Stormen (1982)

Phillip Dimitrius är en framgångsrik arkitekt men kopplad till maffia-intressen. Hans hustru Antonia vill återvända till sitt skådespelaryrke, och dottern Miranda blir vittne till deras allt oftare förekommande gräl. Phillip ger sig till slut iväg över sommaren tillsammans med Miranda, träffar och blir kär i sångerskan Aretha, och alla tre slår sig ner på en närmast obebodd grekisk ö -- där finns bara herden Kalibanos. Men Phillip är ändå inte lycklig. Han drömmer dagdrömmar och plågas om nätterna av mardrömmar. Så småningom dyker vid en storm Antonia bokstavligen upp i sällskap med Alonzo, Phillips chef, som nu är hennes älskare. Men slutligen återvänder Phillip och Antonia till varandra.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Korsningen av tillgångar som tankfullhet, humor, rörlighet och sensualism är inte överdrivet vanlig ens i den etniska smältdegel som heter Amerika. Paul Mazursky, som 1976 besegrade oss med "Next stop Greenwich Village", tycks besitta dem alla. Sämre lyckas han inte 1982. "Stormen", denna fritt svävande bearbetning av Shakespeares sagospel, slår emot oss som en av säsongens vitalaste filmiska erfarenheter." Jurgen Schildt i Aftonbladet

"Det ord som närmast kommer en i tankarna när det gäller att beskriva Paul Mazurskys fritt moderniserade version av Shakespeares "Stormen" är att det är en mycket behaglig film.

Det låter kanske som tvivelaktigt beröm. Men faktum är att där andra lätt skulle gjort sig skyldiga till något ansträngt och tillgjort har Mazursky hittat en välsignat lättsam berättarton som han lyckas hålla genom hela filmen. Och det är nog märkvärdigare än det kan se ut." Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter

"Paul Mazursky är en skicklig filmmakare med en olycklig benägenhet att få de skrovligaste historier att blänka på ytan. Det drabbar även "Stormen". Ambitionen att snacka med Shakespeare har också lockat honom till några extrasvängar som gör filmen längre än den mår bra av.

Samtidigt har han utfört storverk med skådespelarna. John Cassavetes är arkitekten med ett absolut gehör för den trötta glöden i undertonerna. Hans hustru Gena Rowlands gör ett ypperligt miniatyrporträtt i rollen som -- hustrun. Susan Sarandon (som den nya kvinna) och Molly Ringwald (som dottern) håller samma goda klass.

Med sina brister och förtjänster är "Stormen" en underhållande utflykt i den livs- och dödsångest som Mazursky (i likhet med oss andra) väl känner." Bernt Eklund i Expressen

"Mazursky vrider och tänjer Shakespeare som en gummisnodd. I öppningsbilderna ser vi solen gå upp över den grekiska övärlden. Kameran sänker sig ner mot Phillip (som Prospero heter i filmen) och plötsligt skriker han:

-- Son of a bitch! (Fan också, fritt översatt).

Och stämmer brutalt tonen i filmen. Mazurskys stilbrott kunde varit avskyvärda: Shakespeares poetiska drama ställt mot 80-talets prosaiska vardagskommentarer, det serena grekiska landskapet mot amerikanskt skämtlynne.

Men det är förtjusande." Mia Tottmar i Stockholms Tidningen

"Resultatet blir förledande -- i någras tycke kanske rent av förföriskt. Personligen är jag böjd att tycka att han förfuskar sin obestridliga talang. Han är Amerikas Lelouch: han äger en fond av värme och känsla men saknar den artistiska sensibilitet som hejdar flödet och sätter punkt i tid." Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se