De skoningslösa (1983)

1964. Sistaårskadetten Will beordras av övers!te Berrineau att se efter Pearce, Carolina Military Institutes förste svarte kadett. De nya aspiranterna smädas och förnedras under den traditionella "helvetesnatten" av seniorerna. En av de nya, Poteete, hittas på morgonen stående på taket mumlande något om "De tio" och "Hålet". När han senare återvänder till taket faller han och dör. Pearce attackeras i duschen och man ristar in siffrorna 10 på hans rygg. Han visar detta för Will som går till Berrineau för att få veta mer om de tio. Will får reda på att det är en självutnämnd elit bland sistaårskadetterna. Tillsammans med sina rumskamrater, Pig, Mark och Tradd, hittar Will ett tidigare offer för de tio, Bobby Bentley. Av denne får de veta att en av De tio då var Tom McIntyre. McIntyre tvingas att tala om att "Hålet" är ett hus på Durrells plantage, där Will senare hittar Pearce som torteras av De tio. Senare vägrar Pearce att bekräfta tortyren. Pig relegeras för stöld. Liknande försök görs för att tvinga Will, Mark och Tradd att lämna skolan. Vid ett tillfälle råkar Will se McIntyre och Tradds far, Commerce St Croix, tillsammans. Will och Mark gör en raid hemma hos St Croix och hittar där journaler med namnen på De tio förprickade. Ett av namnen är Tradd. Will konfronterar general Durrell och hotar att läcka till pressen om inte generalen begär avsked. Han får stöd av Berri!neau. Durrell tvingas också att återinsätta Pig och att upplösa De tio. Pearce bestämmer sig för att fortsätta sin utbildning.

Pressreaktion Svensk filmografi

"De skoningslösa är ingen dålig film, men den saknar flera dimensioner. Hjälten är för ädel. Kunde man inte någon gång få betvivla hans rena uppsåt?

Ytterst blir filmen en strid mellan det onda och det goda. Men både det onda och det goda finns inom militärväsendet.

Kampen mellan krafterna blir till slut en fråga om huruvida militärcolleget verkligen ska stå för sina omutliga bud om hederlighet och annat som man inpräntar i sina elever. Det blir oklart om regissören Franc Roddam velat att filmen ska uppfattas som anti-militaristisk eller om den är en vädjan till de humanare krafterna inom militärväsendet." Ingvar von Malmborg i Aftobladet

"Den börjar med en vältalig demonstration av den fruktansvärda pennalismen på en militärakademi i sydstaterna och ger en kuslig bild av fascistiska människoideal i hjärtat av en demokrati.

Men någonstans i mitten övergår den till en deckarhistoria där några hyggliga kadetter försöker avslöja en Ku Klux Klan-liknande organisation inom akademin som vill rensa ut negrer och judar.

Det gör inte filmen mindre spännande. Men som andra historier av det här slaget tycks den lägga skulden för överdrifterna på vissa ruttna element som egentligen inte hör till systemet. Tar man bort dem blir det bra, är den underförstådda tanken." Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter

""De skoninglösa" bygger på en roman av sydstatsförfattaren Pat Conroy, som gick fyra år på en militärhögskola i Charleston. Den handlar om den institutionaliserade brutaliteten, om rasism och en pennalism som urartar till ren tortyr.

Det kunde blivit riktigt intressant, detta nådens år 1964, med Vietnamkriget brinnande i knutarna.

Men några sådana paralleller dras aldrig, och brutaliteten visar sig bekvämt nog begränsad till ett hemligt sällskap, som hjälten får oskadliggjort på ett lätt och elegant sätt. Säg den rättvisa som inte segarar i Amerika." Britta Svensson i Stockholms Tidningen

"En rörig intrig, och alla internatskolefilmers klassiska ingredienser: Pennalism, rasism, ett spektakulärt -- hopp i ultrarapid - självmord och Äkta Kamratskap.

Det är lätt att se vilka som är goda och vilka som är onda, men svårare att se vad som skulle vara nytt." Mårten Blomkvist i Expressen

"Denna långsamt men rytmiskt berättande film ställer inga svåra frågor; regissören har gjort det mycket lätt för sig genom att dra en absolut skiljelinje mellan de goda och de onda. Men han kan sitt hantverk och resultatet har blivit en riktigt sympatisk historia som lyckas med vad som måste vara dess huvudsakliga syfte: att underhålla för stunden." Carl Rudbeck i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se