Cat People (1982)

Irena Gallier möts på New Orleans flygplats av sin bror Paul från vilken hon varit skild sedan barndomen. Han berättar om deras märkliga familjearv och att de två hör ihop. Förskräckt avvisar Irene hans närmanden. Samma natt förvandlas Paul till en svart panter och skadar svårt en prostituerad innan han sövs ner och infångas av Oliver Yates, intendent vid ortens zoo. Oliver möter Irene när hon besöker den inspärrade pantern och attraheras av henne. Han ger henne ett jobb i souvenirbutiken på zoo under överinseende av Alice Perrin som är kär i Oliver. Pantern försvinner sedan den rivit av en vårdares arm. Paul återvänder till Irena och insisterar handgripligt på att endast om de två älskar med varandra kan de behålla sin mänskliga skepnad -- älskar de med vanliga människor släpps djuret fram i dem. Oliver ökar på Alices svartsjuka genom att bjuda ut Irena på en fisketur i sumpmarkerna. Han börjar få klart för sig hennes verkliga natur och hon antyder att hon aldrig kan älska med honom. Efter ytterligare massakrer skjuts Paul av Alice sedan han återtagit sin panterform och gett sig ut efter Irena och Oliver. I sitt försök att fly kontaktas Irene av Paul som för in henne i drömlandskapet av deras gemensamma förflutna och talar om för henne att hon måste återvända till Oliver. Efter samlaget med Oliver förvandlas Irena till en panter, men flyr till hans stuga ute i sumpmarkerna. Oliver binder henne i sängen sedan hon bett honom att ännu en gång ha samlag med henne. Senare kan han införliva en ny panter med sitt zoo . . .

Pressreaktion Svensk filmografi

"Regissören Paul Schrader, känd bl a som manusförfattare till "Taxi-driver" och "Tjuren från Bronx" har här kastat loss från all realism och gjort denna djupdykning in i människan. Det passar honom illa.

Möjligen är det den amerikanska skräckfilms-traditionen som ligger honom i fatet. Han verkar se människans inre som något slags ostädad skräpkammare där vilka grova effekter som helst är tillåtna. Här spränger människoarmar upp ur döda pantrar. Här exploderar den vackra kvinnans ansikte som ett duralex-glas så att hennes rätta panter-jag kan komma fram. Allt mystiskt, hemlighetsfullt och okänt inom oss visar Schrader i grälla, övertydliga bilder som om det vore fråga om något slags Walt Disneyversion av Freud. Men samtidigt har Schrader inga klarare begrepp om vad han vill skildra. Han gör ett enda hopkok av gamla myter och inre drifter utan vare sig rim eller reson. Det han missar i klarhet tar han igen i effekter. Det är som att slå med hammare på ett spindelnät." Gunilla Boëthius i Aftonbladet

"Men trots sexuella anspelningar av detta smått töntiga slag lyckas regissören Paul Schrader ofta ge sin film -- av reklamen kallad "en erotisk fantasi" -- den sugande sensualism som utmärkte hans "American Gigolo" häromåret. Så är han t ex mycket stilistiskt medveten och låter här, liksom i "Gigolo", på ett nästan Fassbinderskt vis skarpt kontrasterande färgytor spela mot varandra över filmduken; ett slags visuell motsvarighet till filmens dubbelgångarmotiv, om man så vill.

Därtill kommer att Schrader inte hastar fram med hjälp av skräckkonventionernas automatiska växellåda. I stället låter han kameran fundersamt bromsa in inför sin omgivning, vilket ibland skapar en märklig poetisk förtätning. Så t ex när kameran på ett nästan besvärjande sätt gång på gång återkommer till statyer av allehanda kattdjur -- som väntade den på att de till slut skulle spränga sina stenhöljen.

Ty att våga spränga sina höljen är vad filmen under ytan egentligen handlar om. Statyerna och de instängda djuren på zoo är en bild av det olyckliga djur -- passionen, sexualiteten -- som vi människor ofta tvingas hålla inspärrat." Maaret Koskinen i Dagens Nyheter

"Här finns alltid någonting att titta på.

Men denna intensitet, som alltså gör "Cat People" till en i ordets bokstavliga bemärkelse klart s e v ä r d film, denna intensitet är också Paul Schraders stora problem som filmmakare.

Schraders filmskapande har drag av psykoterapeutisk process, men inte en som syftar till att reda ut något, utan en process där han avreagerar sig.

Det finns något aggressivt, t o m sadistiskt i hans sätt att göra film. Varje bild ska bräcka den föregående, vara ännu starkare, ännu mer utstuderad. Publiken ska inte tillåtas slappna av en enda sekund.

Så kan man inte göra film, åtminstone kan inte Paul Schrader.

Men lita på att han vet hur han ska få oss att titta!" Mårten Blomkvist i Expressen

"PAUL SCHRADERS "Cat People" har alla förutsättningar för att bli sågad av kritiken.

En utstuderat elegant erotisk fantasi; syskonen Paul och Irena förvandlas till svarta pantrar om de idkar samlag utanför släkten, för att återfå sin mänskliga skepnad måste de mörda någon.

En spekulation i nakenhet, skräck och mysticism, med instoppade freudianska munsbitar åt den som tycker om att analysera, t ex varför en orm -- till synes onödigt -- återkommer i bild.

Det låter väl inte klokt att säga att jag tycker det är en bra film.

Och förmodligen kan jag inte övertyga någon: "Cat People" låter oerhört fånig i beskrivning -- dess förtjänster finns i bilderna, stämningen, det outtalade." Mia Tottmar i Stockholms Tidningen

"Schrader, som ändå tillhör de mer intressanta manusförfattarna och regissörerna i dagens amerikanska filmindustri, har med Cat People hamnat i en återvändsgränd. Han kan inte här som i tidigare filmer (Hardcore, American Gigolo) på ett naturligt sätt härleda sin sexuella problematik till samhällsutveckling och religiösa förträngningar utan tvingas in i skräckfilmens psykoanalytiska skämtvärld och väl där slänger han sig lika girigt som tanklöst över symbolerna med nyvässade klor och självlysande ögon.

Cat People har med förlov sagt blivit en ganska fåig film, pretentiös och ytlig, där Nastassia Kinski som en av pantrarna är det enda som fascinerar." Hans Schiller i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se