Nu gäller det livet! (1980)

Schweiz. Denise, Pauls fästmö som arbetar på tv, har bestämt sig för att leva på landet och försöker få ett jobb på ett litet tryckeri. Hon ringer till Paul för att tala om att deras förhållande är slut och att hon tänker hyra ut deras lägenhet. Paul hämtar sin tolvåriga dotter Cécile från en sportlektion och talar om för fotbollstränaren att fäder, i motsats till mödrar, inte bör ha för mycket fysisk kontakt med sina barn. Senare tvingas han tala om för en ilsken Denise att Marguerite Duras, som hon skulle göra ett tv-program med, redan lämnat Schweiz. Efter ett våldsamt gräl med sin ex-hustru föreslår Paul Denise att även han flyttar med till landet något som hon opponerar sig emot. På kvällen träffar han Isabelle, en ung prostituerad, och tar med henne till sitt hotell. Isabelle misshandlas av ett gäng hallickar vilka begär 50% av hennes inkomster. Hennes syster som är i behov av pengar för en vän funderar också på att prostituera sig och då begär Isabelle 50% av hennes inkomster. Senare syns Isabelle med två kunder som har något annorlunda önskningar beträffande de sexuella relationerna. Isabelle som har blivit erbjuden jobb som knarkkurir svarar på Denises lägenhetsannons. Isabelle och Denise diskuterar den senares beslut att lämna Paul. Under ett tillfälligt sammanträffande med sin ex-hustru och Cécile blir Paul överkörd av en bil som framförs av en kund till Isabelles syster. Medan Paul ligger döende på gatan skyndar hans ex-hustru och dotter snabbt därifrån -- de vill inte bli inblandade.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Godards samhällskommentarer är bitande och bittra som galla. Pasolinis ord om konsumismen ringer i örat; Köpsamhället som livsstil in i minsta privata känslovrå. Också sex är en vara, den stora spänningsförlösaren.

I filmen finns t ex en mödosamt konstruerad sexorige, som en affärsman håller på ett hotellrum och som Isabelle deltar i. Kvinnoförakt, javisst. Men också affärsmannens manlige sekreterare kommenderas i de mest mekaniska förehavanden. Det handlar om makt.

I sådana briljanta bilder driver Godard samtidsmyterna till sin spets. Ta bara scenen, där en man kliver ur en formel 1-racer vid trottoaren och lägger ett brev på brevlådan -- vilken ögontvätt för åskådaren." Björn Samuelsson i Aftonbladet

"I avsnitten om den erotiska kommersen blir Godards fantasi för några ögonblick riktigt levande. Särskilt i skildringen av Isabelles ena kund, som sittande vid sitt affärsbord och med hjälp av sin manlige sekreterare och två prostituerade konstruerar en stånkande sexmaskin.

Det är en scen som innehåller både ett skratt och en förtvivlan. Men i övrigt gör filmen ett undflyende intryck, som om Godard med sina gamla färdigheter sökte fäste i en ny verklighet. På sitt typiska vis rör han sig vitalt i ett slags ytplan, med antydningar och bildmässiga friheter som inslag i berättandet och ett närmast musikaliskt tänkande i uppläggningen.

Men utmaningens tid är förbi och Godard själv en skuggfigur som blandar minnen och likgiltighet hos åskådaren. Det är nog bara Godard-fansen som måste se hans senaste opus." Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter

"Det är svårt att inte bli imponerad av filmen. Här finns ett till synes obesvärat bollande med en outsinlig mängd infall. En del scener -- t ex den där Isabelle är med om att tillfredsställa en direktör med mycket bestämda idéer -- känns nästan som trolleritrick: hur gör han för att få det utstuderade att se så självklart ut?

Men det är också en mycket kylig film, där Godard nöjer sig med att iaktta mänskligt beteende. Han kommenterar det inte, och han drar inte några slutsatser. Hans intresse är kliniskt som en forskares.

Frågan är om det inte är själva forskningen som är hans egentliga intresse." Mårten Blomkvist i Expressen

"På 60-talet när Godard ägnade sig åt att bryta upp filmens estetiska strukturer och i bilder och scener protestera mot filmkonstens klichéer och vanetänkande kändes det nödvändigt och uppfriskande och hjälpte andra filmskapare att ge nytt liv och form åt filmen som konstart och politiskt vapen. I dag försöker Godard använda samma metod men inser inte att gångna tiders omstörtande verksamhet nu gränsar till schablonernas värld och när han på flera ställen i filmen citerar sig själv, bland annat genom den prostituerades dödsscen från Leva sitt liv, så hjälper det inte att han går ännu längre tillbaka i tiden och avslutar filmen med att en mor och dotter i ironisk parafrasering av den gamla Hollywoodfilmen vandrar bort från kameran som en westernhjälte i solnedgången. Godard har ansträngt sig, verkligen tagit i, men hans estetiska uppror verkar inte angå oss längre och hans politiska kräver andra bilder och formuleringar för att bli verkningsfullt. Godard av år 1981 är tyvärr en epigon som försöker likna 60-talets Godard och det blir som med floden, även om namnet är detsamma så är vattnet ett annat och i dag är det grumligt." Hans Schiller i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se