Jag är ingen barnunge längre! (1986)

13 år är den ålder då man vet precis vad man inte längre vill vara, men ännu inte vad man vill bli. 13 år, det är vad Charlotte är. Charlotte vill inte längre vara den lilla flickan som roar sin far, retar sin bror. Charlotte vill inte längre veta av Lulus oförbehållsamma vänskap, den där patetiska och ändå skojiga sexåriga grannflickan som har Charlotte till idol. Charlotte vill vara någon annan. Clara till exempel. Clara är också tretton år gammal. Hon är ett underbarn, en fantastisk pianist, en liten flicka och ändå redan en stjärna. Hon har en vuxens arbete, en vuxens hus, en vuxens ägodelar och en vuxens problem...Så medan Lulu kretsar kring Charlotte, kretsar Charlotte kring Clara och Clara kretsar jorden runt. Men under tiden kretsar livet kring dem alla tre.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Den handlar om 13-åriga Charlotte, på gränsen mellan barn och vuxen. Hon är osäker, egoistisk, lynnig och hon drömmer om något bättre än den lilla staden, trista pappa, hemhjälpen Léone och enda lekkamraten, den några år yngre Lulu.

När den 13-åriga pianovirtuosen Clara Bauman, vacker som en prinsessa, kommer till stan för att repetera inför sin turné faller hon pladask och diktar upp en historia om att hon ska få följa med på världsturnén som medhjälpare, impressario.

Eller är det verkligen lögn?

Ja, det får man faktiskt intet riktigt svar på och det drömlika mötet mellan Clara och Charlotte är dramatiskt men underminerande, som en barlast bland allt det äkta och trovärdiga. Det gör den annars utmärkta "Jag är ingen barnunge längre" till ett nummer mindre än den svenska kusinen "Mitt liv som hund"." Arne Norlin i Aftonbladet

"Det är en fin tonårsstudie där Charlotte Gainsbourg, dotter till den famöse filmaren Serge Gainsbourg, gör filmens Charlotte med en så total inlevelse att man betraktar henne med blandade känslor: man retar sig på hennes odrägliga verklighetsflykt och känner ömsint förståelse för den.

Men Miller förmår inte lyfta in pubertetsskildringen i ett större sammanhang. Han ställer visserligen olika miljöer mot varandra, det murriga hantverkarhemmet, underbarnets lyxvilla vid havet och bilder från terrorismens blodiga vardag.

Men det blir utanverk som visserligen speglar trettonårigens känslor och drömmar, men som inte vidgar sig till en avslöjande innebörd om mänskliga och sociala sammanhang, som skildringen av pojklägret i "Stampa takten, pojkar!"

Med sin mjuka, lite konventionella berättarstil åstadkommer inte Claude Miller några storverk i sin senaste film. Men för sin psykologiska träffsäkerhet i tonårsporträttet är han värd ett besök." Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter

""Jag är ingen barnunge längre!" är en utmärkt ungdomsfilm, men den är så välspelad att den har mycket att ge också en vuxen publik.

Charlotte Gainsbourg i huvudrollen är ett naturbarn som aldrig låter konstlad. Lilla Julie Glenn som Lulu är trots sin ålder en fullfjädrad komedienne med en rad obetalbara repliker." Britta Svensson i Expressen

"Det hade nog varit bättre om Miller lagt någon sordin på sin dramatisering. Nu blir han tvungen att hänga med i sina birollers överspel och blir följaktligen så sentimental och så överdriven att det stundtals gränsar till det rent odrägliga. Men unga Charlotte, dotter till Jane Birkin och Serge Gainsbourg, är bra på alldeles egen hand." Hans Schiller i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se