummen ner för denna TV-såpa i bioformat. Jan-Olov Andersson, AB: "Ju längre filmen pågår, desto mer förundrad blir man. Varför har man plagierat 'Twin...

Visa all press

Hemma i vardagslivets bestyr börjar Mimmi få nog. Reine bara jobbar i sin butik, Reines Närköp, och när han är hemma tittar han mest på sporten i TV. Till slut ställer hon ett ultimatum: antingen åker de på semester tillsammans eller så åker hon ensam, och då kan hon inte lova att hon kommer tillbaka. Inför dessa utsikter skaffar Reine en billig fjällsemester.

Resan - som ju är tänkt att råda bot på de äktenskapliga problemen - börjar inte särskilt bra. Överallt stöter de på människor de känner. De tar upp en lifterska, som de känner, Tanja, vars pappa visar sig äga Hotell Renhornet där de ska bo. I receptionen känner de igen Katta och till råga på allt får Mimmi sin hatade syster Siri, som är kleptoman, och hennes stammande man Bängt som rumsgrannar.

Efter en natt bestämmer sig Mimmi för att hon vill åka hem. Det får bli tåget eftersom bilen är demolerad sedan de kört på en ren. När Reine far till byn för att hämta ut pengar på banken rånas den och han blir av med sina uttagna pengar, åttatusen kronor. Rånargänget har begått flera post- och bankrån i trakten.

Tanja har sina teorier om vilka rånarna är och på en direktintervju i TV med Reine, som hon bandat, ser hon hotellets bil i bakgrunden - en bil som Bängt lånat. Reine smyger sig in i Siris och Bängts rum och hittar där en karta med alla rånplatserna inprickade med datum.

På hotellet spelar en rysk dansbandsorkester, Andrej, med sångerskan Olga, Reines f d fästmö. När Reine blir presenterad för dansbandsledaren Andrej känner han igen hans tatuering. Det är samma tatuering som en av de maskerade rånarna hade. Olga, som tagit hand om rånarnas/orkesterns byte och gömt det i Reines och Mimmis rum, ber Reine om skydd. De far iväg på en snöskoter och Reine lämnar henne hos en same som tillfälligt ska hålla henne gömd.

På hotellet har Tanja snokat i ryssarnas rum och hittat vapnen som hon gömmer i Reines och Mimmis rum. Pengarna finns däremot inte kvar i rummet; dem har Siri upptäckt och lagt beslag på medan Mimmi har en träff med Andrej på hans rum. Mimmi drogas och binds av Andrej, som snart får veta att inte bara deras pengar är borta utan även vapnen. Bängt, som är polis, lägger beslag på pengarna och ringer polisen som kommer och ryssarna arresteras. Utom Andrej som har tagit Mimmi och Reine som gisslan och tvingar Reine att visa honom var Olga finns. Men där finns inga pengar att hämta och i tumultet faller Andrej över en klippkant.

Efter en bit på färden från hotellet upptäcker Bängt och Siri att pengarna är borta ur bagageluckan. I ett obevakat ögonblick har Katta, som varit i maskopi med rånarna, tagit pengarna och är nu på väg till Kanarieöarna med den svårt sargade Andrej. Reine och Mimmi tillbringar sin sista tid i Norrland i samens stuga ¿ långt borta från alla människor. (BW)

Pressreaktion Svensk filmografi

Kritiken gjorde samfällt tummen ner för denna TV-såpa i bioformat.

Jan-Olov Andersson, AB: "Ju längre filmen pågår, desto mer förundrad blir man. Varför har man plagierat 'Twin Peaks'-musiken? Varför ser Göran Forsmarks polis ut som en fransk konstnär? Varför ser huvudskurken ut som Christer Pettersson? Vad har Carl Magnus Dellows bisarra birollsfigur i filmen att göra?

Varför har filmen över huvud taget gjorts?"

Mårten Blomkvist, DN: "Här finns sträckor där man får en känsla av att varje scen börjar eller slutar med att Bertram Heribertsons Reine kommer in eller går ut genom en dörr. Han har sällan långt till en, eftersom han oftast inte kommer längre än till receptionen eller baren på fjällhotellet där han och Ing-Marie Carlssons Mimmi tagit in.

Konst sägs vara tio procent inspiration och nittio procent transpiration; Reine & Mimmi... är tio procents inspiration och nittio procent gångjärn."

Bernt Eklund, Expr: "Intrigen sneglar mot filmkomedi men personligheterna är TV-såpa. Skrymmande större-än-livet-gestalter, som vi tar till våra hjärtan när de krympts ner till TV-format, avslöjas nu i storbild som hopplösa karikatyrer.

Populäre strulputten Reine förvandlas - kort sagt - automatiskt till en prövning.

Det är knappast Bertram Heribertsons - eller de andra skådespelarnas - fel, men effekten förstärks av att debuterande regissören Magnus Skogsberg arbetar med rejäla TV-tag.

Förhoppningsvis kommer den här semestertrippen att avskräcka från framtida äventyr av typen Rederiet på Medelhavskryssning."

Jeanette Gentele, SvD: "Det flaggas för skojigt, skojigt, men det som kommer ur munnen på dessa personer får inte mig att 'garva läppen' av mig en enda gång.

Eller är det roligt när folk säger saker som: 'Far åt helvete med dig sparkjävel! Ska man behöva köra med broddar under laggarna för att överleva', 'Jag måste rasta Mimmi innan hon ruttnar' eller invektiv som 'Kärringlump', 'Din gravida subba' eller de ständigt återkommande 'Tagga ned litet nu'.

Nej, jag skrattar inte."

Sven E Olsson, AN: "Magnus Skogsbergs regi är pinsamt valhänt i actionavsnitten, plågsamt feltajmad i komiken och mest bara samt och synnerligen lomhörd när det gäller att få de enklaste repliker - och några andra hörs inte till - att låta naturliga. Fördomsfullheten tävlar bara med vulgariteten om att stå i max. Och de verbala fyndigheterna får representeras av det lustiga med en stammande polis som, fåraktigt, uppger sig heta Bäääängt.

Töntfaktorn är tyvärr det enda som når ett högre plan i den här amatörmässiga filmen. Var så god och skölj bort eländet."

Mats Johnson, GP: "Skogsberg fyller sin film med idel interiörscener, seg dialog och bara halvhyfsat agerande.

I filmen åker Reine och Mimmi till fjällen. De tar in på hotell Renhornet, där, som av en slump, redan Tre kronorbekantingarna Tanja (Bengtsdotter) och Katta (Ekman) bor. I trakten härjar beväpnade bankrånare i form av ryska maffian (ständigt denna ryska maffia!). Reine är sur. Mimmi är pilsk.

Det är ungefär allt i denna färglagda pilsnerfilm där skämten är av det mossiga slaget och ingen karaktär visar minsta tendens till utveckling. Men Mi Ridell är bra som Mimmis bitchiga lillasyrra. Synd att hennes roll är så liten."

Martin Andersson, SDS: "Det brukar sägas om oss svenskar att vi är begåvade med en känsla för humor, precis som engelsmännen och till skillnad mot många andra europeiska folk. Men när man ser denna såpa utan lödder, denna plumphet utan finess, denna grovhuggna story utan puts, denna slätstrukenhet utan originalitet, dessa lösa trådar utan knut eller kort sagt dessa TV-bilder utan mening, är det med en oändlig saknad av HasseåTage och exempelvis deras Att angöra en brygga som tog sikte på ungefär samma mål - svenskheten - men landade på helt andra höjder.

Nej, Reine och Mimmi skulle inte ens imponera på självaste Åsa-Nisse."

Kommentar Svensk filmografi

Regissören Magnus Skogsberg (f 1961) började karriären som skådespelare på Studioteatern i Malmö, medverkade som sådan i bl a TV-serien Storstad (1990-91), och hade därefter varit verksam som regissör av hundratalet reklam- och informationsfilmer samt av 12 avsnitt av TV-serien Tre kronor (1994-97) före långfilmsdebuten med Reine & Mimmi i fjällen!.

Filmens producenter, Peter Emanuel Falck och Christian Wikander, var upphovsmän till TV4s såpopera Tre kronor, varifrån figurerna Reine och Mimmi hämtats och där de, liksom i filmen, spelades av Bertram Heribertson (f 1955) och Ing-Marie Carlsson (f 1957). Manusförfattaren Hans Rosenfeldt hade tidigare skrivit manus till både Tre kronor och Rederiet.

Inspelningsbudgeten var beräknad till 12 Mkr.

I december 1997 hade filmen haft 169.226 biobesökare, en siffra som låg klart under det av producenterna förväntade antalet.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se