Sjöjungfruns sång (1987)

Det sofistikerade och det oskuldsfulla krockar, när två helt olika kvinnor möts i denna lätt satiriska, men också ömsinta komedi om relationer och syn på konst.

Den lätt förvirrade, osäkra sekreteraren Polly lever ett ensamt liv. Hennes stora intresse är att cykla runt staden och fotografera människor i vardagssituationer. En dag får hon arbete hos Gabrielle, som äger ett galleri. Polly blir djupt imponerad av Gabrielle, som är så världsvan, verbal och har en så självklar relation till konsten. Allt detta skulle Polly själv vilja vara. Hon blir istället Gabrielles hängivna beundrare. Polly skickar sina fotografier till galleriet under pseudonym, men blir djupt besviken när Gabrielle refuserar dem och kallar dem amatörmässiga. Men Gabrielle är inte heller lycklig. Hon vill vara en stor konstnär, men kreativiteten saknas.

Vår inställning till konsten är central i filmen. Snobbig intellektualism ställs mot naiv kärlek. Varför låter vi oss imponeras av "den intellektuella elitens" ordrika fraser, istället för att våga stå för egna åsikter, baserade på personliga upplevelser?

"Filmen har en bred spännvidd ­ från hejdlös situationskomik till meditativ filmkonst" (Aftonbladet). "satir, civilisationskritik och identitetsdrama av den allra lättsammaste sorten" (SvD).

Vår inställning till konsten är central i filmen. Snobbig intell

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se