Hon fick platsen eller Exkonung Manuel i Stockholm (1911)

Denna film hör tyvärr till de svenska stumfilmer som helt har gått förlorade och vi känner inte till något bevarat filmmaterial – vare sig kopia, original- eller bevarandematerial. Läs mer på Filmarkivets sida Bevarade och förlorade svenska stumfilmer.

"En av de dagliga stockholmstidningarna annonserar efter en kvinnlig medarbetare. På utsatt tid infinner sig fem, sex sökande på redaktionen. De flesta känner varandra, bara en nybörjare i yrket sitter blyg och försagd i en vrå. När huvudredaktören kommer, avvisar han alla betyg och artiklar de platssökande vill visa honom. Han vill ha ett praktiskt bevis på deras skicklighet. Ryktet påstår att exkung Manuel av Portugal är i Stockholm strängt inkognito. Spåra upp honom och låt mig i morgon få se resultatet av ert reportage, så får vi se! förklarade den mäktige mannen.

Det blev, som den skarpsinnige läsaren och filmbesökaren redan anat, den lilla nybörjerskan som hemförde segern. Hon skyndar med de andra till Grand Hôtel, alla bestormar portiern med frågor och attackerar också några resande i hotellets hall. Men allt är förgäves, ingen Manuel! Då får den lilla novisen en idé: var skulle exkungen tillbringa kvällen om inte på Pinets bostonpalats, den populäraste nöjeslokalen? Hon ställer sig vid ingången till cirkus, där valskungen Pinet spelade sin populära dansmusik och försöker inleda en flirt med de herrar som kommer dit. Hon är söt och hon lyckas över förväntan, ja, hon blir utsatt för en ganska besvärlig närgångenhet. Till sist kommer bytet som den ambitiösa yrkeskvinnan jagar. Hon inleder ett samtal med honom, utan att han märker det tar hon upp en miniatyrkamera, tänder en blixt(!) och "plåtar" honom som det heter på journalistjargongen. Hon har segrat, nästa dag får hon den eftersökta platsen." (Ur Ellen Rydelius: "Leva randigt", s 88)

Pressreaktion Svensk filmografi

I NDA anmälde signaturen "Unge Anderson" den soaré på Grand Hotel, vid vilken filmen fick sin inofficiella premiär. Han skrev bl a: "Pennskaftsdramat Hon fick platsen utspelades härefter på en biografduk. En hel del herrar och damer ur Stockholmspressen gingo omkring och hälsade på hvarandra, hvilket skulle betyda, att exkonung Manuel anländt till staden och behöfde intervjuas. Den oartige herrn i Stockholmstidningen var med bland dem och dokumenterade sig som synnerligen förfaren i konsten att antasta fruntimmer utanför Pinets bostonpalats. Det pennskaft, som fick platsen, förvånade världen och hoffotograf Blomberg med att i mörka natten kunna fotografera kung Manuel vid skenet af en elektrisk ficklampa, en uppfinning, som helt säkert kommer att i sinom tid inbringa pennskaften betydligt mera pengar, än hela Grand hotell-soarén kunde göra." "Elin Wägners lilla journalistdrama Hon fick platsen' som så kraftigt bidrog till framgången af Pennskaftens soaré på Grand Hôtel, uppföres nu dagligen för fulla hus på Apolloteatern. Bilderna framträda här vida skarpare än som var möjligt med de provisoriska anordningarna vid styckets uppförande på Grand Hôtel, och de ha också mottagits med det lifligaste intresse. Särskildt har en känd Stockholmsredaktörs jovialiska bild på duken väckt mycken glädje i salongen. Af Apolloteaterns bruttoinkomst tillfalla så länge denna bild står på programmet 10 procent de kvinnliga journalisternas stipendiefond." (DN)

Kommentar Svensk filmografi

Filmen spelades in under primitiva förhållanden tidigt under vårvintern 1911. Den gjordes "till förmån för bildandet af de Kvinnliga Journalisternas Stipendiefond" och gavs första gången vid "Pennskaftens soaré" på Grand Hotel den 17 februari som ett bland många inslag. Samtliga roller spelades av mer eller mindre kända stockholmsjournalister, som krediterades med sina signaturer. Dagen därpå kom biografpremiären på Apollo, där filmen höll sig kvar anmärkningsvärt länge.

Framgången torde har varit en bidragande orsak till att Elin Wägner samma år engagerades av N P Nilsson ("Häst-Nisse") att skriva manuskriptet till Systrarna (1912/2).

Om de medverkande i övrigt kan nämnas att Konstantin Axelsson var regissör vid Svenska Teatern och att Oscar Hemberg i sinom tid skulle överge journalist!yrket för att bli en betydande man i svenskt filmliv, under 1920-talet bl a som produktionschef hos Svensk Filmindustri.

En av initiativtagarna och "aktörerna", Ellen Rydelius, ägnar några sidor av memoarboken "Leva randigt" åt inspelningen av Hon fick platsen. Hon skriver bl a (s 88 f):

"Den första och -- såvitt jag vet -- enda pennskaftsfilmen inspelades under rätt säregna förhållanden. Det skedde i det fria, på dansbanan i Sickla folkpark, utan några Jupiterlampor, bara med den bleka vinterdagern som ljuskälla. På trägolvet restes några kulisser som ibland föreställde redaktionsrummet, ibland Grand Hôtels vestibul. Snön kunde inte helt sopas bort från brädgolvet, men det spelade ingen större roll. Ty filmen var så pass mörk att lite snö inte märktes. (-)

Det fanns inga utskrivna roller, och i hotellvestibulen sprang vi om varandra och frågade regissör Axelsson:

-- Vad ska vi säga?

-- Säg vad f-n ni vill, blev svaret, bara ni rör på munnen.

(Så kunde det gå till på stumfilmens tid!)

För vår tids kräsna filmpublik låter allt det här mycket naivt och barnsligt. Regin lämnade nog också åtskilligt att önska. Så hade man t ex glömt bort att det borde finnas resande i Grands vestibul. Där agerade bara portieren och journalisterna alldeles ensamma. Men filmen blev trots allt en succés."

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se