Originaltitel | Tala med mig systrar! : Om kampen mot apartheid |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Dokumentär |
Regi | |
Producent | |
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Utmärkelser |
|
Åldersgräns | Tillåten från 11 år |
Sverigepremiär | 1999-03-18 |
Norma Mfkto India
ordförande i Kapstadens kommunfullmäktige
Lydia Kompe
fackföreningsorganisatör, parlamentsledamot
Florence de Villiers
fackföreningsgrundare
Maud Mfusi
ANC-ledare, överste i South African Defense Force
Tandi Shazi
ombud för offer för apartheid
Pregs Govender
parlamentsledamot, tidigare motståndskvinna
Filmen skildrar den långa kampen mot apartheid i Sydafrika i ett kvinnoperspektiv. Berättelsen är strukturerad i intervjuer med ett tjugotal sydafrikanska kvinnor i olika åldrar mellan 18...
Gripande, skickligt gjord och effektiv dokumentär var det övervägande omdömet om filmen från kritikerna, som särskilt framhöll det konsekventa kvinnoperspektivet.Johan Croneman,...
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Samproduktionstitel |
|
Inspelningstitel |
|
Regi | |
---|---|
Producent | |
Foto | |
Klippning | |
Research | |
Medproducent | |
Inspelningsledare | |
Filmkonsulent |
|
Ljudläggning | |
Mixning | |
Övrig medarbetare |
|
Speaker |
- | Medverkande: | ||
Norma Mfkto India | ordförande i Kapstadens kommunfullmäktige | ||
Lydia Kompe | fackföreningsorganisatör, parlamentsledamot | ||
Florence de Villiers | fackföreningsgrundare | ||
Maud Mfusi | ANC-ledare, överste i South African Defense Force | ||
Tandi Shazi | ombud för offer för apartheid | ||
Pregs Govender | parlamentsledamot, tidigare motståndskvinna | ||
Sheena Duncan | medlem av Black Sash i drygt 35 år | ||
Ela Gandhi | parlamentsledamot, tidigare bannlyst och utsatt för attentat | ||
Tenjiwe Mtintso | ANC-ledare, vice generalsekreterare i ANC | ||
Zizile Cothosa | hushållsarbetare, tidigare motståndskvinna | ||
Geraldine Fraser-Moloketi | ANC-ledare, socialminister | ||
Ray Alexander | grundare av 6 fackföreningar, återkommen efter 30 år i exil | ||
Phyllis Naidoo | advokat | ||
Tryphina Mboxela | tidigare motståndskvinna, tillbringade 8 år i fängelse | ||
Eulalia Stott | medgrundare av Black Sash | ||
Fatima Meer | professor i sociologi | ||
Ivy Ccina | parlamentsledamot, tidigare motståndskvinna | ||
Pauline Podbrey | fackföreningsgrundare, återkommen efter 40 år i exil | ||
Winnie Simlone | änka efter sin man, dödad av Inkatha | ||
Betty Davenport | medlem av Black Sash i 35 år | ||
Hilda Shange | grundare av ett bykooperativ | ||
Emma Mashianini | fackföreningsgrundare, medlem av Commission of Land Reclaim | ||
Dorothy Nyembe | motståndsledare |
Filmen skildrar den långa kampen mot apartheid i Sydafrika i ett kvinnoperspektiv. Berättelsen är strukturerad i intervjuer med ett tjugotal sydafrikanska kvinnor i olika åldrar mellan 18 och 87 år, vita, svarta och med indisk bakgrund, de flesta representerande politiska eller fackliga organisationer. Alla har de straffats - ibland med tortyr, suttit i fängelse, bannlysts eller tillbringat många år i exil på grund av sin politiska övertygelse.
Filmen är också en resa i tiden från Sydafrika 1929, där journalfilmer tjänar till att konkretisera boernas väg till makten och de svartas väpnade kamp och uppror mot regimen med dess blodiga repressalier, till våra dagar.
Kvinnorna har också ordet när det gäller att beskriva utvecklingen av det nya Sydafrika. Det finns inget entydigt svar. Åsikterna går djupt i sär.
Filmen utnyttjar både stillbilder och arkivfilm från olika tider, det mesta i svartvitt, medan intervjuerna i nutid är i färg.
Censurnummer | 135985 |
---|---|
Datum | 1999-03-16 |
Åldersgräns | Tillåten från 11 år |
Originallängd | 2339 meter |
Kommentar | Aktlängder: 494-345-548-408-543 |
Bildformat | Vidfilm |
---|---|
Ljudtyp | Ljud |
Ljudsystem | Dolby Stereo |
Färgtyp | Svartvit och färg |
Hastighet | 24 |
Gripande, skickligt gjord och effektiv dokumentär var det övervägande omdömet om filmen från kritikerna, som särskilt framhöll det konsekventa kvinnoperspektivet.
Johan Croneman, DN: "Maj Wechselmann berättar, beskriver och rekonstruerar Sydafrikas politiska 1900-talshistoria genom dessa kvinnoröster - delvis skriver hon också ett nytt, nödvändigt, kapitel för oss: Kvinnornas kamp och oerhörda betydelse för allas frihet, i ett fritt Sydafrika, har inte alls den plats i nutidshistorien som de förtjänar. Kvinnornas uppoffringar för ANC, demokratin, anti-apartheidrörelsen, den fackliga rörelsen, deras effektiva protester mot passlagarna, bannlysningarna, deras framträdande roller i gerillakriget och så vidare, kan inte nog poängteras.
Det är ingen märklig film Maj Wechselmann lagt sin hand vid; inga nya grepp, inget överdådigt formspråk, inga nya inlägg i diskussionen om verklig verklighet kontra dokumentärens verklighet. Nej, Tala med mig systrar är mer en ovanligt lyckad historielektion. Och en helt nödvändig sådan. (-)
Som skolfilm torde den bli oumbärlig."
Astrid Söderbergh Widding, SvD: "Berättandet är enkelt, med tydlig wechselmannsk signatur. Människor som sitter framför kameran och talar. Tydliga inklippsbilder, förklarande texter och speakerröst. De sammanfattande eftertexterna i filmen erbjuder ett blandat sortiment av presentationer. Någon får rubriken 'Överste i ANC', en annan 'Två barn dödade av polisen', ytterligare någon 'Motståndskvinna'. Sådan är filmen: osorterad i mycket, men med starkt patos.
Och i dag, då? Apartheid är borta, ett nytt Sydafrika skall byggas upp. Här talar en kvinna om hat och hämnd, medan en annan talar om att inte ge upp den kamp som förts under så lång tid utan tålmodigt arbeta vidare, nu i parlamentariska former. Hittills har filmen kartlagt det förflutna. Nu glimtar det till för ett ögonblick: det handlar plötsligt om nuet och framtiden. Men så tar det slut. Och frågetecknen som står kvar är många.
Vad händer i den till synes omöjliga försoningsprocess som pågår? Förvisso är det viktigt att inte glömma. (-) Ändå gör filmens tonvikt på det förflutna att det är lätt att rikta samma fråga till Wechselmanns film som ställdes av kvinnan i dess inledning: Varför kom detta nu?"
Monika Tunbäck-Hanson, GP: "Det mesta är välbekant och konfirmerar bara än en gång med vilken förödande effektivitet det rasistiska vita Sydafrika år ut och år in kunde utöva sin ickemänskliga, brutala makt.
Det som emellertid gör filmen unik är att Maj Wechselmann låter enbart kvinnor tala och berätta. Kampen var lika mycket deras, fast som vanligt har männen stått i förgrunden. (-)
Det är alltså kvinnoperspektiven som gör Maj Wechselmanns film viktig och jag kan bara önska att Tala med mig systrar! kommer att visas i TV, där den rätteligen borde höra hemma."
Maria Rudberg, Arbetet: "Behållningen är främst kvinnornas starka och färgstarka personligheter, deras för oss mesiga svenskar närmast ofattbara mod och kraft. Var och en av dem har upplevt stor dramatik, många har själva utsatts för brutala övergrepp och/eller fått se sina barn dödade. (-)
Som vanligt drivs Maj Wechselmann av ett brinnande engagemang som är värt all respekt. Om fler filmare hade detta kanske världen skulle se lite annorlunda ut.
Dock, också som vanligt frestas man säga, är hon mindre noga med formen för presentationen. Det börjar lovande men slutar i en tröttsam upprepning.
Berättandet är inkonsekvent. Ibland redovisas plats och årtal för händelser, ibland inte. Ibland tycks urvalet slumpartat. Ibland uteblir informationen helt, som då i en bisats nämns att på senare år svarta bekämpar svarta. Men hur - och framför allt varför? Inkathapartiet, ANC:s rival om makten, nämns inte, inte heller hur Winnie Mandela mist sin gloria. (-)
Värdet av filmen ligger alltså i kvinnornas unika vittnesmål, som kompletterar den traditionella rapporteringen från Sydafrika.
Och man kan väl förundras över hur bristfällig denna rapportering tydligen varit. Maj Wechselmann är mer journalist än filmregissör, och hennes film passar bäst i TV."
Om Tala med mig systrar! och situationen i Sydafrika yttrade sig Maj Wechselmann i en intervju (Arbetet 3.2.1999) i samband med filmens visning på Göteborg Film Festival:
" - Det tvärpolitiska organiserandet, med alla raser, kommer för lite fram i filmen. Det är en brist, anmärker Maj. (-)
[Hon] beskriver den besvikelse som brett ut sig sedan Mandela blev president.
- Mandela är bra på försoning, men inte på att 'deliver', att uppfylla andra löften. De fattiga blir bara fattigare. Jag känner igen det från Indien, om du själv inte har något blir det en provokation att se vad andra har.
Hon nämner också hotet från Inkhata, en konservativ svart organisation, som bekämpar ANC.
Maj Wechselmanns far var aktiv i det danska motståndet mot nazisterna under kriget.
- Jag har väl fått pippi på motståndskamp, säger Maj som påstår att hon själv är för feg.
- Det kom jag fram till redan som liten när farsans kamrater kom hem från koncentrationslägren. Jag vill leva, inte dö."
Vid Berlinfestivalen i februari 1999 erhöll Tala med mig systrar! den ekumeniska juryns pris för bästa film i Panorama-sektionen.
Sverigepremiär | 1999-03-18 | Fågel Blå | Stockholm | Sverige | 85 min | |
---|---|---|---|---|---|---|
TV-visning | 2000-01-29 | SVT1 | Sverige |
Festivalpris | Berlin | 1999 | Maj Wechselmann | (ekumeniska juryns pris på 5.000 DM för bästa film i sektionen Panorama) |
---|
Dokumentärfilm |
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Kopia |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2339 |
Typ | Kopia |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Polyester |
Bärare | 35 mm |
Typ | Originalnegativ bild |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Tonnegativ |
---|---|
Materialbas | Polyester |
Bärare | 35 mm |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Pressklipp |
---|
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Färg papper | 4 |
---|---|
Album | Nej |