Vid flodens strand (1986)

Ett gäng amerikanska tonåringar växer upp i en fattig arbetarstadsdel. Bristen på känslomässig kontakt med föräldrar och andra vuxna får dem att bilda en egen "familj", med egna oskrivna lagar. Och "familjen" domineras av den bestämmande och manipulerande Layne. Vacklande på gränsen till att växa upp tvingas de in i ett moraliskt dilemma. En dag berättar Samson att han mördat sin flickvän. För att visa gänget att han talar sanning tar han dem med till flodens strand och visar flickvännens nakna kropp. Plötsligt konfronteras gänget med de fruk!tansvärda konsekvenserna av ett riktigt mord. Var och en ställs de inför frågan om de ska anmäla Samson för polisen eller hjälpa honom. Ingen reagerar dock speciellt över att en av deras vänner nu är död -- mördad av en annan vän. Samson söker skydd hos Feck, en mycket egen, helgalen före detta MC-gängmedlem och mördare som också gömmer sig för polisen. De enda som verkar hysa några mänskliga känslor är Matt och Clarissa, som fattar tycke för varandra. Ett mycket speciellt band uppstår också mellan Samson och Feck varefter filmen går mot sitt ofrånkomliga slut där det hela började -- vid flodens strand.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Tim Hunter skildring av dessa människor -- förlorarna, de som aldrig kommer att få se Den Amerikanska Drömmen gå i uppfyllelse -- har en nästan dokumentär känsla. Det är en pessimistisk film där ingen präktig vuxenvärld ställer allt till rätta på slutet. Och humorn är svart. Mycket svart.

Låter det trist? Det är det definitivt inte.

De unga skådespelarnas träffsäkra porträtt, dialogen, fotot (Frederick Elmes från "Blue Velvet"), Dennis Hoppers ruggiga psykopat -- allt bidrar till att "Vid flodens strand" har blivit en film som drabbar publiken som en spark i magen. Att se filmen är som att åka charterresa till tonråshelvetet -- utan reseledare eller returbiljett. Med "Vid flodens strand" har den amerikanska tonårsfilmen fått sin egen "Taxidriver"." Jan-Olov Andersson i Aftonbladet

"Regissören Tim Hunter har modet att berätta alldeles lugnt, självklart, oneurotiskt. Ett tonläge i sådan diskrepans med skeendet att det blir obscent, chockerande i sig.

Lägg därtill de unga skådespelarna som alla, utan undantag, är utmärkta. Gängledaren (Crispin Glover), en kliché på två ben med en personlighet av långa gester och med en ideologi hämtad från Chuck Norris-filmerna. Gärningsmannen (Daniel Roebuck), en tjock, tystlåten pojke som bedövar sin oro med ett konstant tillflöde av öl och hasch.

Och 12-årige Tim (Joshua Miller), som i början av filmen bevittnar dådet och sedan likt en ond liten ängel dyker upp på sin röda cykel för att utnyttja saken till sin fördel.

Och så naturligtvit Feck (Dennis Hopper), en av de få vuxna som tonåringarna har kontakt med, en enstöring som påstås ha dödat sin flickvän och nu tillbringar sin mesta tid med att sitta hemma och spela sax för sin blonda uppblåsta sexdocka av plast. Han blir till ett slags pervers faderssubstitut vars världsbild och handlingsmönster avkomman tvingas upprepa.

"Vid flodens strand" är en märklig film, en sorts hymn till hopplösheten, en vars svärta inte kan annant än peka mot ljuset. Grå , ful och omutlig som en bit granit och ändå glimrande av det som man endast i sällsynta fall vågar kalla sanning." Maaret Koskinen i Dagens Nyheter

"I "Vid flodens strand" av den relativt okände Tim Hunter är svartsynen total (eller nästan total, det skymtar några bleka hoppfullheter i slutscenerna).

Den berättar om ungdomar i en liten stad. De går i skolan tillsammans, de röjer tillsammans, röker hasch tillsammans.

När filmen börjar har en av killarna tagit livet av en av tjejerna.

Det framstår snart som en logisk katastrof i den moraliska misär som är deras. I denna värld utan vuxna, där föräldrarna abdikerat och lärarna lever på minnen från flydda engagerade tider letar sig barnen fram utan mål och mening.

Som saklig samhällskritik är det här naturligtvis spekulativt och rikt på diverse tveksamheter. Men det är inte ointressant." Bernt Eklund i Expressen

"Vid flodens strand är en film som är intressant som symptom och som påpekande om en nation med kainsmärke men det är också en film som genom sin trubbighet och viss spekulativ tendens har svårt att skapa nödvändig distans. Den blir mer en sorgemässa än en omskakande betraktelse men trots detta så är det en film som borde kunna göra nytta även i vårt eget alltmer våldsfixerade och hårda samhälle. Faran är bara att svartsynen kan upplevas så svart att den enbart blir bortstötande. Hunter är ingen genial filmskapare men han har snubblat över ett ämne som ger tillfälle att framföra ett stycke amerikansk självkritik." Hans Schiller i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se