På spaning ... (1974)

Filmen är en poetisk, dokumentär skildring av de gamla syskonen Wallin i Slite på Gotland.

De berättar minnen och historier om släktingar och vänner. De minns den fattiga barndomen, den hårda tiden på sjön och hur de var med om att bygga upp cementfabriken som nu är ortens bärande industri men vars kalkbrott ödelägger landskapet.

De talar om hur det var och hur det blivit -- de vet att "nu är den tid de hade förhoppningar om då".

Pressreaktion Svensk filmografi

På spaning . . . fick i huvudsak ett mycket gott mottagande. Det enda några kritiker hade invändningar emot var de ideologiska fraser speakerrösten lägger in i slutet av filmen. Kritikerna ansåg att dessa inte hade täckning i syskonen Wallins uttalanden.

"På spaning . . . är en film som står för sig själv som dokument. Vi kan själva gå hem och fundera över vad den har att säga oss om förändringarnas Sverige. Jag tycker med andra ord att regissören kunde avstått från de ideologiska fraser och funderingar han smäller in på slutet. Det är som om han försökte pressa på sitt material något artfrämmande.

Jag har svårt att komma ifrån ett intryck av att han i efterhand försöker strypa en film vars färdiga resultat inte till alla delar stämde med den ideologiska tes som var hans utgångspunkt." (Elisabeth Sörenson i SvD)

"Han närmar sig sina huvudpersoner med respekt för deras erfarenheter. (-)

Mer än någon annan svensk film jag sett har På spaning . . . sina rötter i den folkliga kultur som tar sig uttryck i människors sätt att leva, drömma, tala och skämta.

Kalle, Gunnar och Mia hämtar mod och styrka ur alla dessa minnen som är deras gemensamma egendom, och ändå har de levt mycket olika liv: Kalle har varit på sjön, Gunnar har slitit på cementfabriken, och Mia -- som man tyvärr inte får veta lika mycket om -- har lagat deras mat och tvättat deras kläder.

Filmens samhällskritiska ambitioner blir inte lika gripbara. (-) Det är som om den avslutande kommentaren föll Kalle, Gunnar och Mia i talet, och det känns lite snopet i en film som i så hög grad låter tre människor själva komma till tals.

På spaning . . . är en ovanligt fin och vänlig film som man blir lycklig av. Den är värd en stor publik." (Leif Zern i DN)

"Det är en stillsam film som balanserar på gränsen mellan reportage och intervju. Den är gjord med enkla medel och med små resurser, men säger kanske mer om landet vi lever i än många betydligt mera kostsamt gjorda av namnkunnigare filmfolk. (-)

På spaning . . . är en film som får en att stanna upp i ekorrhjulets ständiga snurrande, man stannar upp och tänker. Här står tre helt vanliga pensionärer i slutet av sina liv och talar direkt till mig. Ingen manusförfattare har lagt konstiga ord i deras mun, kameran söker inte artistiska vinklar. Men ändå blir det en bild av åldrandets skönhet blandat med spanarnas rapport om att förhållandet i landet inte är så gott som det påstås. Det är en ovanlig film -- en ovanligt bra film." (Crispen Ahlström i GP)

"Jag tror säkert att den här filmen är gjord med kärlek. Och välvilja. Filmen har också fått goda recensioner (-). Ändå ser jag filmen med stigande ittitation och jag undrar om inte dessa goda omnämnanden i sin tur är ett utslag av samma dåliga samvete som jag tycker mig ana i filmen. Ulf von Strauss låter kameran vila på Kalle, Gunnar och Mia i förälskade närbilder. Han låter dem prata i lugn och ro, och inget de säger är för trivialt. Men det är detta som till slut gör mig både irriterad och ledsen. (-) Det skulle, så vitt jag förstår, aldrig falla någon in att göra en liknande film om några 35-åringar, skildra deras odramatiska och likgiltiga vardag. (-) Den i och för sig förståeliga vördnanden inför ålderdomen leder till alldeles förvända effekter och man får en obehaglig känsla av att titta på något otillåtet. Men så är det ju inte. Jag har aldrig träffat någon 80-åring, eller 79-åring, som velat bli betraktad som ett unikum för vilken man ska knäböja i ödmjuk förundran." (Lars Brusling i Chaplin)

Kommentar Svensk filmografi

I ett samtal med Nini Forsberg i DN 9.10.1974 säger Ulf von Strauss bl a följande om sin och Ulf Berggrens film:

"Vad vill då Ulf von Strauss med sin film om dessa tre gamlingar?

-- Att använda filmen som ett politiskt vapen har ofta utnyttjats på ett ytligt sätt, säger han. Jag ville göra en politisk kampfilm på våra svenska villkor. En film om det inre förtrycket och visa på möjligheterna till solidaritet, kamratskap och klassgemenskap.

-- Du vet, de svenska filmare i dag som vill arbeta med film i någon politisk mening åker mycket utomlands. Jag tänker till Stefania Börje och Carl Henrik Svenstedt. De har gjort utmärkta politiska fimer från olika länder och det är typiskt för vår filmsituation att filmerna har gjorts utanför biograferna. Nu är det främst TV som tar hand om våra begåvade filmare.

-- Deras filmer är viktiga, men det är lite synd att dessa filmare inte arbetar i Sverige i högre grad. Jag tror att det beror på att det är lättare att förstå och skildra kropparnas förtryck än sinnenas förtryck, som ju gäller här hemma. Det förtryck vi lever under är av mera subtilt slag och det är få som kunnat ta itu med det på ett mer seriöst sätt.

-- På spaning . . . säger han, visar på att dessa gamlingar trots allt står här med sitt människovärde och sin integritet i behåll. Men jag har inte riktigt mäktat dra ut de politiska konsekvenserna ur deras liv. Det är dit jag strävar, men filmen kom mycket mer att handla om dessa tre människor än om dem som exempel.

-- Dom var så starka personligheter. Dom tog över kommandot.

Ulf von Strauss har känt de tre syskonen i sju år. Han har fascinerats av deras godhet, säger han, och förbryllats av att de trots alla svårigheter har denna människovärdighet.

Hade han inte känt Mia, Gunnar och Kalle hade han inte kunnat göra filmen, menar han.

-- Det var förutusättningen för att jag skulle kunna närma mig dom och inte bara sätta mig på dom som filmare. Jag låter dom komma till tals på deras egna villkor, visar respekt för dom och snyltar inte på dom. I första hand gäller det dom, i andra hand filmen . . .

Han tror inte att Mia, Gunnar och Kalle är unika. Deras drag finns nog hos alla gamla människor, det gäller bara att förstå och känna igen det.

Han beundrar och avundas den kollektivitet de tre syskonen har utvecklat. Var och en är svag, men tillsammans klarar de allt. (--)

-- Vad som är väldigt viktigt när man tar upp kampen med kommersialismen och reaktionen inom filmområdet i Sverige är att man måste eftersträva att bli lika bra eller helst bättre på de tekniska områdena. Det gäller inte bara att komma med sanningen med stort S."

På spaning . . . visades i TV1 28.3.1975.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se