Dubbelgångaren (1978)

Berlin 1930. Hermann Hermann, en rysk invandrare och chokladfabrikant, som har drabbats av Wall Street-kraschen och den politiska oron i Tyskland, upptäcker att han lider av en slags personlighetsklyvning i sitt förhållande till hustrun Lydia. Vid ett affärsbesök i Düsseldorff möter han en luffare, Felix Weber. Hermann fascineras av Felix' icke-tillvaro och erbjuder honom ett jobb som sin dubbelgångare vid filminspelningar. Men Felix tror att Hermann är kriminell och lämnar honom. Tillbaka i Berlin tar Hermann en hög försäkring hos sin vän Orlovius. Han instruerar sedan hur Lydia ska bete sig om hon får höra att han är död, för att sedan återförenas i Schweiz och njuta av försäkringspengarna. Han lurar Felix att klä sig i hans kläder och skjuter honom sedan. I Schweiz blir Hermann förskräckt när han får läsa att polisen inte funnit någon likhet mellan honom och Felix. Han är själv övertygad om att han begått det perfekta brottet - ett brott där offret är den skyldige. För Hermann har ju tagit Felix' identitet. Men han har glömt att Felix hade en käpp med sitt namn ingraverat. Genom den får polisen fram offrets identitet och kan så småningom spåra Hermann. När de anländer för att arrestera honom, tror den nu helt galne Hermann att han har huvudrollen i en film.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Fassbinders DUBBELGÅNGAREN är en estetiskt oerhört raffinerad och elegant film, men tyvärr också tämligen död.

---

Fassbinders film drunknar själv i all den tomhet och yta den vill skildra." Björn Samuelsson i Aftonbladet

"Det är som sagt briljant gjort. Men jag tycker briljansen dödar det djupare intresset för chokladfabrikantens öde. Det mänskliga förloppet med dess politiska bitoner gestaltas genom en överlastad yta.

Visst får Fassbinder därigenom en ironisk distans till ämnet som ibland kan vara underhållande, inte minst genom Tom Stoppards kvicka dialog, Dirk Bogardes suveräna och numera välkända förmåga att framställa en sofistikerad europé och Andrea Férreols dråpliga höns.

Och här finns fortfarande enstaka scener som är förtätade av innehåll och demonstrerar Fassbinders skicklighet i att gå från det enkla till det mångtydiga.

Men annars löper hans film genom för många labyrinter den här gången för att fängsla mig. En proffsig vansinnesvariant på ett slitet ämne." Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter

"Här finns bilder från Berlin som verkar tagna i Ingmar Bergmans kulisser för ORMENS ÄGG: det är en dekadent miljö av den sort som gör att Fassbinder trivs som fisken i vattnet.

Han arbetar också med ett artistiskt raffinemang som verkar fött ur första ingivelsen. Med det målar han upp en inre värld som förmörkas under det yttre trycket. Det är en svår men fascinerande film." Lasse Bergström i Expressen

"Det är en bedövande professionell produkt och givetvis har man redan talat om Fassbinders "kommersialisering". Jag är inte beredd att skriva under på den anklagelsen även om Fassbinder den här gången vänt sig från den direkta vardagliga problematiken och samhällskritiken. DUBBELGÅNGAREN är en tät och mångbottnad film med svärta under komiken och just "despair" under det tunna skiktet av spänning. Fassbinder har på sitt eget sätt använt sig av det material Nabokov tillhandahållit.

Jag har nu sett filmen för andra gången och mönstret har blivit tydligare: det håller ända till slutet - vilket jag inte tyckte vid första mötet." Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se