Som man bäddar ... (1957)

Media (1 st)

Originaltitel	Som man bäddar ...
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Börje Larsson
Producent	Olle Kinch
Manus	Börje Larsson Linda Larsson
Förlaga	Tre må man være (Pjäs)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	OK-Produktion
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1957-05-31

Medverkande

Sven Lindberg
Johannes Nord, vetenskapsman

Yvonne Lombard
Kate

Birger Malmsten
Peter Kallander, affärsman

Ann-Marie Gyllenspetz
Elisabeth Kallander, Peters första fru

Erland Josephson
Erik, läkare

Sif Ruud
fröken Strid, barnsköterska

Visa fler

Handling

Peter Kallander och Johannes Nord är barndomsvänner och nära nog varandras motsatser. Peter är energisk affärsman och kvinnotjusare, Johannes blyg och inåtvänd vetenskapsman som bara på...

Visa hela handlingen

Press

En riktigt hygglig komedi, ansåg sex av åtta inventerade kritiker om Som man bäddar . . . SvD (Lill): "Våren har varit ovanligt rik på filmade teaterkomedier -- utländska vill...

Visa all press

Peter Kallander och Johannes Nord är barndomsvänner och nära nog varandras motsatser. Peter är energisk affärsman och kvinnotjusare, Johannes blyg och inåtvänd vetenskapsman som bara på avstånd vågar beundra en kvinna.

Peter är lyckligt gift -- och upprätthåller samtidigt ett lika lyckligt förhållande till en älskarinna. När Johannes får kännedom om detta, kräver han att Peter ska avlägga bekännelse för sin fru, Elisabeth. Resultatet blir skilsmässa.

Johannes återvänder till Sverige efter en tid utomlands. Peter är omgift med sin tidigare älskarinna, Kate. Och Johannes, som sedan ungdomsåren varit förtjust i Elisabeth, känner sig nu dragen också till Kate. Han finner alltså hos sig själv samma polygama drift som han tidigare förebrått Peter.

Johannes känner behov att komma till rätta med sig själv och accepterar därför ett erbjudande att följa med en vetenskaplig expedition till Nordpolen.

När Johannes efter något år kommer tillbaka från expeditionen, är han som förvandlad. Han är samlad och utstrålar självförtroende. Men hans nya säkerhet får sig en kraftig törn då han får klart för sig att Peter nu lever tillsammans med både Kate och Elisabeth.

Johannes varnar Peter. Denne kommer att förlora en av sina fruar -- men Johannes säger inte vilken.

Både Elisabeth och Kate uppvaktas nu av Johannes. Peter känner dock ingen större oro. Han är övertygad om att Johannes inte kommer att lyckas i sitt uppsåt.

En kväll går Peter på konsert med Elisabeth och hennes trogne beundrare Erik. När de kommer hem, är Kate försvunnen. Hennes och Peters barn är också borta. Barnsköterskan, fröken Strid, berättar att Kate tänker resa med Johannes till Sydamerika. Där ska han delta i en expedition, och de ska gifta sig.

Elisabeth beslutar följa Kates exempel. Hennes känslor för Peter är sedan länge slocknade. Nu svarar hon ja på Eriks stående giftermålsanbud.

Peter känner sig alltmer desperat. Han sätter sig i bilen. Han måste få tag i Kate, innan hon reser. Och han vill ha tillbaka sina barn.

I ett gathörn krockar Peter. Skadorna är dock inte värre än att han kan åka vidare efter en kort ordväxling med den andra bilens förare, en kvinna.

I nästa gathörn krockar Peter igen -- med samma bil som nyss. Och nu ser Peter att kvinnan bakom ratten är en ovanligt vacker ung dam. Peter glömmer alldeles bort att han har bråttom. (Bearbetning av reklammaterial.)

Pressreaktion Svensk filmografi

En riktigt hygglig komedi, ansåg sex av åtta inventerade kritiker om Som man bäddar . . .

SvD (Lill): "Våren har varit ovanligt rik på filmade teaterkomedier -- utländska vill säga. I samtliga fall har de varit välspelade och mycket påkostade men ändå litet tröttsamma i sin påtagliga egenskap av just filmad teater. Nu kommer vi själva med en omoralisk komedi efter danskt original, Jens Lochers 'På tre man hand'. Och då är det roligt att kunna konstatera att författare- och regiparet Börje och Linda Larsson lyckats bättre just i det väsentliga, nämligen att förvandla teaterstycket till film. (-)

Faktiskt har man inte på länge sett en så avspänd och lekande munter svensk filmkomedi. Kvar i sin roll från scenen som den först blyge och beskedlige men senare så dådkraftigt manlige vetenskaparen är Sven Lindberg, och bättre kan den rollen knappast göras. Mimik, gestik och replik samverkar till något som nog kan kallas konstverk i det lilla formatet. Därnäst kommer förstås Yvonne Lombard som det bohemiska naturbarnet Kate. Hon går kanske ut litet hårt men sen blir hon rätt förtrollande i rollen, som ger rika tillfällen till glittrande och spontant utspel i just den genre denna lilla aktris numera behärskar till fulländning. Birger Malmsten som den polygame direktören lever högt på sin lätt romantiska charm. Kunde kanske ha gett figuren en tillsats av självironi men tar väl vara på komiken och spelar med avspänd elegans. Ann-Marie Gyllenspetz är bara genom sin svala, blonda personlighet en briljant kontrast till yrvädret Lombard och fyller väl sin mjuka stämma i kvartetten. I sina bästa scener och mest klädsamma frisyrer ser hon dessutom förtjusande ut. Erland Josephson, den alltid lika förträffliga Sif Ruud och Barbro Hiort af Ornäs lämnar god assistans i andraplansrollerna och gav sitt bidrag till den anmärkningsvärt höga premiärstämningen."

AB (Karl Ekwall): "Börje Larsson kan i sina lyckliga stunder åstadkomma filmer som blir passabla och strax är man villig att glömma hans många billiga försyndelser. Efter Taxi 13 gjorde man det och nu gör man det igen.

Som man bäddar har blivit en hygglig svensk komedi, till övervägande delen välspelad. Kvick? Knappast. Originell? Knappast. Man får inte ha för stora pretentioner utan glädjas åt att filmen med tanke på det frivola ämnet är praktiskt taget fri från småsnask. Inte riktigt förstås. Scenen med den hemvändande docenten som skall förtulla en fruktbarhetssymbol är precis så organfnittrig och larvig som Börje Larsson är i sina sämsta stunder. Men, som sagt, scenen är kort och i stort är ämnet snyggt behandlat."

MT (Nils Beyer): "Han har velat göra en spirituell erotisk komedi, lätt oanständig och samtidigt med den där touchen av à la Lubitsch, som höjde förvecklingarna över vardagsplanet och kom oss att hisna inför den raffinerade elegansen. Men Börje Larsson är varken elegant eller raffinerad eller spirituell. Det hela känns förlegat, och man finner ingenting roligt i att se vuxna människor bära sig åt som småbarn.

Idén till filmen kommer från en gammal teaterpjäs av Jens Locher, den danske författaren, som för tio år sedan gick på Nyan under titeln 'På tre man hand'. Man kunde, om man var välvillig, beteckna den som en lustig bagatell. Var man mindre välvillig så tyckte man, att den var en smula olustig. (-)

Naturligtvis kunde en bländande iscensättning ha förgyllt också denna story. Men hur händig Börje Larsson än är, så saknar han gnistan. Det kan bli finurligt i bästa fall men aldrig verkligt kvickt. Vad som finns av artistiska glimtar i filmen, svarar skådespelarna för -- i den mån de kunnat göra något av sina besynnerliga roller."

Kommentar Svensk filmografi

Inspelningen av Som man bäddar ... påbörjades 8.2.1957 och avslutades 16.3.1957.

Den danske journalisten och författaren Jens Locher (1889-1952) hade i olika former aktivt arbetat med film ända sedan 1910-talet, bl.a. som redaktör för olika danska filmtidskrifter 1912-29. Han gav ut en på sin tid mycket uppmärksammad bok, "Hvorledes skriver man en Film", 1916 (sv. övers. "Hur skriver man en film?", 1917), och var direktör i Nordisk Films Kompagni i Köpenhamn 1927-28. Han skrev under årens lopp ett mycket stort antal teaterpjäser (många uppförda även i Sverige) och ett antal av dem har filmats (därav några i Sverige).

Lochers lustspel "Tre må man være" hade urpremiär på Centralteatret i Oslo 6.8.1943. I tryckt form föreligger det enbart i engelsk översättning i "Contemporary Danish Plays", 1955.

Den svenska premiären ägde rum på Nya Teatern i Stockholm 24.1.1946 där den spelades i ca 250 föreställningar; den framgångsrika uppsättningen var regisserad av Bengt Ekerot och i huvudrollerna spelade Eva Henning, Gunn Wållgren, Hasse Ekman och Sven Lindberg, den senare i samma roll som vid filmatiseringen.

Lochers pjäs blev också film i Danmark 1959 under titeln Tre må man være. Den producerades av Film-Centralen Palladium i regi av Sven Methling Jr. Manuset, som uppges vara fritt efter pjäsen, skrevs av Fleming Lynge.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se