Pressreaktion Svensk filmografi
Filmen fick största delen ett väldigt gott mottagande av kritikerna i Sverige. En stor majoritet gav den 4 av 5 i betyg och det var bara ett fåtal som hade lite reservationer, ingen vad dock helt negativ. En gemsansam nämnare både bland de som hyllade och de som var något mer skeptiska var jämförelsen med Akins förra långfilm, den hyllade And Then We Danced
En av de som många positiva rösterna om filmen tillhörde Sydsvenskans Camilla Larsson som gav filmen en fyra.
"Passage är en oupphörligt humanistisk film om acceptans och förlåtelse; om att öppna hjärtat, lyfta blicken och våga se människan. Även om, eller kanske speciellt om, det innebär att slänga både yttre och inre vanor, regelverk och traditioner över bord.[…] Detta finkalibrerade relationsdrama – där alla möjliga typer av fördomar från olika håll och kanter till slut faller i bitar – är filmens kärna samtidigt som Akin, till synes i förbifarten, berättar en större historia om utsattheten, men också värmen och gemenskapen, i Istanbuls trans-värld. Det är skickligt gjort. Dessutom skickar filmen genom Lisabi Fridells fina kamera-arbete neorealistiska vykort från en oupphörligt vibrerande, komplex och fascinerande stad, där så klart de ikoniska katterna får ta plats, både i bild och som ett slags metaforer för det mänskliga behovet av omsorg. Passage kanske inte är lika direkt som den virvlande And Then We Danced, men den smyger sig på en som en lång, varm kram som stannar kvar och fortsätter värma, starkare och starkare.
Stefan Hedmark på Aftonbladet var en annan av kritikerna som öste lovord över såväl Akin som filmen i stort. Även han gav filmen en fyra.
"Levan Akin rör sig hemtamt mellan Georgien och Turkiet, jämför gärna kulturerna och pekar ut dess olikheter. En stor anledning till varför det här är så sevärt är att filmen lever upp till regissörens ambition med både Passage och And Then We Danced: att berätta bra queerhistorier från kulturer vi kanske inte är så bekanta med. Det gör han med stor värme och filmen har redan hunnit vinna pris på festivalen i Berlin. Det här är en transhistoria som inte utspelar sig i en J K Rowling-värld där transpersoner automatiskt utgör ett hot mot kvinnor, där undantagen presenteras som det rådande. I stället handlar det om folk som försöker överleva i sin vardag och finner både hjälp och solidaritet.[…] Arabuli är filmens främsta äss, en kvinna som gärna uppehåller sitt stränga skolfröken-yttre, men skåpsuper tjatji och så småningom släpper loss i yster dans. Istanbul har väl den effekten. Akin njuter av att skildra en myllrande storstad i en film som har en del bekanta byggstenar men gör något medryckande och gripande av det, utan att predika."
Även om hon såg förtjänster i filmen så var Saga Cavallin på FLM en av de mer negativt inställda recensenterna.
"Akins visuella fingertoppskänsla gör Passage till en mycket tilltalande helhetsupplevelse. Men precis som hans förra film lider den senaste ibland av ett lite väl tunt uppslag, en slagsida mot det didaktiska. Med andra ord: premissens angelägenhet framstår vara viktigare än slutresultatet.[…]Fantastiska rollprestationer från samtliga inblandade, i synnerhet den debuterande Lucas Kankava i rollen som Achi, som gör mycket för att ge Passage någon form av nerv. Men karaktärerna är likväl skissartade, vilket trots det behjärtansvärda ämnet ger en effekt av ytlighet som kan bli klaustrofobisk. Levan Akin är bra på pitchar, och att bryta ny mark. Men nästa gång hoppas jag att han tänker större. […] I hans två senaste verk följer man personer som tar sig ut ur sina givna ramar och söker sig bortom sin trånga vardag. Samtidigt verkar regissören själv känna en tvångsmässig plikt att redovisa rättvisande. Det vore kul att se vad han skulle kunna göra om han slutade försöka utbilda tittaren, och i stället blev lika kompromisslös som sina karaktärer."
